Någon hemmaförälder som hjälpa mig att komma med bra argument för att övetyga min sambo om att det är bra för vår son på 1,5 år att vara hemma längre med mig.

min äldsta son började på dagis när han var 2 år och 4 månader (då märktes det att han behövde lite mer stimulering), då var lillebror 3 månader och stora sonen går därför korta dagar och jag har honom hemma lite när jag vill
Planen nu är att vara hemma med lillebror tills han blir 2-2,5 men man vet aldrig..
Jag har dessvärre inga tips att komma med då min sambo tycker att det är helt okej att jag är hemma med barnen tills dom faktiskt kan få ut något av förskolan.
Jag förstår dig och jag skulle aldrig sätta in min 1,5 åring på dagis om jag hade möjlighet att vara hemma.

Alltså jag/vi är inne på samma linje, vi har planer på att jag/vi ska kunna gå hemma till vår lilla är minst 2 år. Dessa första år kommer ALDRIG igen, hon kommer hinna gå på dagis många år ändå. Och ni kommer ju i sinom tid få dubbel inkomst igen och leva gott många många fler år än vad du är hemma med ert barn just nu. Jag tycker att kan man och vill man så är det verkligen en chans man ska unna sig själv, och barnet med. Det är en tid man aldrig kan köpa sig tillbaka...

vill bara påpeka TS att du gör bäst i att inte tycka synd om ngr barn för hur det en är gör alla det som är bäst för sina barn o du anser att ditt barn mår bättre hemma det är en slutsats du har kommit fram till jag har dragit slutsatsen att iaf mina barn (i samarbete så att säga med deras personlighet) mår mkt bra av att gå på förskolan.

förskolan är ingen förvaringsplats utan en skola o läroanstalt för yngre barn men det är klart ser man förskolan som ett nödvändigt ont eller barnpassning så ja då är det ju inte mkt att hänga i julgranen.

sedan förstår jag inte alls varför du behöver argument till att ert barn hemma....du ställer fel fråga eller fundering, det intressanta är ju varför vill han inte ha honom hemma? är det bara förskoleplatsen elelr finns det någon annan bakomliggande anledning? endast förskoleplatsen tror inte jag på för fem öre eftersom de inte får ha några köer (iaf inte här i göteborg utan MÅSTE kunna tillgodose allas behov även om det betyder att öppna fler avdelningar).

Titta in på http://www.hemmaforaldrar.se :) så får du mer tips.

Sen kan förskolan aldrig ersätta föräldrar och hamnar barnet i en stor barngrupp med få personal kan miljön bli direkt skadlig. http://www.hemmaforaldrar.se/forskol_for_de_allra_minsta.htm

jag vet inte när, helst så fort som möjligt, men om man kan innan alla fp dagar är slut så vill jag på en gång, mina är slut, men inte pappans.. vet dock inte om de finns tillgängligt i min komun.. HOPPAS!

alltså jag vet inte riktigt vad jag ska svara. min "stora" tjej började på dagis när hon var runt 19månader. väntade då 2:an. hade jag nu vetat med fasit på hand att vi kunnat löst så hon fick vara hemma i stället kanske vi gjort så. Men av den anledningen att det är sådant strul här flytta dagis hit och dit och sedan flytta barnen lite då och då..

Min dotter är där 15 timmar i veckan jag jag är hemma med lillasyster. hon älskar att gå dig och leka med sina kompisar. hon är inte där för att jag vill "dumpa av" henne utan för hennes skull.
Lillasyster ska börja i höst då jag måste börja jobba. tycker att det ska bli jobbigt. inte för dottern för hon är så social och knatar in på dagis och leker när vi hämtar storasyster. det är jag som tycker det är jobbigt att lämna dem.

Jag skulle på ett sätt gärna vara hemma med båda barnen men jag känner ändå att de "missar" saker om de inte går på förskolan. min önskan är i stället att jag ska kunna jobba sådana tider så det räcker att de är där kortarre tid. då får de ändå utbyte av tidn där och jag kan jobba.

Något bra argument kan jag inte komma med för jag ser ändå en del fördelar med förskola.

Mina argument för att vara hemma länge med mina barn:

Jag tror att man som förälder vet bäst vad som behövs för sitt barn. Som Förälder är man därmed vanligtvis bäst på att ta hand om/fostra/utbilda/läraumgås med/ha kul med sitt barn. (undantag finns förstås tex att man som föälder inte kan/vill/är sjuk/ osv).

Jag tror inte att små barn har något större behov av att umgås med många andra barn och vuxna. Däremot har de ett enormt behov av att umgås med sina föräldrar!!! Och då menar jag förstås inte bara ett par timmar om dagen utan större delen av dagen.

Och sist men inte minst. För att jag själv vill! Jag vill vara med mina barn - mycket och länge. Jag älskar dom (som alla gör med sina;)) och vill vara mycket med som medans dom är små! Och JA - Jag vet att alla inte kan detta, menom man KAN och samtidgt VILL är det ju självklart!! Det borde verklugen inte behöva försvaras eller ergumenteras. (ast visst är detså..) Du TS pratar om en hösttermin till med taskig ekonomi. EN ENDA HÖST TILL - det är väl inget på våra kanske 80 år i livet!! (OK vi vet förstås inte hur länge vi får leva..men nåt medel ligger väl ändå där!!) Den förlorade inkomsten som en höst ger - vad är den på det stora hela??  Heja dig!! och lycka till!!

hoppas din man ändrar sig.Klart att barn upp till 3 år ska vara med sina föräldrar helst.Det sa en barnpsykolog på nyhetsmorgon på tv4 att barnet mår bäst av det och JAG tror på det.Själv har jag inte dessa möjligheter då min man studerar och jag är timanställd...hade jättegärna varit hemma MYCKET längre med henne.Hon ska börja med 14 mån..det är för tidigt men har inget val :( klarar ni det ekonomiskt så varför inte.Förstår att du vill ha så mycket tid som möjligt med ditt barn.De kan ändå träffa andra barn på lekplatsen,öppna förskolan eller vad man nu gör så de missar inget på dagis..nä.Små barn behöver trygghet och det får de bäst med sina föräldrar!

Försök vara hemma så länge det går, så länge man trivs med att vara hemma kommer barnet åxå trivas

Jag/ vi är hemma med våra tills de är 2 resp nästan 4, hade helst haft den minsta hemma ett litet tag till men jobbet sliter och drar i mig och jag känner att jag vill behålla mitt jobb för det är väldigt flexibelt och bra när de sedan går på dagis. Ska iof bara jobba 50%

Är du hemma är det du som uppfostrar honom. Lämnar du honom på dagis så är det dagisfröknarna som uppfostrar honom.
Börja med en testmånad med att spara så mkt pengar som möjligt och försök leva på minimum. Hur skulle det funka?
Ni lever bara en gång, tänk på det när du resonerar med din man.
Tiden kommer inte igen.

Hur har det gått med makens respons?

Tycker att du ger rätt bra argument själv. Du har erfarenhet och det finns ingen anledning att sätta barnen på förskola även om alla andra gör det. Stå upp för det du känner är bäst för barnet. Och, som du skriver så kommer inte den här tiden tillbaka. Vad gör ett halvår hit eller dit? Inte mycket i framtiden men det gör väldigt mycket nu. Både för ert barn och för dig, med tanke på de känslor du har. Jag hade sagt precis det jag skrivit i tråden om jag vore du.

//En till som inte faller för "1½-regeln"

Åh, det finns hur mycket bra argument som helst!!

Vad är det som känsn mest naturligt, egentligen?

Min dotter är hemma med mig och vi har det helt underbart.
Tuva utvecklas jätte mycket och i sin egen takt. Hon har en lugn och trygg miljö runt omkring sig där det oftast är hon som bestämmer takten. Inga stressiga mornar då man ska skynda sig till dagis med stressiga föräldrar.

Barn upp till tre år är inte i behov av att vara omkring andra barn. Självklart behöver de det sociala men det klarar man väl av som förälder ändå genom att gå till parken, öppna förskolan, och träffa andra. Jag uppfattar det som att många föräldrar inte tror på sig själv då kommer till att ta hand om sitt barn. Jag vet inte hur många gånger jag hört föräldrar säga att de inte räcker till längre och att deras barn inte får tillräcklig stimulans av att vara hemma. Struntprat! Stå på er!! Ingen är bättre för just ert barn än du själv.

Dessa år kommer ju heller aldrig komma tillbaka. Ta vara på dem!!  Och har du möjlighet och vill så är det väl en självklarhet.

Idag går så många föräldrar omkring med dåligt samvete. Jag hade min dotter på dagis ett par månader när hon var 1,5 Då gick det inte ihop ekonomiskt men jag kände hela tiden att jag egentligen inte ville. Jag gick runt med dåligt samvete varje gång jag kom en kvart för senat och hämtade henne (Hon gick mellan 9 och 14). Med tanke på hur tveksam du är nu så komerm du säkerligen ha ett ständigt dåligt samvete, och då blir det ändå inte bra. När det väl gick att ha Tuva hemma var det en självklarhet och jag ångrar det verkligen inte!!

Nu har det löst sig till det bästa för alla parter. Sonen får behålla sin förskoleplats o börjar runt mitten av okt o jag börjar jobba i nov igen. Jag har 3 lugna veckor med inskolning innan jag börjar jobba. Sedan går ca 35 timmar i veckan fram till jul. Han hinner bara gå ca 6 veckor innan jul. Det längsta vi hade kunnat skjuta upp hans förskoleplats ekonomiskt var till början av jan o det hade vi dessutom fått säga upp hans förskoleplats som han fått nu. Nu börjar han ca 6-7 veckor tidigare o det känns ok. Tror dessutom han är mogen för förskolan, för han är på allt här hemma o han är svår att aktivera.

Sonen går 25 timmar i  veckan fram till jul ska det stå, inte 35 timmar.

Då kommer han väl att vara 2 år och det är en helt ok ålder enligt både Hugo Lagercrantz och Louise Hallin även om 3 år är att föredra så är det ändå bra :) Klokt att han får så få timmar :)

Vad skönt att ni kommit till en lösning! Lycka till!!