Att kalla killar för fröken!!!

Håller med om detta. För mig är det viktigt att lära mig pedagogernas namn och på dagis (alltså förskolan innan förskoleklass) så sade alla barnen pedagogernas namn och hade inga problem med detta. Men sedan när de börjar skola och fritids så blir helt plötsligt alla pedagoger individlösa och går under epitetet fröken, oavsett kön.

Självklart ska man kunna namnet på personalen. Min dotter säger tex "fröken Sofie" och "fröken Caroline" och inte bara "fröken". Anledningen till att man säger "fröken" är för att ens pedagog ska inte vara ens "kompis" utan den som tar hand om en. Man kallar inte sin mamma för "Lena" tex. Det finns en stor trygghet i att kalla sin mamma just "mamma" och sin fröken just "fröken". Det är inte vem som helst...det är ens "fröken"! Många försöker i något felriktad välmening bli "kompis" med barnen och vara på samma "nivå" som barnen genom att be barnen kalla dem vid dess namn. Men detta gör barnen osäkra. Fritidspedagogen ska inte vara barnets "kompis" utan en auktoritet och en vårdare...en extramamma/pappa på ett sätt. Att kalla pedagogen för "fröken" eller "magister" hjälper barnet att skilja på pedagogen och barnen och hjälper barnet till en bättre relation med sin fröken.

Titta på oss föräldrar som exempel. Vi är de viktigaste människorna i våra barns liv...men vi är "bara" mamma och pappa. Min dotter ser inte mig som kvinna...eller individ....hon ser mig som sin mamma. Visst känns det irriterande ibland, jag vill ofta försöka få henne till att förstå att jag också är en egen individ, en människa med ett namn. Men jag tror inte att många fattar detta om våra föräldrar förrän vi själva får barn.

Min sambo som är lärare blev kallad för "manliga fröken" när han vikade i en förskoleklass...

Vi kallar inte varandra fröken i personalen heller utan vi säger våra namn. Eller så säger vi t ex "säg till en vuxen om någon gör dig illa". Jag tycker det är onödigt att använda olika ord på pedagogerna beroende på om de har snippa eller snopp. Om man ska göra det tycker jag man ska ha någon pedagogisk tanke bakom det.

När jag gick i skolan så kallade jag de manliga lärarna vid namn eller för magistern.

Hmm..har jag faktiskt inte tänkt på...Vet att i skolan sa vi ju magister till en manlig lärare, men vad säger man till en manlig förskolelärare? Fröken låter ju fel....

Ja den var lite svårare...men jag håller med om att fröken låter fel.
Min lillebror är undersköterska :D och jag tycker att det låter helt galet fel.

En annan sak...vad kallar man en man som jobbar i skolkök...knappast för mattant hoppas jag :)

Håller inte riktigt med i denna diskussion. Mina barn kallar mig oftare vid namn än mamma... Särskilt om vi umgås med andra, för om det är andra barn där och alla skriker efter mamma hur skall jag veta om det är mina barn som vill något. Mina barn är helt på det klara med att jag är deras mamma och en auktoritet, men jag är även en individ och en kvinna vid namn Lisa!

Nu pratade jag främst om föräldrar som kallar en för fröken... Men jag håller inte med dig angående barnen heller. Varför ska de säga "fröken Sofie" och inte bara Sofie? jag tror både barn och vuxna vet vilka som är vuxna utan att de måste ha ett särskilt samlingsnamn.
Mamma och pappa är ju en annan sak, det har barnen bara en av (oftast) och inte kallar de en för "Mamma xx". Om de hade tio mammor att hålla reda på skulle det vara lika fruktlöst att bara säga mamma när man vill ha kontakt med någon av dem, då vore det bättre att säga namnet på den man vill få uppmärksamhet från.

Precis, min son vet också att jag inte heter mamma, han vet vad jag och pappa heter, vad hans mormor, morfar etc heter osv. Han kallar oss oftast för mamma och pappa men ibland säger han namnet.