Se hit alla singelkillar! Här hittar ni desperata singelmammor :-D

Men du, man BEHÖVER INTE komma med nödlögner. Säger du till honom att du inte vill träffa honom ska han respektera det. Du behöver inte hitta på externa förklaringar eller lögner, vara sjuk på riktigt eller liknande. Det du känner är skäl nog. Våga vara sann mot vad du känner och krångla inte till det. Grunden här är ju faktiskt att du är tveksam att träffa honom, kanske nu inte ens vill träffa honom. Det är den tanken som är vägledande. Visst är det jobbigt att säga "Tyvärr, jag vill inte träffa dig" när han står där (och ingen mobiltelefon låter lite suspekt för mig, sorry), men du har ingen skyldighet att släppa in honom hos dig eller i ditt liv om du inte vill eller känner för det. Det är ditt liv och dina tankar och de måste han respektera. Du har nobbat honom två ggr. Behöver han en tolk för att förstå vad det handlar om?

Vet du...Ja e glad o stolt över dig för att du inte tog daten

Kan ta denna man som fortsatt exempel:

Han är en vän till mig, som har hjälpt mig att rensa här, vi har känt varandra via en annan site nästan ett år men träffades irl för några veckor sedan.
det märktes då tydligt att han var intresserad av mer än vänskap vilket jag förklarade för honom att det var just vänskap som jag kunde ge, inte mer.
Ändå, han verkade "irriterad" när ja skrev på tex Facebook att jag gjort en massa hemma, då kunde han kommentera att "vissa har tydligen svårt att be om hjälp" och " önskar att vissa kunde be om hjälp när de behöver"
Gah! OM jag behöver hjälp, eller i detta fall VILL ha hjälp så säger jag till, men han har tydligen svårt för att förstå att jag klarar mig utan att han måste hjälpa mig...
-När ja gick ut på krogen med en kompis så smsade han o undrade hur ja skulle ta mig hem o att han gärna betalade taxi...ja svarade att jag fixar mig hem själv o att det inte behövdes, då smsade han igen o skrev att han ville hämta mig o bad mig gå med på det...
NEJ, jag går inte med på det..(!)
Där kom känslan av att någon försöker kontrollera mig...att om HAN hämtar mig så kan jag tex inte gå hem med någon annan...
Varningssignalerna ringde starkt o gör det varje gång ha gör liknande...känns som om det är svårt att ta att jag kan hantera mitt liv utan hans hjälpande hand, änslan av att hans största önskan skulle vara att jag skulle vara beroende av honom...
Visst, han har hjälpt mig ett par gånger nu, men samtidigt...Jag vill inte be honom om hjälp... för jag vill inte ge honom det, att jag skulle behöva honom, inte när han håller på så där...
Rörigt kanske...men det är så mycket i huvudet så det är svårt att få ner i text.

Nej, fel del av sverige...

Norrland? Vilka bor där?
Det är ju bäst här i mitten eller vad dethär är... Hmmm.... Jag o sveriges geografi.....

Ingen som funderat på att låta kaninen välja själv..?

Jag är här!!!! O jag hånglar inte med nåt lammkött.. Hånglade i torsdags.... Men jag är velig igen...

Joo, o för varje gång jag måste / känner mig tvungen att sätta ner foten för att stoppa o förklara vart mina gränser går så hamnar han längre o längre bort (!)