Hahaha!! Exakt det hände oss också, maken tyckte vi skulle ha den billigaste paraplyvagnen och jag ville ha nåt rejälare. Det tog ett halvår och ett erbjudande på babyproffsen innan vi slog till. Vi är också helnöjda med vår city mini. Jag tror att det var någon (evasha?) som importerade sin från USA dör de ju är mycket billigare. Har man kontakter där är det säkert smart.
Just det där med att kunna fälla ut eller ihop den med en hand älskar jag!
Åhh... somna själv... Vi brukar natta varsin unge, för det tar lite tid och det där med att somna själv är bara en dröm för oss. A ska pussla eller läsa, sen ska man ligga bredvid och "berätta" nåt. Från början var det en stund som ägnades att att prata om dagen som gått, men sen tyckte han det var tråkigt och ville att vi skulle hitta på nåt. Jag brukar berätta om saker som hände när jag var liten, men när han märker att det närmar sig nån slags slut på historien ska man berätta mera, gärna en hittepåhistoria om t ex Grävlingen Gunnar. Maken hittar på om olika gubbar, men jag orkar inte det utan brukar somna själv när jag har berättat var Grävlingen Gunnar bor och vad han äter ungefär. Då blir A sur om inte han också har somnat, så han föredrar att maken nattar honom. För G ska man läsa först, sen släcker vi och lägger oss och då ska man sjunga. - Ska jag sjunga? - Idas sommar! - Du ska inte tro....och benen blir fulla med spriiing. - (Paus.) SÅ är det. (PAus igen.) Sjung elefanten! Och så får man sjunga "en elefant balanserade" osv tills han somnar. Vilket kan ta allt från två verser till 34. Eller så får man order att INTE sjunga, då ska man bara ligga där och låta sig pillas i håret en stund. Det låter långsamt, båda de där läggningarna, men igår tog det nog ungefär 20 minuter för A, och tio för G. Bara för det kommer det att ta en timme ikväll...
Gah, vad hände med radbrytningarna?!
G är precis så där som ni beskriver! Jag har lärt mig nu att göra allt långsamt så att han hinner ändra sig innan det är försent (och att jag kan få dricka annat till maten än jag tänkt. Eller äta en annan macka än jag hade planerat.)
G går ibland till excesser i den där grenen. Det händer att man "gör fel" i trappan och då måste vi gå upp eller ner igen och börja om. Ibland är det fel person som följer med, ibland är det fel person som går en halv cm före och ibland är det bara som han ångrar sig och inte vill gå upp/ner alls.
Fast jag minns att någons barn absolut skulle ha exakt den flinga/bär/vaddetnuvar som föräldern just stoppat i munnen...
Vi vände A häromveckan. Vi hade tidigare sagt att han skulle vändas när han blev 100 cm, som ett mål för honom, men när vi bytte bil blev det svårt att hitta en gemensam placering för förarstolen så då vände vi på A för att vi ska kunna sitta vettigt och köra. Han är 4,5 år.
Om man är rädd för kli kan man prova ullfrotté!
Gabi, vantar med dragkedja finns från Hestra på Intersport eller så har PoP egna som också är bra.
PW, underbart! Så nu har N slutat med napp?
G over fortfarande på dagis, men inte när han är hemma. Inte organiserat i alla fall.
Det kan hända att han somnar i soffan eller på mattan framför tvn, men antingen somnar han inte så hårt och vaknar snabbt när A kommer och petar på honom. Somnar han hårt är det omöjligt att väcka honom utan att det blir katastrof, så vi väljer oftast den lättare vägen att låta honom sova och ev lägga honom något senare än vanligt.
Vi har också varit på lussefirande på morgonkvisten. G var för trött för att vilja delta alls, han satt i makens knä hela tiden istället. A, som hade sagt hur fint han skulle sjunga, rörde inte ens på munnen. Han hade fullt upp med att hålla ordning på strut och pinne... De har aldrig tidigare varit på förskolan så tidigt, så jag förstår dem. Skönt att de kan vila efter lunch, för då åker vi till svärmor. Det blir några timmars sömn i bilen, hoppas jag.
Galia, vi har resårbottnar på golvet, 90 cm, till våra. A har en Kungsängen och G Ikeas. Jag tycker As är skönast. När vi köpte den resonerade vi med säljaren om mjukhet, och kom fram till att ta en mittemellanhård. Dels för att den blir mjukare med tiden, och dels för att vi tyckte att det var en kvalitetssäng som han kan ha till någon gång i tonåren åtminstone, och då är det bra om den inte är alldeles för mjuk.
Vi har planerat att sätta ben på dem vartefter, när de slutar ramla ur sängarna. A har väl egentligen redan slutat med det, men vi väntar lite till. Han sover som en propeller, man vet aldrig i vilken ände han ligger eller åt vilket håll. Båda våra sover väldigt hårt, och kan mycket väl ramla ur sängen och sova vidare där de landat. (så pjoskiga mamman har lagt en stor kudde bredvid sängen, en sån där stor golvkudde.)
Mrs F, om jag tänker tillbaka så var jag också ungefär där du är nu. A tog hundra år att lägga, särskilt för mig. Av okänd anledning gick det mycket fortare för maken och jag blev jätteirriterad på läget och tyckte precis som du att det var det tristaste i hela världen att natta honom.
Det kände han givetvis av själv, och krånglade mer med mig än med maken. Detta råkade sammanfalla med en period när G var sjuk, och han ville bara ha sin mamma när han skulle sova. Så vi hade en period på några veckor när vi helt och hållet tog var sitt barn på kvällarna.
När G frisknade till började vi växla igen, vi tar alltid varannan i vanliga fall. Då gick allt mycket bättre och A hade fått sakna mig och jag honom. Nu har vi jättemysiga nattningar igen, även om A fortfarande helst vill att pappa ska natta. Fast det beror på McGregor… en figur maken har hittat på och som jag tror är nån slags gentelemannatjuv. Han var det från början i alla fall, men den där McGregor gör de mest fantastiska saker och jag kan ju inte berätta såna skrönor!
I alla fall, jag känner igen mig och känner med dig - det suger verkligen att inte tycka det är roligt att natta, men jag tror att S känner din ovilja och din stress i situationen och ökar krångelgraden. Din man kanske inte släpper ut så mycket av den känslan, så det funkar bättre för honom. Låt dem ta det tillsammans ett tag, bara ett par dagar, så kanske känslan ändras. Om nu maken din går med på det...
Mrs F, jag tänker att om du slipper s några kvällar så kan ju pappan få samma fringis sen?
G har sovit oroligt i perioder, men mest när han har varit sjuk och då har jag sovit med honom för att lugna, och det har funkat. Kan någon av er göra det, och se om det påverkar?