Att kalla killar för fröken!!!

Jag jobbar på fritids för lågstadiebarn och jag blir kallad fröken ibland. Inget jag bryr mig om, dock. Det finns inget som riktigt passar in. Jag är varken magister eller lärare. Och försök få en 6-åring att ropa "fritidspedagog" så fort det är något...
Oftast kallar de mig för Linus och min kollega för Camilla, men fröken brukar ploppa ur dom flesta barn ibland, när det inte är så viktigt vilken vuxen det är som svarar. Det är ungefär som ett allmänt namn på alla som jobbar.

Egentligen är det inte så konstigt. Vad kallar man en manlig sjuksköterska? Sjukskötare? Har jag aldrig hört. En kvinnlig tjänsteman? Tjänstekvinna? För att inte tala om brandman! Brandkvinna låter ju roligt på riktigt! Och så håller det på. Själv lägger jag inte nån värdering i namnen. Barnen gör det garanterat inte, så varför ska vi göra det åt dem?

När vår 6-åring skulle börja förskolan och fritids nu i augusti stötte vi på någonting som förvånade oss. Vid inskolningen säger fröknarna lite skrattade att här kallar vi även killarna för fröken.

För första gången får sonen manlig personal och då skall de också kallas fröken!!! Är det det här som är feminism, att männen inte får vara män? Tycker nästan det är förnedrande att kalla en man för fröken. Jag skulle själv bli sur om någon kallade mig för herr...

Jag jobbar på fritids för lågstadiebarn och jag blir kallad fröken ibland. Inget jag bryr mig om, dock. Det finns inget som riktigt passar in. Jag är varken magister eller lärare. Och försök få en 6-åring att ropa "fritidspedagog" så fort det är något...
Oftast kallar de mig för Linus och min kollega för Camilla, men fröken brukar ploppa ur dom flesta barn ibland, när det inte är så viktigt vilken vuxen det är som svarar. Det är ungefär som ett allmänt namn på alla som jobbar.

Egentligen är det inte så konstigt. Vad kallar man en manlig sjuksköterska? Sjukskötare? Har jag aldrig hört. En kvinnlig tjänsteman? Tjänstekvinna? För att inte tala om brandman! Brandkvinna låter ju roligt på riktigt! Och så håller det på. Själv lägger jag inte nån värdering i namnen. Barnen gör det garanterat inte, så varför ska vi göra det åt dem?

Självklart ska man kunna namnet på personalen. Min dotter säger tex "fröken Sofie" och "fröken Caroline" och inte bara "fröken". Anledningen till att man säger "fröken" är för att ens pedagog ska inte vara ens "kompis" utan den som tar hand om en. Man kallar inte sin mamma för "Lena" tex. Det finns en stor trygghet i att kalla sin mamma just "mamma" och sin fröken just "fröken". Det är inte vem som helst...det är ens "fröken"! Många försöker i något felriktad välmening bli "kompis" med barnen och vara på samma "nivå" som barnen genom att be barnen kalla dem vid dess namn. Men detta gör barnen osäkra. Fritidspedagogen ska inte vara barnets "kompis" utan en auktoritet och en vårdare...en extramamma/pappa på ett sätt. Att kalla pedagogen för "fröken" eller "magister" hjälper barnet att skilja på pedagogen och barnen och hjälper barnet till en bättre relation med sin fröken.

Titta på oss föräldrar som exempel. Vi är de viktigaste människorna i våra barns liv...men vi är "bara" mamma och pappa. Min dotter ser inte mig som kvinna...eller individ....hon ser mig som sin mamma. Visst känns det irriterande ibland, jag vill ofta försöka få henne till att förstå att jag också är en egen individ, en människa med ett namn. Men jag tror inte att många fattar detta om våra föräldrar förrän vi själva får barn.

Fröken är ju demimutiv för fru och således förminskande för en kvinna - traditionellt - att kallas.

Jag kallade min lärare fröken när jag gick i långstadiet. Det var en kvinna. Jag var dock förvånad ibörjan att orden används fortfarande. Korrekt tycker jag att föräldrar bör prata om lärare, pedagoger, personal osv och inför barnen använda deras namn. Men nu när dottern säger fröken, händer det att jag använder ordet. Förnedrande för en man att kallas liten fru? Knappast mer än för en kvinna.