Jag födde min dotter med akut snitt och är lite nyfiken på hur många av er runt 40 som också gjorde det. Vi var två "äldre" mammor i min mammagrupp och båda födde med snitt, ingen av de "yngre" gjorde det. Berätta också gärna hur ni upplevde att bli snittade. Själv tyckte jag det var rena himmelriket efter fyra dygns pinvärkar.
Katten jag skäms ju nästan för min kanonförlossning 
. Efter att ha tillbringat natten hemma snällt lyssnande på förlossningen som talade om att jag hade förvärkar mm så blev vi till sist "accepterade" att få komma in till förlossningen. Eftersom jag inte hade packat färdigt vad man skulle ha med sig så tog det en stund innan vi kom in 
. Jag var jättenervig för de riktiga värkarna då jag tyckte jag ju klarade förvärkarna "mindre bra", så när vi väl var inne och de talade om att jag var i ett aktivt värkarbete var lättnaden stor 
. Blev någon timme med mer av de "vanliga" värkarna. Sedan stack de hål på fosterhinnan och jag fick höra att "nu ska du föda barn" och ställde in mig på att nu kommer några riktigt jobbiga timmar. Fyra krystningar och ett gallskrikande huvud är ute 
, varken jag eller karln kunde fatta det hela 
.
Jag var 35 när jag blev mamma första gången, och födde mina tvillingar genom planerat snitt (ettan låg i säte). Det var helt OK att snittas, det var ju ett planerat snitt och jag hade inget val.
Därefter har jag fött två barn till (vid 37 resp 39 år) och bägge dessa förlossningar var vaginala.
. Efter att ha tillbringat natten hemma snällt lyssnande på förlossningen som talade om att jag hade förvärkar mm så blev vi till sist "accepterade" att få komma in till förlossningen. Eftersom jag inte hade packat färdigt vad man skulle ha med sig så tog det en stund innan vi kom in 
. Jag var jättenervig för de riktiga värkarna då jag tyckte jag ju klarade förvärkarna "mindre bra", så när vi väl var inne och de talade om att jag var i ett aktivt värkarbete var lättnaden stor . Blev någon timme med mer av de "vanliga" värkarna. Sedan stack de hål på fosterhinnan och jag fick höra att "nu ska du föda barn" och ställde in mig på att nu kommer några riktigt jobbiga timmar. Fyra krystningar och ett gallskrikande huvud är ute , varken jag eller karln kunde fatta det hela 
.
Måste säga att jag hade också läst på att det blev mycket snitt för äldre och gått profylax osv för att verkligen vara så ekonomiskt som möjligt med min gamla kropps resurser. Jag ville hemskt gärna föda vaginalt om det gick men var inställd på att det var mycket troligt att så inte blev fallet i min ålder (fyllde 40 under graviditeten). Jag var så envis med att jag skulle ha maximal ork och energi att jag kvällen innan när (det jag blev informerad om var förvärkar) värkarna hade börjat och jag inte kunde sitta vid bordet och få i mig middagen, låg i soffan och grävde i mig schnitzel och pommes med händerna mellan "sammandragningarna". Hade inte alls lust att äta, men katten eneriförådet måste ju fyllas på inför
Det blev urakut snitt. Höll på och kämpade i två dar innan. Lillen var stressad i magen så därför blev det operation.
Vad skiljer urakut från akut egentligen? Stod urakut i min journal.
Dottern låg i säte och vägrade vända sig trots vändningsförsök, så det blev planerat snitt för min del.
Jag var 39 när jag blev mamma. Det blev akutsnitt efter 3 dagar värkarbete 
Jag var 36, när första barnet föddes. Vaginal förlossning efter igångsättning, avslutades med sugklocka. En toppenförlossning.
.