Vad kan jag som mamma kräva av skolan?

Hon kan ju inte diskutera hans probelm med dig. Du vet ju inte hur det är med den här pojken och vad de gör för att underlätta för honom och övriga i klassen.

Lagen kräver inte att ett ´barn har en diagnos för att få sina behov tillfredsställda med extra hjälp i skolan.

Jag tycker absolut att du ska ta kontakt med skolledaren och säga hur du känner. Att du är rädd för att skicka ditt barn till skolan pga tidigare händelser. Det är rektors ansvar att se till att inget barn ska känna sig rädd för att gå till skolan. Det är helt enkelt dennes ansvar att se till att något görs åt situationen.

Kanske kan du tala med andra föräldrar i klassen om de upplever samma, isåfall är ni en större grupp som kan pusha.

Och för guds skull, lasta inte pojken, han har ju uppenbarligen svårigheter han behöver hjälp med.

ja vänd dig till rektorn! Det är enda sättet för dig förutom att ta upp det med klassföreståndaren såklart. Jobbar man i skolan har man ju sekretess och KAN inte berätta något om något annat barn för dig om nu inte dennes föräldrar godkännt eller önskat detta. Kanske barnet t o m har en diagnos men personalen inget kan säga.

Men jag är faktiskt på din sida, mina barn ska kunna gå till skolan utan att vara rädda för någon i klassen eller undra vem som ska få en bok i huvdet denna dag... Det är en svår sits tycker jag, både som mamma och som förälder.

Men stå på dig och lyssna till din dotter och framför till skolledningen!

Lycka till!

Såklart kan inte läraren sitta och prata om detta barnet med dig, hon har tystnadsplikt
Däremot är det ju bra att du framför hur du (och din dotter) känner, men som sagt förvänta dig inte att hon berättar vad de gör eller vad de inte gör ang. denna pojken.
Kanske jobbar de stenhårt på detta
Och nej du kan inte kräva nån utredning, det är helt upp till pojkens föräldrar och hur som helst ska han få det stöd han behöver oavsett om han har en diagnos eller inte

Sen tycker jag det är lite synd att du jämför våldsamt beteende med en autismdiagnos, de allra flesta med autismdiagnoser är INTE våldsamma, däremot har de en hel del andra problem

Jag jämför absolut inte hans våldsamma tendenser med autismtillstånd utan har vid besök i skolan sett andra teckan på detta. Jag lastar ej heller pojken, ledsen om det uppfattades som om jag gjorde det.

Jag ska försöka tala med klassföreståndaren igen och se om hon kanske kan hjälpa mig med kontakten med rektorn. Jag har hört liknande från andra klassföräldrar så jag vet att fler reflekterat över detta.

Tacka för era svar iaf, det hjälper mig en bit på vägen och jag vet nu lite mer om hur jag ska gå tillväga med det hela.

ooj vad ja tycker synd om den här pojken och hans klass!!!

Ja har ett såkallaat problem barn odiagnoserad, och så ska de förbli ett par år till! därimot har ja legat i som tusan och han har numera en resurs... kontaka barnets föräldrar, ja hade verkligen uppskattat det, mycket möjligt att föräldrarna redan slåss för att pojkaen ska få rätt... och ang att säga förlåt så borde de vara en självklar het.. de e så man får vänner genom att vara ödmjuk mot andra.

kontakta pojkens föräldrar, var vänlig och hjälpsam! fråga om du kan göra nått! ta kontakt med rektorn,. Ja pluggade nya skollagen i 5 timmar innan ett möte och påvisade regler som hjälpte mig att få rätt... inte bara för min son skull utan även de andra barnens säkerhet! skolmiljon ska vara bra., och eftersom ja är jobbarkompis med två av klass föräldrarna så informerade ja själv dom vad som hände och vad ja tyckte och tänkte, fick många bra råd och iddeer

Jag tycker att du ska ta ett samtal till med klassläraren och förklara att du inte känner dig trygg med att skicka ditt barn till skolan. Skolans uppgift är att se till att alla barn är trygga och ingen är rädd för att komma dit. Sen kan ju läraren som andra redan påpekat inte berätta för dig om den här pojken. Det vore att bryta sekretessen. "Vi jobbar på det" är ungefär så mycket dom får säga. Förhoppningsvis så är dom mycket väl medvetna om problemet och jobbar hårt på att lösa det. Om det är en utredning på gång så är det inte ovanligt att det tar lite tid. Och ofta krävs en utredning för en diagnos, och ofta en diagnos för att få extra resurser.