Rätta felstavningar i skolan?

Jag är väl uppväxt i en hårdare skola, fast då mest hemifrån med en mamma som arbetat med språket hela livet. Hon var inte blyg för att rätta och diskutera språk, kan jag säga. I dag är jag oerhört tacksam för det, eftersom jag inte har några större problem att arbeta med mitt språk och ifrågasätta mina egna texter. Som jurist är det orden som är mina "vapen" och de måste emellanåt vara ordentligt skarpslipade...

Tyvärr, framtida lärare till mina döttrar, om jag märker att ni inte rättar uppenbara fel i uppsatser eller liknande, så kommer jag säga ifrån. Jag köper inte riktigt att det skulle vara pedagogiskt fel att rätta. Vi har i Sverige bestämt hur vi stavar ord och bygger  meningar. Då tycker jag att barnen ska lära sig detta. Det går inte att undgå att en text fylld med stavfel eller andra fel förlorar mycket i trovärdighet och att släppa barn ur skolan utan att ens ha försökt få dem att stava korrekt är snudd på tjänstefel. Nu hoppas jag att det är ett fåtal lärare som har denna pedagogiska inställning, men det lär jag väl märka.

Apropå de/dem och dom så kan jag säga att formen dom inte är accepterad i juridiska texter och jag kan tänka mig att den skulle sänka även andra mer formella eller officiella texter. Så tro inte att dom kan användas med samma resultat och intryck som de/dem. Så är det inte... Beklagligt kanske, men så ser det ut i dag i min värld.

Du skulle bara veta hur många gånger folk har vetat bättre än jag i mitt yrkesliv... Det är smällar man får ta när man arbetar med människor. Sen är jag tillräckligt ödmjuk för att inse att personerna jag arbetar med faktiskt kan sin situation lite bättre än jag. Jag skulle inte komma långt genom att slå min examen i huvudet på folk.

Visst kan jag förstå att jag inte har samma kunskap om pedagogik som en lärare, men att som min bror få gå genom i stort sett hela grundskolan utan att någon lärare ens försökte ta tag i det hela blir inte bra. var det deras pedagogiska tanke? Vad vet jag. För egen del var jag intresserad av språk och läste mycket. Mamma kunde på så sätt ta tag i den tråden hemma vad gäller mig. Min bror däremot var helt annorlunda och hade verkligen behövt stöd och hjälp från lärarna. Som det är nu är han oerhört osäker när han skriver. Jag kan i alla fall inte låta bli att undra hur det hade gått om han fått något stöd från skolan.

Så ja, jag står fast vid att jag inte kommer acceptera att mina döttrar behandlas på samma sätt (som någon skrev att de inte ens fick rättningar i åk6). Det tycker jag emellertid inte innebär att Caligula ska stå där vid katedern igen och härja. En utbildning i pedagogik måste väl även omfatta förmåga att ge kritik på ett bra sätt? Positiv men även negativ?

Ja, det är läraren som bestämmer i klassrummet, men jag har närt en förhoppning att mankan diskutera med läraren hur undervisningen går till. Det innebär dock inte att jag har planer på att vräka ur mig dumheter eller förväntar mig få stå oemotsagd. I slutändan har jag även ett val att välja en annan skola om jag inte anser att barnens lärare gör ett bra jobb. Precis som mina klienter kan välja bort mig.

Aporpå granskning av jurister... Menar du på allvar att du inte anser jurister vara en ifrågasatt yrkesgrupp? Det händer ju nästan dagligen att domare, åklagare, advokater etc hängs ut. Senaste hela Assange-historien, där jouråklagaren fick sig några sköna smällar i media. Med namn och bild...

Jag tyckte för övrigt att jag skrev att min önskan om att döttrarna inte släpps genom sin skolgång utan stöd (som min bror råkade ut för) INTE innebar att Caligula skulle behöva dyka upp igen. På vilket sätt innebär det en kränkning av lärarkåren?

Nu blev det väl lite väl stor inriktning i inläggen på detta med stavfel, men det får väl ses som en symbol för den större frågan om hur man ska se till att barnen får en bra utbildning. Jag kommer inte att hota någon och jag hoppas att lärare har tillräcklig yrkesstolthet för att stå upp för sin utbildning. Däremot har jag ingen lust att upptäcka att barnen gått genom grundskolan med stora luckor i sin utbildning  (som hände med min bror). Om så skulle vara på väg att ske, kommer jag inte acceptera det och tänka "Han/hon vet ju bäst" utan agera på något sätt och i extremfallet byta skola. En del av valfriheten i skolsystemet är väl också tänkt att innebära att man har en möjlighet att hitta en skola med en inställning till lärande som passar barnen och familjen?

Vi får väl vara oense om vilken grupp som är mest jagad i media etc. Man ser väl det man vill se helt enkelt. Att skolan tar en större del i valkampanjandet beror väl på att i stort sett alla har en relation till skolan, men långt ifrån alla har haft bruk av jurister (turligt nog kanske), Jag har dock inte uppfattat det som att lärarna som grupp anses vara usla, utan snarare att de i många fall har en omöjlig situation med alltför knappa resurser till ett enormt behov och att ömse sidor utlovar mer resurser till skolan vid valframgång.