Hej!
Är i vecka 37 och har börjat sova så konstigt på nätterna. Vaknar jag har jag jättesvårt att somna om. Inte för att jag ligger och oroar mig för nåt utan jag somnar bara inte. Jag har samtidigt börjat få en del förvärkar på nätterna och då vill jag gärna gå upp lite.
Hur har ni det med sömnen?
Vad gör ni om/när ni vaknar på nätterna?
Själv sover jag också dåligt 
Men jag tror det beror på att vi ska vänja oss vid att vi snart har en bebis att ta hand om, för när bebisen kommer får vi sova ännu mindre...
Är uppe och kissar hur många gånger som helst. Vaknar varje gång jag måste vända mig i sängen. Vaknar av att dottern hostar, vaknar av att sonen drömmer och pratar i sömnen. Är i v38+2. Jag försöker lägga en kudde mellan benen och somna om så fort som möjligt. Undviker gärna att upp och gå mer än nödvändigt för då blir jag alldeles för pigg för att somna om.
Önskar så att jag kunde få sova en hel natt innan nr 3 anländer!!!!
Hej
Jag är i vecka 36, 37 imorgon. De flesta av mina nätter består av att dämpa halsbränna, titta ut genom fönstret, gå på toa, försöka vända mig utan att få jätteont eller så drömmer jag heltokiga saker. Trots avsaknaden av sömn känns dagarna förvånansvärt okej. Är iofs sjukskriven på grund av sammandragningar och ligger ner 90% av tiden. Kanske vilan gör att jag inte är så trött?
Är i vecka 36. Sover hela nätterna oftast, men är väldigt lättväckt, har därför börjat använda öronproppar 
(det är första barnet). Fast jag är väääldigt trött även om jag sovit 9-10 timmar! Nästan lika helvetiskt trött som jag var i graviditetens första 3-4 månader. 
Jag har tänkt på att det nog är en "träning" inför vad som komma skall då man blir mamma och har en liten bebis som är vaken alla möjliga tider. Det är väl ett lyxproblem att man inte kan sova, jag har bara alltid haft så otroligt bra sömn att jag blir alldeles förvånad när jag inte kan somna. Nu när jag vaknar försöker jag tänka att det är lugnt, jag somnar när jag somnar...jag har semester fram till bf så det är ju egentligen ingenting att jaga upp sig för ; )
jag är också i v 37 och vaknar hela tiden och har jättesvårt att somna om, vaknar för minsta lilla och så de där turerna till toaletten. Trots det är jag pigg på dagarna men visst, lite mer sammanhängande sömn hade ju inte suttit fel.
åt helsicke...känns som att jag är mer vaken än sover just nu. otympligt och svårt att hitta en bekväm position och när man väl somnat vaknar jag av att behöva gå på toa.... GAH!!
Jag ar bara i v. 34 (-sa vet inte om jag med ratta far kalla det "slutet" av grav..) och jag har sovit daligt i over en manad redan. Den sista veckan om mojligt annu varre - emellanat knappt alls! Dels for att det blivit 32-36 grader varmt och hog luftfuktighet dar jag bor, men dels for att det som storde min nattsomn redan tidigare har tilltagit i styrka vecka for vecka: svart att hitta hallbar sovstallning, smartor i rygg och sida, vild sparkande baby, sura uppstot, domningar, kissnodighet (ar nu uppe pa 3-4 ggr per natt-) och nu alltsa ocksa extrem hetta. Just nu kanns det ganska jobbogt att tanka att det teoretiskt ar over en maanad tillbaka!
Men annars mar jag bra och sen jag gick pa mammaledighet ar det lite lattare for nu kan jag ta tupplurar pa dagen i staller och behover inte langre forsoka kombinera dalig nattsomn med att saga intelligenta saker/vara effektibv pa jobbet. Kan vara sa slo och grotig som jag kanner mig!
Vecka 35 och har skitont på nätterna, vaknar varje gång jag vänder mig.... inatt kom jag i säng vid 01.30 och var vaken igen vid 6.30 och hade varit vaken 3-4 gånger däremellan.
Jag är i vecka 36 och har också börjat sova dåligt.Jag bara vaknar mitt i natten och är jättevaken, för att vara destu tröttare på dagen sedan. Det gjorde jag när jag väntade dottern också. Då var det underbart när jag slutade jobba, gick upp vid fyra på morgonen, fikade och läste i ett par timmar innan jag gick och la mig igen.
Nu är det svårare, jag har en dotter som är morgonpigg. I morse var det uppstigning kl sex, trots att jag har lov. Vi är båda kanon förkylda och sambon bortrest.:(