Jag födde min dotter med akut snitt och är lite nyfiken på hur många av er runt 40 som också gjorde det. Vi var två "äldre" mammor i min mammagrupp och båda födde med snitt, ingen av de "yngre" gjorde det. Berätta också gärna hur ni upplevde att bli snittade. Själv tyckte jag det var rena himmelriket efter fyra dygns pinvärkar.
Jag var 37 (och måste räkna efter... 
) och sonen togs med klocka och en BM som la sig över min mage - men det var vaginalt 
Han var dock extremt liten och jag hade pivvärkar som KAN ha med åldern att göra.
Jag var 38 år och 4 månader drygt.
Han föddes vaginalt.
Annaloo, du skrev att pinvärkar kan ha med åldern att göra, berätta. Hade själv pinvärkar i3 dygn innan de stack håll på hinnan så att det satte igång. Var 36 år, slutade också med sugklocka.
Min förstfödde kom också med klocka efter att jag hade haft krystvärkar i 1 timme som inte ledde någonstans alls. Då hade jag haft 3-4 värkar/10 min i 7-8 timmar och var ganska slut så jag ville bara att han skulle komma ut och bad dem göra vad som. Sugklockan kom som en befrielse.
Fast jag tror inte att det har med åldern (38 år) att göra utan snarare EDA:n, jag har en kompis vars första förlossning var precis lika och hon var 21 år när hon födde sin äldste son.
Nästa förlossning tog mindre än halva tiden, jag hade krystvärkar i 20 min och de gjorde nytta hela tiden trots att jag även då hade EDA. Då var jag nästan 41 år.
Hej, jag födde vaginalt och hade krystvärkar kanske runt 30 minuter och sen
var lillhjärtat ute. Mitt första barn.
Jag var 42 år när jag fick min dotter, blev igångsatt 40+7, födde vaginalt men med hjälp av sugklocka. Som tur var behövdes bara 1 drag!! Det var pga mig som det blev sugklocka. Var helt öppen i tre timmar och kräktes konstant. Hade helt enkelt ingen kraft att krysta ut henne.... Men det gick ju bra iallafall....:o)
Jag var drygt 36 och hade en väldigt lätt vaginal förlossning.
De största problemet är väl om man får en väldigt utdragen förlossning och man själv (eller barnet) inte orkar. Och risken för detta är antagligen större om mamman är äldre och förstföderska. Men inte givet - jag vet flera över 35 som har klämt ur sig sina förstfödda på några timmar, utan smärtor innan och utan annan smärtlindring än lustgas. Medan en 27-årig kompis kämpade i flera dygn innan de slutligen snittade henne. När andra barnet föddes, fick hon planerat snitt för hon var livrädd.
Jag känner iof flera över 35, än under 30, som har snittats eller behövt hjälp med sugklocka. Men snittet har inte alltid berott på utdraget värkarbete. En fick akutsnitt i v 36 pga galloperande havandeskapsförgitning, en fick tvillingar (också i v 36) varav en låg i säte, så vaginal förlossning var inte aktuellt därför.
Det finns ju massor med anledningar, av vilka mammans ålder (och ork!) bara är en.
Urakut snitt. Var ganska lättad där och då att det äntligen skulle ta slut. I efterhand har jag haft lite jobbiga funderingar och snuddat vid tanken "är han verkligen min?" några gånger eftersom jag var sövd och pappan var i ett annat rum när han kom till världen. 
Precis som flera andra föddes sonen vaginalt, men med sugklocka och det var på håret även för oss att det kunde blivit snitt. Tack för intressant tråd!
Jag höll på i flera dygn och hade knappt några krafter kvar, kanske ska tilläggas. Var 39 när första och enda barnet föddes.
Var 36 år och det blev akut snitt.
Jag var drygt 39 och födde vaginalt, men med hjälp av att BM la sig på min mage. Jag hade svaga eller inga krystvärkar alls och det tog tid...
Var 33 när jag födde sonen med akusnitt efter 24 timmars kraftiga värkar (han ville inte komma ner ) och 35 när jag födde dottern vaginalt efter att ha blivit igångsatt, tog allt som allt 13 timmar.