Vi som längtar efter plus efter missfall del 3

Hapiness: vilken jobbig dag du har haft! Och vilken fantastisk tur att allt var bra med lilla !

Mina missfall har alltid börjat med smärta, inte blödning som är det vanligaste, och näst sista gången kom smärtan efter en 8 kilometer lång promenad i högt tempo med dottern i pulka på släp, så jag hoppar den typen av fysiskt ansträngande också den här gången... Och nu när du nämner sammandragningar, det får jag alltid efter sex när jag är gravid, så nu blir det sexfritt helt under de närmaste 2 månaderna om jag får behålla alltså!

Idag vägrade jag gunga gungbräda med dottern, hon är rätt "vild" då, så det studsar rätt regält. =) Sedan, köra häst och vagn på de jättegropiga vägarna häromkring är väl kanske ingen höjdare, men det måste jag till viss del, ridandet är uteslutet dock...

Det allra tyngsta på gården kan jag komma ifrån, det får maken göra. Men bära vatten till hönsen, mocka åt hästarna & hönsen och deras skötsel är svår att komma ifrån.  Vi har hästar, får, höns, vallodling, odlar egea grönsaker och sådär, och har skog. Är vedproducenter, men det får maken sköta själv oftast, även när jag inte är gravid eller sjuk. Sedan är det mycket byggnationer på gården hela tiden, mycket snickeriarbete... och plockning och föräldling av div frukt, bär, grönsaker. Tunga grytor och sådant, så en del belastning blir det ju...

Superkvinna, ja jag brukar få höra det, särskilt med tanke på min sjukdom, men jo, jag vill ju verkligen... Älskar det här livet, fast det är mkt jobb och nästan inga pengar. Kanske är det ngt med området, syftar på din mamma och mormor.

Jo men jag ska ta det lugnt. Mockning åt hästar och höns är inte allstungt, jag får bara låta det ta lite tid. Men jag har svårt att låta bli att motionera hästen, men jag får försöka ha gubben till att lyfta selar och vagnar och så... Men jag kan inte bara lägga mig ner heller, för då kommer jag ju inte göra annat än älta min oro... utan lite igång behöver jag vara för att må bra. Och rensa lite ogräs, pyssla i växthuset och sådär, är ju egentligen inte så jobbigt.

Men vi får väl se, med dottern fick jag Hyperemesis gravidarum och svår foglossning mkt tidigt, blir det lika den här gången, är det bara några veckor kvar tills jag blir sängliggande.

Nu är jag förvirrad... Funderar på varför jag mår lite småilla. Antagligen för att jag är trött (ettåringen tycker sova hela natten är överskattat) och jobbat mkt. För visst är det på tok för tidigt att känna något alls efter äl i söndags.

DUMMA KROPP att PMS och gravsymptom skall vara så lika som någon påpekade. Sååå svårt att inte få förhoppningar när den gör såhär. Hungrig och myror i benen och trög mage dessutom. Men så var det förra månaden också och då var jag ju inte ens lite gravid.

Jag har lååååååång cykel. Tar pergotime, men får äl först runt dag 26. Kollade tappen, flytningar och med stickor så är tämligen säker på att det var i söndags. Börjar lära mig det vid det här laget känner jag, desvärre

Funderar på att tjuvtesta till helgen. Är ju för tidigt, men har en billiga stickor jag kan slösa.

MCT - måste bekänna att jag tjuvtestat idag, sorry!

Har gått & varit nervös över att få bruna flytningar i går o i dag, sprungit på toa massa gånger, o varit så nöjd när det inte kommit något.. Men nu är de här =( Gjorde ett gravtest som visade neg, så bara att inse att den där j´vla tanten är på g igen  Jag som hade hoppats så...

Och DÄR kom de stora bruna mensflytningarna igång. Dags att plocka fram tampongerna och säga adjöss till den här månadens hopp!
Fast det var ju väldigt väntat...
Good luck ni andra!

Jag har ett stort monster till traktorgrävare här hemma, den kan ni använda! . Kanske skulle gräva lite här också...

Det är imponerande hur mkt ett millimeterstort embryo kan påverka kroppen alltså, jag är lika faschinerad varje gång. Mår illa dygnet runt, kräks lite... det sticker i framfogen,jag är så trött så trött, jag kissar hela tiden och nu spänner det i brösten också. Dessutom gråter jag stup i kvarten, när jag tittar på Mio min Mio med dottern.