Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Pixan: Ja, jag tycker att det ligger mycket i det MCT säger, att man inte ska sätta livet på "stand-by", utan försöka att sysselsätta sig och göra saker som man tycker om. Jag tränar även nu exempelvis men har trappat ner på det lite och gör lite lugnare aktiviteter. Snart ska jag ex. träffa en träningsrådgivare nu snart och få en genomgång vad för styrketräning som är bra nu under gravditeten.

Man får göra det som känns bra för en själv helt enkelt. Många säger ju att "en normal graviditet klarar träning och sex och kaffe" men jag vet att jag själv skulle förebrå mig enormt om något skulle hända igen. Den oron som jag skulle få om jag ex. hade sex nu den ORON tror jag kan vara ohälsosam för graviditen, även om själva sexet kanske inte skulle skada.

Ja så är det verkligen.
Alla menar ju väl, men jag tycker det är skillnad på om man tidigare fött barn och haft en frisk graviditet. De VET ju av egen erfarenhet att för just dem gick det kanon att motionera och sexa och sånt. Men för oss som aldrig har nått längre än till våra missfall, vi kan ju inte veta säkert att vi skulle klara en "normal" graviditet", även om sannolikheten talar för att vi skulle göra det.

Jag fick mf efter hård träning och sex i första graviditeten, och även om alla säger att det inte var det som gav missfallet, så kan inte mitt hjärta riktigt fatta det, för det var ju då blodet kom. Jag klandrade mig själv massor efteråt. Jag skulle aldrig få för mig att utmana mig själv nu och mina nojor i första trimestern, och därmed få dras med en högst ohälsosam oro fram till nästa VUL.

Ja, det var verkligen fantastiskt att se sin lilla bebis på VUL idag. Är så enormt lycklig att jag nästan kan gråta av glädje. Efter tre missfall verkar det som om det äntligen kan gå vägen.

Så kommer det gå för er alla så smånngom det vet ni väl?! Ni kommer också få se er lilla bebis med viftande armar och ben och pickande hjärta.

Ja. Jag fick tre mf förra året. Ett mf i juni i v. 8, ett ma i september som upptäcktes v.9 på ett VUL, samt ett mf i v. 5 i november.

Det SÖG! Jag har aldrig varit så nere någonsin. Jag var inte glad igen förrän någon gång i slutet av december. De gjorde en missfallsutredning i december men hittade inga fel.

Har du bett om att få en utredning leaeva? Det var jättebra tyckte jag, de kollade lite olika grejer. Många saker går ju att åtgärda så det är ju kanon att få reda på det om det är ngt som är "fel".
Det var förresten efter utredningen som jag fick progesteron utskrivet vid min graviditet, samt tidiga VUL nu.

Ååååh Mimmi, vad fantastiskt fint din sambo/fästman gjorde. Ett stort stort grattis!
Jag fick också en tår i ögonvrån, så vackert. Jag förstår att du är lycklig, med en så underbar kille kan man inte vara annat.