Överintelligent barn, nån mer?

Har inte läst hela tråden, men bara för att ett barn har lärt sig saker som inte andra i samma ålder har lärt sig, eller att de har lärt sig snabbare betyder det inte att han eller hon är överintelligent eller mer begåvad.
Bara att han eller hon är det just nu, och att det kanske planar ut sig senare och de andra barnen kommer ikapp.

Anonym: Det är precis sådana kommentarer jag stöter på hela tiden när jag behöver prata om det här. Att man vill få det till att han "faktiskt inte är smartare än andra". Men med mig själv som arvsmassa och mitt eget liv i backspegeln så tror jag inte att det planar ut. Det är inte bara så att han kan lite mer och lär sig lite snabbare...han har liksom en helt annan nivå på tankesättet... svårt att förklara, men, men.
Anonym (morsa): berätta gärna mer om din dotter!

min son som nu är fem är oxå väldigt längt före sina kamrater mognadsmässigt och vad gäller tal, skrift och så...

men det är väl inget man oroar sig för...?

Jag försöker att stimulera utan att pressa och att låta honom bestämma själv istället för att puscha honom att lära ännu mer...

Både vi och dagis är lite bekymrade inför skolstarten eftersom oron är att skolan antingen inte stimulerar tillräckligt eller så överdriver och puschar...för det är en balansgång..

Men vi resonerar som så att eftersom vi är medvetna om det och hans bästa kompis älskar att vara med i sonens tankegångar även om det ibland blir för stort och de håller ihop så finns inget att oroa sig för

Just me: Nä orolig är jag inte, mer än som du säger, vad som kommer i skolan. För mig gick det åt pipsvängen för att jag prompt skulle pressas in i min åldersgrupp. Jag fick inte ens börja räkna i böckerna för de högre årskurserna. När jag kom till sjuan hade jag totalt gett upp på skolan och skolkade mig igenom resten. Inte förrän jag många år senare kom på högskolan förstod jag att jag faktiskt hade en annan kapacitet än andra, men då var det lite sent.
I övrigt gör vi precis som ni. Det är bara att man vill prata om det någongång ibland. kul oxå att dela med sig av märkliga framsteg med likasinnade, som inte känner sig "trampade på tårna".

jag är likadan...

behöver inte anstränga mig mkt kunskapen kommer ändå...

men jag räknar med att eftersom jag vet hur det var så kommer jag inte tillåta dem att döda den upptäckarglädje som sonen besitter utan de ska stimulera utan att puscha...

om det innebär att han har fel böcker i de olika ämnena så får det vara så...men han ska inte hoppa över några årskurser utan ska gå med jämnåriga...

Hej anonyma mammamu!
Eftersom jag tidigare här skrivit ett inlägg om min dotter, som jag tror är väldigt intelligent, och sökte feedback kring hur stimulera utan att puscha vore det kul att höra hur ni gjort med er son!!

Hej,
roligt att din son är så smart, det kan ju vara en underbar gåva för hans liv. Jag har tidigare jobbat i skolan, och haft elever som varit väldigt begåvade. Det är roligt när barn har entusiasm och glädje för lärandet, både för dem själv och som lärare. Men det är också viktigt att komma ihåg, som du skriver i några inlägg här, att på andra sett utvecklingsmässigt är barnet precis som andra, och behöver få sin tid på sig att utvecklas socialt och mogna. Tyvärr kan en del föräldrar bara se detta med kunskapsbiten, så de ligger på hårt för att få flytta upp sitt barn i årskurserna. Det kan kanske vara bra för några, men i många fall är det bäst att vara i sin "egen" årskull med jämnåriga. Många föräldrar är oroliga för att barnet inte är tillräckligt stimulerat, och det är viktigt som lärare att försöka erbjuda extra uppgifter för dem som är hungriga på det. MEN: det är också viktigt som förälder att uppmuntra barnet att göra det som man ska i skolan, och ibland är det tråkigt, det måste få vara det! Man kan ju hitta massa extra stimulans för barnet utanför skolan också, och om ett elev är har specialintressen kan läraren låta eleven tex skriva historier eller lösa kluriga problem om det hinner först med andra uppgifter och sitter och väntar. Flera av de begåvade barnen jag mött i skolan har haft en attityd att de är för bra för den ordinära undervisningen, och inte gjort sitt bästa, bara velat bli klara så fort som möjligt utan att vara noggranna eller att ha gjort sitt bästa. Detta tror jag mycket beror på föräldrarnas inställning till att deras barn är så duktigt och att skolan inte räcker till.

Nu går din son fortfarande på dagis, och jag tycker du verkar ha en sund inställning till hans begåvning. Det betyder mycket att vara klipsk, men det är inte allt i livet. Inget är ju viktigare än familj, vänner och att bli älskad för den man är

Prata med dagispersonalen, han kan ju få svårare övningar, uppgifter, köp knep och knåp böcker för äldre om han gillar sånt , men ta det inte så allvarligt när han hör på, så han inte tror han är annorlunda än andra barn, lycka till...

Mja, jag håller inte med dig, IsaW. Jag tycker inte att det är vettigt att de som är mycket duktiga ska behöva göra uppgifter under sin nivå innan de kan få stimulans. Ge uppgifter på deras nivå direkt!

Jag minns själv hur oerhört frustrerande det systemet var! För även om man är duktig, tar det ju en viss tid. Än idag skulle det ju ta mig en stund att färglägga alla kvadrater på en sida blåa, trots att jag kan räkna ut arean på dem. Då fattar jag inte vad det ger, att ungen nödvändigtvis ska slösa tid på att färglägga alla kvadrater innan han eller hon får ägna sig åt något utmanande.

På det sättet skapar man en sak: skoltrötthet!