Vad är konst?

Nja jag håller inte riktigt med. Jag vet att jag har set hans konst men kan i ärlighetens namn inte riktigt berätta hur den såg ut eller om den sa mig någonting överhuvudet taget. Själva hans verk har alltså lämnat mig helt oberörd. Hans person och sättet att provocere på för att bli känd däremot har jag ju en åsikt om.
Jag blir berört av konstnären men inte av hans verk.

Fast då har du nog missförstått vad som är hans verk. Vilks verk är ju just reaktionerna på de aktioner han gör. (Ett konstverk behöver inte vara ett objekt)

Så länge det finns betraktare av ett verk som ser verket som konst (det behövs bara en ), så är det kost.
Sen om denna betraktare tycker att det den ser är uruselt är en annan fråga. Och om man verkligen, som enda betraktare, vill kalla detta "usla" verk som konst.

Men oftast är det fler som ser verket och det är ju alltid (haha kan man väll hoppas) någon som gillar det.

Det finns såååååååå mycket konst jag tycker är super dåligt, ja, jag kanske inte enns förstår meningen alls med vad konstnären har tänkt sig. Men jag kan se bortom mitt tycke och förstå att det är konst, fast i mitt tycke då, dålig konst. :)

så tycker lillla jag.
"Inget konstigt alls"
:D

Konst kan som objekt vara vad som helst, här finns inga gränser, men vad som "uppfattas" som konst har alltid med kontexten, alltså sammanhanget, att göra. För mig att konst både verkliggörande och främmandegörande, tröst, revolution och berättande. Att tro att konst är något som endast navelskådande, rödvindsdrickande studenter och välbemedlade hemfruar ägnar sig åt, är enligt min mening ett stort misstag. Det är ingen slump att det första en diktator "tar hand om" för att ta död på allt olikatänkande, all individualism, ja allt som inte ingår i diktatorna världsbild, är just konstnärerna: poeterna, författarna, målarna och filosoferna (Pol pot någon?). Och det är ingen slump att den kristna kyrkans makt vore helt omöjlig utan dess konstnärer; liksom alla andra religioner, politiska strömningar eller "stora berättelser". Makt och mänskliga idéer demonstreras alltid via konsten. Det tredje riket ägnade sig oerhört medvetet åt propagandakonst. Stalin hade sina utvalda konstnärer för att gestalta sina idéer - och tog död på de som inte föll honom i smaken, konstnärerna som var för "fritänkande". Och så vidare. Jag tror också att det är i detta sammanhang som du ska titta på Lars Vilks. Det handlar om makt, religon, tolkning; om det västerländska medvetandet kontra det österländska; om fanatism och om yttrandefrihet. 

Är inte allt konst som skapas? beror väll på åskådarens intryck på det hela. Jag håller med TS men även  provokationer osv klassas ju som konst i vissas ögon och känslor. En form av konst är det eftersom den skappar en känsla av motbjudhet exempelvis.

Enligt ett sätt att se det så är allt som skapas med konstnärlig intention konst. Ett enkelt sätt att förklara konst. Sedan är det upp till betraktaren att tolka om det är bra konst eller dålig konst. Vilks konst kan ju objektivt ses som bra då det påverkar människor intensivt men samtidigt som dålig konst då en ganska billig provokation syns igenom. Samtidigt så visar den också på intollerans hos människor vilket kan vara bra, men det kan ju också leda till större klyftor mellan människor. Är det syftet eller omedvetet från konstnärens sida?
Du har helt rätt. All konst ska inte få folk att känna sig bra. Då skulle det vara ganska tråkigt med konst.

Det ursprungliga syftet med rondellhundsprojektet var att ifrågasätta vad konst är och kan vara. Vilks utforskar det i sitt konstnärskap - inte bara i detta verk utan även i tidigare verk. I detta specifika fall handlade det om att ifrågasätta konstvärldens självbild - att man ofta menar att konsten är fri och kan innehålla vad som helst. Vilks ville testa detta. Så det fanns väl en viss "provokativ" vilja i verket (om man vill använda det ordet) men inte mot allmänhet och religion utan mot konstvärlden och konsten som sådan.

Sedan fick verket sitt eget liv iom publiceringen i dagspressen och Vilks har väl följt med i de processen och nu handlar väl verket om något annat.

Jag tror det ligger mycket syfte i det faktiskt.. just det att det blir mer reaktioner på om det är konst som får en annan reaktion än vad konst "ska anses" ge i vissa tycken. Jag tycker det kan vara väldigt fascinerande med konst som får mig att känna lite obehag ibland, osv. Inte bara obehag.. det kan vara rädsla, ilska, funderingar.. Allt är konst! Vare sig man gillar det eller ej. Just som att man får tycka fritt om saker. T.ex. om gudstro, vetenskap, politik så tycker vi alla inte lika. Så är det med konst. Inget är rätt eller fel. Det är min syn på konst...

Konst är ett akademiskt ämne, idag består den mesta konsten av socialkritik. Allmänt (utanför konstvärlden) brukar man kanske mest tala om konsthantverk som konst - vilket enligt mig beror på att omvärlden (mycket på grund av utbildningsväsen m.m.) rör sig oerhört långsamt i förhållande till konstvärlden. Konstvärlden är på sätt och viss, men det är enkelt att delta i den (alla har inte intresset). Det som stör mig är att många människor verkar hävda sin rätt att förstå ett konstverk emedan en konstnärlig utbildning är lika lång som en läkarutbildning. Alltså, ingen skulle kritisera en läkare och hävda sin rätt att veta bättre, utan någon som helst insikt i den vetenskapen. Det är intressant att konsten å ena sidan går att kritisera från vem som helst, emedan få har kunskap i vilket internt syfte den fyller och vilka förhållanden som råder i konstvärlden.

Alltså, det finns en stor skillnad på konsthantverk och konst. Det finns ett antal definitioner på konst, den mest långlivade har varit den som Kant gav upphov till i slutet av 1700-talet, där han i princip uppfann konstbegreppet. Innan detta fanns inte konstbegreppet och man gjorde alltså inte konst, utan målningar.

Denna idé har i princip varit ledande ända tills postmodernismen, visserligen med förändringar och nyuppkommande teorier och tankar. Små utstick fanns under dadaismen då Duchamp upfann vad som skulle kunna kallas för en mer samtida konstmöjlighet, readymades - men han förstod det kanske inte då (han tolkade det ur ett dadaistiskt perspektiv).

 Under 80- och 90-talet började idén om det konstnärliga geniet lösas upp genom diverse experiment. Idag kan man säga att ett konstverk består av väldigt många olika delar förutom det konstnärliga inslaget. Vi har konstteoretiker som skriver texter/kataloger, curators, m.m. Konstnären bara en del av sitt verk numera, det vore kanske omöjligt att accepteras i den samtida konstvärlden utan dessa kontakter. Som en konstnär förr kunde upptäckas genom tavlor gömda i en fotölj efter dennes död (minns inte vem detta var), kan inte längre ske. Konstvärlden har ofta varit framåtsträvande, men idag är möjligheterna till att utvidga konstbegreppet inte längre intressant. Det intressanta ligger snarare i dess omedelbara korrelation till samtiden, samhället och händelser.

Apropå Vilks så anser jag att bra konst tilltalar "hjärtat". Vilks tilltalar just nu hjärtat på ett antal sverigedemokrater vilket automatiskt gör att jag ser det som dålig konst. Den tilltalar ett fördomsfullt och osäkert hjärta.

Varför förenklar du så?
Varför måste konst handla om känslor?

Kan inte konst tilltala hjärnan? (som den rådande institutionella konstdefinitionen skulle kunna formulera lite snyggare)
Vilks tar upp en fråga, andra svarar fördomsfullt - vem är fördomsfull? Tror du verkligen att Vilks gjorde den omtalade bilden för att göra högerextremisterna glada? Det var också en bild som hos mig själv (som vid tidpunkten då den var ny var ganska ung) öppnade upp för en massa frågor - är det okej att driva med en religion för att göra en politisk poäng om yttrandefrihet?

Bra konst är antingen socialkritik eller konstkritik i olika former - detta är ett faktum ända sedan postmodernismen för 30 år sedan. Detta hävdar i varje fall 99% av den akademiskt utbildade konsteliten.

Och ja, "eliten" är ett otrevligt ord i sammanhanget. Men så ser faktiskt samhället ut idag.

Tänk ett steg längre än "Vems fördommar är det som den här bilden tilltalar?". 

Självklart kan bra konst tilltala hjärnan men det är bara ett tycke från min sida. Det som är bra går oftast bortom en enbart intellektuell sfär, enligt mig.
Som du skriver så visst är exempelvis socialkritik ett bra ämne men det bör för min del gå bortom en endast intellektuell nivå. Håller alltså med på den punkten.

Vet inte säkert om vilks motiv men som provokativ konstnär bör man ha bättre koll på hur ens verk mottas speciellt om man spelar på den typen av strängar.

Anser att det går att göra bra konst på temat utan att för den skullen hamna i ett sådant "guilty by assosiation" läge som vilks hamnar i.

John William Waterhouse är verkligen en mästare inom symbolismen och prerafaeliternas konst https://www.konstbilder.se/konsttryck/konstnaerer-john-william-waterhouse.html . Hans verk kännetecknas ofta av mytologiska och litterära motiv, med starka och drömlika kvinnor som huvudtema. Det är just kombinationen av detaljrikedom och känslighet i hans porträtt som gör hans konst så speciell.