Franska tråden

Jo, jag tar gärna råd. Engelskan får hon ju ändå via barnvakten, men jag tror att hon skulle trivas i en större grupp eftersom hon är van vid det från USA och hon är väldigt social. Jag vet precis hur struligt det skulle bli, och om jag vill ha något liv förutom att hämta och lämna barn hela dagarna måste vi täcka upp med barnvakt åtminstone några dagar i veckan. Det i sin tur skulle naturligtvis innebära ökade kostnader, och det är lite där skon klämmer. Samt att vi skulle få börja strula med barnvaktens tider det första vi gör, nu när vi precis har hitta någon som är bra och som det funkar med. Lillan kommer i vilket fall att börja halvdagar på EAB nästa år, så det kanske är lika bra att vänta. Andra barn får hon ju möjlighet att träffa ändå, men det blir väl ändå inte riktigt samma sak.

Finns det inga lekgrupper fôr barn du kan ta henne pa sjalv annars? Kanske kan vara vârt att kolla upp svenska och amerikanska kyrkan om de kânner till nagot?

Jodå, vi går på sådant redan, så egentligen behöver hon inte gå på förskolan för det. Det är bara det att jag vet att hon skulle älska det...

I see

Kan man ga bara nagra dagar i veckan eller är det varje dag som gâller? Tänkte om hon gar Mandag-tisdag tex sa har ni ju resten av veckan fri och ostrulig.

Har du inte bott tillräckligt länge i Frankrike för att inse att den typen av individuella lösningar är totalt omöjliga?? Nope, det är alla dagar utom onsdag som gäller eller inga alls! 

Alltså, jag kanske får förklara att denna skolan egentligen har superlång väntetid, men eftersom de gärna vill ha barn som behärskar engelska (vad nu det än innebär när man är lite över två...) så har de vikt en plats åt lillan trots att jag kontaktade dem först i förra veckan och inte ens officiellt har ansökt om en plats ännu. Därför är det detta eller inget som gäller. Jag fick förhandla mig till en veckas betänketid, men egentligen ville de ha ett svar direkt eftersom andra står på kö och väntar på en plats.

Just nu lutar det åt att vi struntar i alltihop, men jag kan inte komma ifrån känslan av att enbart ur dotterns synvinkel skulle det vara det absolut bästa. Och visst vill man att ungarna skall ha det absolut bästa?!
 

Klart man vill attt de ska ha det bâsta men ibland gar ju inte allt ihop som det ska. Bitttra verkligheten

Sjâlv har jag angest över mellansonens framtida skola och kan ligga vaken pa nâttera och försöka fundera ut en lösning. Vet ju som sagt att det franska systemet är analt. Vill ju inte att det ska ga at helvete för honom fran början. Funderar pa att ringa stora sonens lâkare och fråga om råd hur vi ska göra.

Usch, ja, jag vill väl inte riktigt acceptera den "bittra verkligheten" (som för övrigt inte alls är så himla bitter, det är bara jag som är lite fjantig). Vad är problemet med sonens framtida skola?

Den lokala skolan gillar jag inte alls. Fick hemskt daligt intryck av den när vi var där. Privatskolan som finns är 2-sprakig (fra-eng) vilket är positvt men båda skolarna har över 30 elever i klassen. Sonen är hyperaktiv och "överintelligent" (som det sa fint hette hos psykiatikern) och

sorry:

Och har koncentrationsproblem om det blir stökigt runt honom. Sa ingen av skolorna passar egentligen honom vâl.

Stora sonens skola har mycket små klasser, en lärare plus 2 assistenter per klass, de har helt annan inställning än den vanliga franska skolan, de har mycket bra resultat pa studienivå, hogre tempo (vilket skulle pssa honom) och anpasssar sig efter den individuella eleven och dess behov. Men där verkar han inte kunna fa ga innan college.

Exceptionnellt har de tagit in "vanliga" elever sa rektorn när jag pratade med honom.

(jävla tangentbord förresten)

Sa vi ska försöka se om överlâkaren pa sjukhuset kanske kan hjälpa till pa nagot sätt. Hon tror nämligen skolan skulle passa honom bra

Ja, men i så fall är det väl där ni får sätta honom. Om han har en medicinsk anledning att gå där kanske det går lättare att få plats? Då räknas han kanske inte ens som en "vanlig" elev?