30+ med första barnet 1-3 år, del 13
Hanya:
Usch, jag får ont i magen av den där historien. Hoppas han och hans familj hittar varandra snart!
Fio:
Roligt att jobbet börjat! Vad tycker sambon om att vara fl, då?
Det där med syskon... Problemet är tyvärr inte enbart att man själv börjar fundera eftersom man inte passar in i "mallen", utan att alla andra tar för givet att man ska in där. Efter jul har jag tex sett att min chef tittat på min mage flera gånger. Speciellt i samband med att vi diskuterar min framtid. Eller så är allt i mitt huvud bara för att "man borde" få ett syskon inom ett år. Fast han har kommenterat min vikt, det har han. Och nej, han tittar inte på mina bröst. Det är svårt att se det som inte finns. Kanske är det det han tycker är konstigt...? "Borde det inte vara någonting där...??", liksom...
Igår lämnade jag G på förskolan kl 9 och så träffade han mannen när han vaknade efter vilan. Allt hade gått bra. Nästan lite för bra, tycker jag som förväntat mig lite gråt i stil med när jag vill vara ensam på toaletten hemma...
Han var så söt när jag kom hem på kvällen! När jag klev innanför dörren kom han sättande med sin badanka: "Anka! Plask, plask! Dääär!" och pekade mot badrummet. "Dääär!". "Plask, plask!". När jag sedan öppnade badrumsdörren sprang han in, tog ner halkmattan och kastade ner den i badkaret. Han vet vad han vill och sätter säkerheten högt. Jag är så stolt!
Hans favoritbok har i flera månader varit "Knappboken", men helt plötsligt har han fått mer tålamod och gillar böcker med lite mer text. Fast helst vill han att man ska sjunga. Eftersom jag har ett begränsat sångförråd är jag tacksam för att han fungerar likadant när det gäller sånger som när det gäller böcker: Det gör inget om man tar samma flera gånger i rad...