AleLB

Äldre 28 Sep 11:37

22 svar

undrande/unga föräldrar

Hej! Jag och min pojkvän fick reda på att jag var gravid i somras. Vi hade länge pratat om barn och att vi ville bli unga föräldrar! Först va vi jätteglada och bestämde oss för att behålla... dagarna gick, jag måde illa, spydde konstant... grät, visste inte va jag ville :/ va helt förvirrad...De slutade med att vi gjorde abort och allt kändes jättebra efteråt! Nu i efterhand vet jag inte om de va rätt val, känner mig tom, ledsen... De känns lite som att jag bara blev lättad för illamåendets skull... De känns fel helt enkelt! Har sån ortolig barnlängtan och hade helst av allt velat bli gravid nu!

Vi båda är 18 år... Min pojkvän jobbar och jag går sista året i gymnasiet. Hade vi behållt hade vi fått barn i mars, vilket innebär att jag inte skulle kunna gå klart skolan... Skulle vi bli gravida nu, skulle jag fått vara gravid i skolan men även hunnit gå klart skolan...

Alltså, jag vet egentligen inte riktigt vart jag vill komma med dehär inlägget men har någon vart i samma situation kanske? Eller nån som varit gravid genom sista året på gymnasiet? Eller nån som helt enkelt bara vill stötta och prata, ge råd eller säga sina åsikter!

Tack på förhand :)

bubbly87

Äldre 29 Sep 04:42

#1

Hej Alexandra!

Jag var ganska mycket i samma sits som du för fem år sen. Jag gick andra året på gymnasiet och upptäckte att jag var med barn. Vi valde att behålla barnet, en helt underbar liten kille =) Trots att jag är otrolig lycklig över min lilla son så tror jag ndp att ni gjorde rätt val. Såhä i efterhand inser man hur mcyket det är man missar, och så mycket snabbare man måste bli vuxen. Ni båda två ska passa på att njuta av ungdommen för eran tid kommer den med. Som du sa så är du snart klar med skolan, och det är skitbra! Jag hann själv inte plugga klart, allt blev väldigt turbulent, flytt till ny stad, kände ingen förutom killen och hans familj. Eftersom jag började jobba direkt efter att jag varit klar med min mammaledighet så pluggade jag in gymnasiet i en väldig långsam takt, mitt tredje år tog två år för mig att göra klart. Men allt var värt det!

Jag och pappan lever inte ihop idag, det höll fyra år mellan oss och nu ligger vi istället i en väldigt infekterad vårdadstvist. Det är tragiskt, men vi blev tillsammans när vi var unga och vi passade verkligen inte ihop.

Jag har lärt mig att man ska inte tänka så mycket "tänk om" för man blir galen då!

Jag vet inte alls om det här hjälpte oå något sätt eller om du fick ut något av det, kändes bara som att jag babblade på. Jag önskar er iallafall all lycka!

mupparsmupp

Äldre 29 Sep 07:49

#2

hej! jag är 19år och blev gravid som 18åring.
fick veta det förra året i september då jag börjat sista året på gymnasiet. pappan är 7år äldre än mig och var arbetslös då vi fick reda på det. vi valde att behålla barnet. var väl egentligen aldrig någon tanke på abort eftersom att vi ville ha barn.

barnet beräknades till 3maj.
jag pratade med lärarna och jobbade på i skolan som vanligt. åt postafen(tror dom hette så) mot illamåendet och det hjälpte jätte bra.

slapp idrotten. så då vart det ju en lektion mindre att orka med. pratade med min mentor på skolan och vi gick och prade med någon annan tant som fixade så att om jag inte var på en lektion, så vart det ledighet istället för frånvaro.

gick i skolan tills jag var i vecka 38. barnet kom 9maj på BF+5.
under tiden jag gick i skolan så flyttade killen från stockholm hem till mig och min mamma i sundsvall. han fixade körkort och jobb i stockholm som han kunde börja när barnet kommit. han fixade också en lägenhet i samma område som han bodde innan. 5 dagar efter att barnet kommit så flyttade vi ner sen så åkte vi upp i juni för min student.

Bebis 9 maj 2010

AleLB

Äldre 29 Sep 12:54

#3

bubbly87 skrev 2010-09-29 04:42:14 följande:

Hej Alexandra!

Jag var ganska mycket i samma sits som du för fem år sen. Jag gick andra året på gymnasiet och upptäckte att jag var med barn. Vi valde att behålla barnet, en helt underbar liten kille =) Trots att jag är otrolig lycklig över min lilla son så tror jag ndp att ni gjorde rätt val. Såhä i efterhand inser man hur mcyket det är man missar, och så mycket snabbare man måste bli vuxen. Ni båda två ska passa på att njuta av ungdommen för eran tid kommer den med. Som du sa så är du snart klar med skolan, och det är skitbra! Jag hann själv inte plugga klart, allt blev väldigt turbulent, flytt till ny stad, kände ingen förutom killen och hans familj. Eftersom jag började jobba direkt efter att jag varit klar med min mammaledighet så pluggade jag in gymnasiet i en väldig långsam takt, mitt tredje år tog två år för mig att göra klart. Men allt var värt det!

Jag och pappan lever inte ihop idag, det höll fyra år mellan oss och nu ligger vi istället i en väldigt infekterad vårdadstvist. Det är tragiskt, men vi blev tillsammans när vi var unga och vi passade verkligen inte ihop.

Jag har lärt mig att man ska inte tänka så mycket "tänk om" för man blir galen då!

Jag vet inte alls om det här hjälpte oå något sätt eller om du fick ut något av det, kändes bara som att jag babblade på. Jag önskar er iallafall all lycka!

Tack så jättemycket för ditt svar! Klart jag får ut någonting av de :) Det är jättebra för mig att höra olika historier när jag är så "förvirrad" som jag är! Så allt hjälper mig. Tack igen!
Kram

AleLB

Äldre 29 Sep 12:56

#4

mupparsmupp skrev 2010-09-29 07:49:54 följande:

hej! jag är 19år och blev gravid som 18åring.
fick veta det förra året i september då jag börjat sista året på gymnasiet. pappan är 7år äldre än mig och var arbetslös då vi fick reda på det. vi valde att behålla barnet. var väl egentligen aldrig någon tanke på abort eftersom att vi ville ha barn.

barnet beräknades till 3maj.
jag pratade med lärarna och jobbade på i skolan som vanligt. åt postafen(tror dom hette så) mot illamåendet och det hjälpte jätte bra.

slapp idrotten. så då vart det ju en lektion mindre att orka med. pratade med min mentor på skolan och vi gick och prade med någon annan tant som fixade så att om jag inte var på en lektion, så vart det ledighet istället för frånvaro.

gick i skolan tills jag var i vecka 38. barnet kom 9maj på BF+5.
under tiden jag gick i skolan så flyttade killen från stockholm hem till mig och min mamma i sundsvall. han fixade körkort och jobb i stockholm som han kunde börja när barnet kommit. han fixade också en lägenhet i samma område som han bodde innan. 5 dagar efter att barnet kommit så flyttade vi ner

sen så åkte vi upp i juni för min student.

De låter som att de blivit väldigt bra för er :) Grejen är att skulle jag bli gravid nu skulle barnet antagligen komma i juli nångång och jag tar studenten sista maj... Så de känns ju SÅDÄR att springa ut med en tjockismage! Men skolan tror jag absolut jag hade klarat av... som du säger, man kan ju få ett schema anpassat för sig :)

mupparsmupp

Äldre 29 Sep 17:07

#5

AleLB skrev 2010-09-29 12:56:32 följande:

De låter som att de blivit väldigt bra för er :) Grejen är att skulle jag bli gravid nu skulle barnet antagligen komma i juli nångång och jag tar studenten sista maj... Så de känns ju SÅDÄR att springa ut med en tjockismage! Men skolan tror jag absolut jag hade klarat av... som du säger, man kan ju få ett schema anpassat för sig :)

det är nog roligare än att springa ut med degklumpen som jag hade till mage ;D

jo,skolan tycker jag inte var några problem :) och jag hade utökat pogram, så jag hade fler kurser än vad som behövdes. vilket var tur eftersom att jag var tvungen att hoppa av en kurs som började på vårterminen. :P

det är mest din kille i så fall som måste vara hyfsat säker på att ha jobb. för föräldrapenningen kommer man inte långt på om man inte jobbar innan :) tar jag ut alla dagar i veckan får jag strax över 4000kr och det räcker inte änns till hyran. så vi sparar föräldradagarna, så jag lever bara på min sambo nu :P

Bebis 9 maj 2010

AleLB

Äldre 29 Sep 17:38

#6

mupparsmupp skrev 2010-09-29 17:07:13 följande:

det är nog roligare än att springa ut med degklumpen som jag hade till mage ;D

jo,skolan tycker jag inte var några problem :) och jag hade utökat pogram, så jag hade fler kurser än vad som behövdes. vilket var tur eftersom att jag var tvungen att hoppa av en kurs som började på vårterminen. :P

det är mest din kille i så fall som måste vara hyfsat säker på att ha jobb. för föräldrapenningen kommer man inte långt på om man inte jobbar innan :) tar jag ut alla dagar i veckan får jag strax över 4000kr och det räcker inte änns till hyran. så vi sparar föräldradagarna, så jag lever bara på min sambo nu :P

haha, kan inte ens se framför mig en gravid i 7-8 månaden springa ut med resten av klassen ;D hade nog sett roligt ut! Om man har tur får man ju en liten mage isåfall ;)

Ja, han har ju jobb nu... han är dock deltidsanställd tror jag (: men... kan man göra så om jag är mammaledig så kan han ta ut föräldrapenning? Om de blir högre av att göra så asså? Jag kan ju ingenting om dedär :)

Momat

Äldre 29 Sep 17:45

#7

Jag fick mitt första barn som 18-åring, och mitt råd till dig är att vänta ett tag, du har många år på dig att skaffa barn. Passa på att jobba lite och få arbetserfarenhet, bostad och en okej ekonomi så att du sen kan försörja barnet också om din kille och du skulle separera av någon anledning.

Det är inte lätt att bli förälder när man är så ung, även om det går. Jag tycker att jag har varit en bra mamma till mitt barn, men hade jag fått välja nu så skulle jag ha väntat några år.

Försök se livet ur ett större perspektiv - allt har sin tid.

mupparsmupp

Äldre 30 Sep 07:27

#8

AleLB skrev 2010-09-29 17:38:00 följande:

haha, kan inte ens se framför mig en gravid i 7-8 månaden springa ut med resten av klassen ;D hade nog sett roligt ut! Om man har tur får man ju en liten mage isåfall ;)

Ja, han har ju jobb nu... han är dock deltidsanställd tror jag (: men... kan man göra så om jag är mammaledig så kan han ta ut föräldrapenning? Om de blir högre av att göra så asså? Jag kan ju ingenting om dedär :)

haha,jag hade hellre varit gravid än som jag var. precis fått barnet. kände mig juinte överdrivet vacker med magen som inte dragit ihop sig riktigt :P dessutom fick jag kejsarsnitt, så magen fick ju ett vackert veck där med :P

han kan inte ta ut föräldrapenning samtidigt som han jobbar, men om han är ledig från jobbet någon dag så kan han plocka ut den dagen. men det beror på om han jobbar hela eller halva dagar och sånt :)

min sambo jobbar heltid från kvart i 7 till kvart över 4 mån-tors, sen fredagarna är bara halva eftersom att dom jobbar en halvtimme längre varje dag. så då kan han ta ut en halvdag i föräldrapenning på fredagen och sedan plocka halvdagar på helgerna :) för man kan bara plocka helgdagarna om man plockat en måndag eller fredag. och bara lika mycket som måndag/fredag eller mindre på helgerna. om man inte brukar jobba helg :)

Bebis 9 maj 2010

Filuren83

Äldre 30 Sep 07:35

#9

Rannsaka dig själv är mitt tips, varför gjorde du abort? Om ni verkligen ville ha barn så tror jag inte att illamåendet skulle göra att du bestämde dig för abort. Är du verkligen redo? Det kan vara en sak att ha barnlängtan och en annan att vara mogen för barn. Och också en längtan att vara framme i tiden när det faktiskt är dags.

Fundera lite på hur du önskar att ditt liv ska se ut, nu och i framtiden, på kort och på lång sikt.

åttioåtta

Äldre 30 Sep 12:42

#10

Mycket kan barn ärva av andra men mycket måste man köpa nytt och det kostar. Vi fick oväntade kostnader dom första månaderna i sonens liv, både han och jag fick olika salvor och penicilin. Vi är annars friska men lätt dyker det upp infektioner av olika slag, prickar osv. Vi var stammis på apoteket i ett par månader, och det kostade oss en hel del.

Vart jag vill komma med det här är att det är bra med en god ekonomi, oväntade kostnader dyker upp i alla möjliga former och varianter.

I din situation skulle jag vänta med barn. Du/ni är inte för gamla för att vänta något år till.

undrande/unga föräldrar

INNEHÅLL