Vi som längtar efter plus efter missfall del 3
Mimmi, mm jag förstår dig! Man känner sig precis som du säger verkligen UTANFÖR och MISSLYCKAD. När det var tänkt att en själv skulle ha varit med.. Jag hade ju också en kompis som fick mig att känna mig jätteutanför när hon fått sin bebis och jag bara fått missfall, kan väl säga att vi knappt är kompisar längre, snarare bekanta.
Men när bebisen väl kommer kan det absolut kännas bättre på många sätt. Jag upplever att jag i det läget känner att jag inte längre identifierar mig med deras situation. Men såklart kan man ändå fortfarande känna sig utanför.... hoppas det känns bättre för dig när deras barn kommer till världen!
Min kompis som visade sig vara gravid är en av de få som vet om alla missfallen, och det är skönt, för jag tror att hon fattar att det är lite jobbigt. Hon är dessutom inte så bebis-fixerad som många andra, så hon tar det lugnt och vi snackade mest om annat. Men kanske kommer det kännas skitjobbigt när hennes mage börjar synas... vi får se!
För det ÄR jättejobbigt att umgås med gravida just nu tycker jag. Jag orkar liksom inte höra om folks lyckliga graviditeter, för det får mig att känna mig både utanför och väldigt, väldigt MISSLYCKAD. Jag orkar inte gå in i gravidtrådar och läsa nuförtiden.
Än mindre vill jag höra gravida klaga på sina gravidkrämpor, för när man (som vi) haft missfall blir jag väldigt provocerad när man inte kan uppskatta den gåvan man fått. Jag har full förståelse om man är orolig, men just nu har jag väldigt svårt för dem som klagar och inte verkar vara tacksam alls.
Usch, vad jag låter egoistisk och deppig. Men just nu känns det lite jobbigt bara... alla är ju gravida i min omgivning och jag känner mig så DEFEKT!
Slutligen vill jag bara säga att jag verkligen uppskattar er tjejer, ni ger mig så ofta pepp, igenkännande leenden, stöttning och råd. Vet inte hur jag skulle klarat av den här tiden utan er.
Önskar jag kunde skicka en blomma hem till var och en av er!
Kram!