Att älska nån man inte kan få
Jag sitter i en sån jäkla jobbig situation nu, skulle behöva andras tankar om detta.
För ca 6 år sen lärde jag känna en kille via jobbet, vi jobbade i ett projekt ihop under ett års tid och det gjorde att vi jobbade tätt ihop. Vi lärde känna varandra väldigt bra, och pratade om saker som inte rörde jobbet också (för att vi båda hade en del trubbel i våra relationer med våra respektive bl.a.). När året hade gått så hade vi fått en väldigt speciell vänskap och det fanns nån slags kemi som var lite mer än vänskaplig men det hände inget då. Innan vi slutade jobba ihop så hade vi ett väldigt djupt samtal där han sa att jag ju har ett förhållande och han har ett förhållande och att det kommer att förbli så eftersom han (pga att han levt upp i ett trasigt hem med bl.a. missbruksproblem) har bestämt att vara kvar med sin fru och deras tre barn till de i alla fall är uppe i tonåren för han vill att de ska få ha ett normalt familjeliv som han aldrig fick. Jag tänkte inte mer på det då eftersom jag ju var upptagen och så. Tyckte det var tråkigt att inte vara med honom mer bara. Sen skildes våra vägar, vi jobbar inom samma företag men på olika avdelningar och träffas inte så mycket. Efter ett tag så började vi höras, maila, prata i telefon. Vi saknade vänskapen och genom åren så har vi fått en otroligt nära vänskap igen. Jag har separerat från min sambo men han lever kvar med sin familj. Vi har haft sex två gånger och telefonsex några gånger. Vi pratar i telefon varje dag, och träffas då och då (oftast bara som vänner). Det finns ingen som är så nära mig som han. Jag vet att han känner en massa för mig, men han är fortfarande på samma linje att stanna med familjen tills barnen är stora (de är 4, 7 och 10 idag...). Jag har dejtat lite andra killar men jämför bara med Honom. Ingen mäter sig med honom. Jag vet inte vad jag ska göra, hur glömmer man? Han är min allra bästa vän nu, och jag är hans. Jag kan inte bara bryta för jag behöver honom som vän. Är det nån som har varit med om nåt liknande?? Jag vill hitta ett sätt att kunna vara bara hans vän, och inget annat. Jag har inga tankar på att han kommer bli min, för det vet jag inte kommer hända.
