Rätta felstavningar i skolan?

Jag håller mig dig! Det som någon skrev tidigare, att man lär sig stava genom att läsa och memorera orden som bilder är ett jättebra exempel på det. Vissa människor har ju bildminne. Andra lär sig säkert bättre genom genom att någon helt enkelt berättar att kudde stavas k-u-d-d-e. Och ytterligare nån annan på ett helt annat sätt. Alla människor är ju olika.

Jag är väl uppväxt i en hårdare skola, fast då mest hemifrån med en mamma som arbetat med språket hela livet. Hon var inte blyg för att rätta och diskutera språk, kan jag säga. I dag är jag oerhört tacksam för det, eftersom jag inte har några större problem att arbeta med mitt språk och ifrågasätta mina egna texter. Som jurist är det orden som är mina "vapen" och de måste emellanåt vara ordentligt skarpslipade...

Tyvärr, framtida lärare till mina döttrar, om jag märker att ni inte rättar uppenbara fel i uppsatser eller liknande, så kommer jag säga ifrån. Jag köper inte riktigt att det skulle vara pedagogiskt fel att rätta. Vi har i Sverige bestämt hur vi stavar ord och bygger  meningar. Då tycker jag att barnen ska lära sig detta. Det går inte att undgå att en text fylld med stavfel eller andra fel förlorar mycket i trovärdighet och att släppa barn ur skolan utan att ens ha försökt få dem att stava korrekt är snudd på tjänstefel. Nu hoppas jag att det är ett fåtal lärare som har denna pedagogiska inställning, men det lär jag väl märka.

Tänkte också det när jag satt där och kopierad.

Apropå de/dem och dom så kan jag säga att formen dom inte är accepterad i juridiska texter och jag kan tänka mig att den skulle sänka även andra mer formella eller officiella texter. Så tro inte att dom kan användas med samma resultat och intryck som de/dem. Så är det inte... Beklagligt kanske, men så ser det ut i dag i min värld.

Jag citerar en men det här inlägget kan gärna reflekteras över av flera. (Och förmågan att reflektera - det ska vi lära ut. Så jag hoppas att inte lärarna har gjort fel här om du som läser tillhör åtminstone den senaste Läro- och Kursplanen.)

"snudd på tjänstefel"? Det där är din personliga åsikt - inte något som stödjer sig på moderna pedagogiska tankar. Och det är sånt här som retar mig. Jag talar inte om för en läkare hur hon ska operera mig, jag talar inte om för en rörmokare hur rören ska dras och jag talar inte om för en advokat hur han bäst ska göra sin slutplädering. Så hur kommer det sig att så många föräldrar vet bättre än de proffesionella och pedagogiskt utbildade lärarna hur undervisning ska gå till? Jo för dom vet. Dom har "erfarenhet!". Dom har gått i skolan! Det är samma konstiga slutledning som om jag skulle tro att jag kan operera bättre för att jag har blivit opererad på.

Har du läst den citerade kursplanen ovan? Som jurist antar jag att du mycket väl kan läsa dig till att det inte står ett endaste dyft om att eleverna SKA lära sig stava att lärarna SKA rätta (alla) stavfel. Inte ett enda dugg! Det är istället upp till de undervisande lärarna att avgöra hur undervisningen ska gå till och hur den ska anpassas till de elever vederbörande har. Det är INTE en fråga som avgörs av föräldrarna (även om man är läkare, rörmokare eller jurist). Det som står i skolans stydokument är upp till lärarna att tolka utefter den kunskap  de har - inte gissande eller tyckande efter erfarenhet av skolan som elev.
Det är en expertis av pedagoger med stor erfarenhet/kunskap om modern pedagogisk forskning som arbetar med styrdokumenten. Sen ska politikerna godkänna det hela. Och det är här det blir problem eftersom man lägger ner sina politiska värderingar i formuleringarna. Därmed inte sagt att politikerna inte tar hänsyn till och lyssnar på de experter som finns på området.

Visst har du rätt i att en text fylld med stavfel är svårare att ta på allvar MEN
Det innebär inte att den rätta metoden är att rätta alla stavfel. - eftersom du tycker det.  Som ovan skrivits i tidigare inlägg, så är tankarna idag annorlunda än förr. En del lärare är tyvärr kvar i tankarna från LPR 69 och undervisar därefter. Men DET är tjänstefel.

Du skulle bara veta hur många gånger folk har vetat bättre än jag i mitt yrkesliv... Det är smällar man får ta när man arbetar med människor. Sen är jag tillräckligt ödmjuk för att inse att personerna jag arbetar med faktiskt kan sin situation lite bättre än jag. Jag skulle inte komma långt genom att slå min examen i huvudet på folk.

Visst kan jag förstå att jag inte har samma kunskap om pedagogik som en lärare, men att som min bror få gå genom i stort sett hela grundskolan utan att någon lärare ens försökte ta tag i det hela blir inte bra. var det deras pedagogiska tanke? Vad vet jag. För egen del var jag intresserad av språk och läste mycket. Mamma kunde på så sätt ta tag i den tråden hemma vad gäller mig. Min bror däremot var helt annorlunda och hade verkligen behövt stöd och hjälp från lärarna. Som det är nu är han oerhört osäker när han skriver. Jag kan i alla fall inte låta bli att undra hur det hade gått om han fått något stöd från skolan.

Så ja, jag står fast vid att jag inte kommer acceptera att mina döttrar behandlas på samma sätt (som någon skrev att de inte ens fick rättningar i åk6). Det tycker jag emellertid inte innebär att Caligula ska stå där vid katedern igen och härja. En utbildning i pedagogik måste väl även omfatta förmåga att ge kritik på ett bra sätt? Positiv men även negativ?

Du skriver det själv - du vet att du kan bättre än de som har åsikter om ditt yrkeskunnande. Och det är samma sak med oss lärare.
Men jag tänker inte låta bli att svara i en tråd som denna för det. Det handlar inte om att jag vet att jag kan bättre.
Det finns två alternativ som jag ser det;
Den ena är att man håller tyst (är ödmjuk?) och låter "förstå-sig-påare" fortsätta stå oemotsagda med sina icke pedagogiskt grundade  åsikter och ösa ur en massa dumheter över lärarkåren.
Det andra är att man berättar hur dom pedagogiska tankarna går i skolan idag och hur styrdokimenten ser ut.
Det här är en av anledningarna till att jag också¨är fackligt aktiv.

Det kan hända att du får en del åsikter omtalade för dig om din yrkesutövning. Men hur ofta debatteras det i TV? Hur ofta hängs jurister ut som obildade klåpare i tidningen och hur många trådar har du sett här på FL om vilka idioter jurister är och hur dåliga de är på att sköta sitt jobb? Min gissning är; inte särskilt många.

Fråga gärna dina barns lärare hur han/hon tänker kring undervisningen. Om du vill rätta dina barns stavfel hemma vid köksbordet kan ingen hindra dig. Men det är dina barns lärare som avgör hur undervisningen från skolans sida ska gå till - oavsett hur mycket du påpekar om något annat.

Visst ska en pedagog kunna ge positiv kritik/feedback. Mycket av vårt jobb går ut på just detta. Men att det i sig innebär att kritik = att rätta stavfel. Den kopplingen gör faktiskt inte jag.

Och till sist;
Om du på allvar jämför dagens lärarkår och undervisning med "Calligula" så förslår jag att du ser filmen en gång till och funderar över saken. Det anser jag nämligen inte bara vara felaktigt utan till och med kränkande med en sådan jämförelse.

Ja, det är läraren som bestämmer i klassrummet, men jag har närt en förhoppning att mankan diskutera med läraren hur undervisningen går till. Det innebär dock inte att jag har planer på att vräka ur mig dumheter eller förväntar mig få stå oemotsagd. I slutändan har jag även ett val att välja en annan skola om jag inte anser att barnens lärare gör ett bra jobb. Precis som mina klienter kan välja bort mig.

Aporpå granskning av jurister... Menar du på allvar att du inte anser jurister vara en ifrågasatt yrkesgrupp? Det händer ju nästan dagligen att domare, åklagare, advokater etc hängs ut. Senaste hela Assange-historien, där jouråklagaren fick sig några sköna smällar i media. Med namn och bild...

Jag tyckte för övrigt att jag skrev att min önskan om att döttrarna inte släpps genom sin skolgång utan stöd (som min bror råkade ut för) INTE innebar att Caligula skulle behöva dyka upp igen. På vilket sätt innebär det en kränkning av lärarkåren?

Jag blev aldrig rättad i skolan och idag stavar jag som en kratta. Tack för det. Jag klarar mig inte utan stavningskontrollen på datorn. Men det fanns visst en pedagogisk vinst med att inte ge mig verktygen att kunna stava. Visst har det blivit bättre, nu får jag ju rött på vitt se vart jag gör fel, men att det ska behöva komma när jag är vuxen är ett svek.

Den lärare som inte kommer stavningsrätta mina barn kommer få höra ett och annat. Jag tänker inte tillåta att mina barn går ut skolan med lika dålig stavning som jag.

Skrev också just det - du kan diskutera. Men det är läraren som bestämmer. Oavsett vad du tycker om det. Vill du flytta till en annan skola så står det dig fritt. Du får väl förhöra dig på alla skolor hur varje enskild lärare väljer att rätta stavfel och se till att hamna på en skola där just ditt barns lärare gör detta på "ditt" sätt.
Jag - och de flesta av mina kollegor - viker sig inte för att en förälder hotar att flytta. Det är väldigt märkligt att ändra sin undervisning efter föräldrarnas vilja.

Visst förekommer "uthängda jurister" i media - men i den omgattning som hela lärarkåren klumpas ihop och anklagas i media
Sen, om jag inte minns fel, så är skolan en av de viktigaste valfrågorna (återkommande så) - då dundras det på hur eländiga lärarna, skolorna och lärarutbildningarna är. Jag har faktiskt inte läst så många artiklar om hur politikerna går till val på att juristerna gör ett så uselt jobb med sina klienter. (Och implicit antyda att de bär hela det ansvaret.)

Sorry om jag missuppfattade dig Caligula - läste väl fel i min upprördhet.