När vi väntade barn sist så sa Kajsa på AC till oss att vara beredda på att åka riktigt snabbt eftersom vi passade så perfekt in på SA. Hon berättade om flera som fått bb redan första månaden. Så vi berättade på jobben och min chef skaffade fram en vikarie åt mig redan efter fem månaders väntan. Då var den förväntade väntetiden 3-12 månader tror jag. När vi hade väntat 3 månader ändrade de väntetiden till 6-12 månader och sen när vi väntat 6 månader ändrades den igen till 6-18 månader. Vi fick vänta 14 månader, och det var vi inte alls beredda på så det var jättejobbigt. Det som var jobbigast när vi väntade vår dotter var dock att min svärfar fick cancer med väldigt dålig prognos, så vi visste inte om han skulle hinna se sitt barnbarn, eller om vi skulle få bb precis när han var döende så att vi skulle få lov att antingen krångla med att byta domstolstid och sånt/eller tvingas åka ner i alla fall och inte kunna vara där när han var dålig. Vi hann precis få bb och komma hem med vår dotter innan det blev riktigt kritiskt för svärfar. Vi hann vara hemma 1 1/2 månad innan han dog. :( Det var fantastiskt att de hann träffas och att vi har några kort på dem tillsammans (på Arlanda och från sjuksängen).
Den här gången har vi ju N som håller oss i farten så att vi inte hinner tänka så mycket. Det känns som om tiden rinner iväg, vi hinner inte riktigt med. Det jobbigaste just nu är att förklara för vår fyraåring att det kan ta många månader än innan hon får träffa sin lillebror. Hon tycker att jag ska ringa och förklara att vi vill komma nu, för lillebror är ju ledsen nere på barnhemmet och undrar varför vi inte kommer och hämtar honom, och AC kanske bara är blyga och inte vågar ringa till oss...
Många kramar till alla som väntar, snart måste det hända något!