undrande/unga föräldrar

Hej Alexandra!

Jag var ganska mycket i samma sits som du för fem år sen. Jag gick andra året på gymnasiet och upptäckte att jag var med barn. Vi valde att behålla barnet, en helt underbar liten kille =) Trots att jag är otrolig lycklig över min lilla son så tror jag ndp att ni gjorde rätt val. Såhä i efterhand inser man hur mcyket det är man missar, och så mycket snabbare man måste bli vuxen. Ni båda två ska passa på att njuta av ungdommen för eran tid kommer den med. Som du sa så är du snart klar med skolan, och det är skitbra! Jag hann själv inte plugga klart, allt blev väldigt turbulent, flytt till ny stad, kände ingen förutom killen och hans familj. Eftersom jag började jobba direkt efter att jag varit klar med min mammaledighet så pluggade jag in gymnasiet i en väldig långsam takt, mitt tredje år tog två år för mig att göra klart. Men allt var värt det!

Jag och pappan lever inte ihop idag, det höll fyra år mellan oss och nu ligger vi istället i en väldigt infekterad vårdadstvist. Det är tragiskt, men vi blev tillsammans när vi var unga och vi passade verkligen inte ihop.

Jag har lärt mig att man ska inte tänka så mycket "tänk om" för man blir galen då!

Jag vet inte alls om det här hjälpte oå något sätt eller om du fick ut något av det, kändes bara som att jag babblade på. Jag önskar er iallafall all lycka!