Mamsie skrev 2011-02-06 22:40:15 följande:
What? Ni packade ihop o drog?
Det gjorde vi med. Idag!
Svärisarna bor i Borås och vi ringde igår eftermiddag o sa att vi kommer idag.
Allt var frid o fröjd i några timmar, men så vispar de ihop pannkakor till svågern (utvecklingsstörd och "måste" ha pannkakor varje middag
) .
Jag blev så jävla matt o sa till maken att nu drar vi. Jag orkar inte mer. Vi sticker så får de fundera på det...
Vi har ju om och om igen förklarat att vetemjöl inte får hanteras på minst 12 timmar innan Max vistas i rummet/köket! Vi har om och om igen berättat om incidenter på dagis, hos mormor mm och hoppats att femöringen trillar ner. Och vi har tusen gånger sagt att råa ägg inte får knäckas i samma rum!
Men icke då
.
Vi packade snabbt ihop och sa att vi inte har så mycket mediciner med till Max så vi måste åka hem. Utan fika. Utan kaffe. Utan att ge Max mat. Utan att amma L.
- Men hur ska ni göra om L behöver ammas innan ni kommer hem? frågade hon.
- Vi får stanna på vägen o amma i bilen, vi har inget att välja på, sa jag.
Svärmor såg ut som en fågelholk och fattade ingenting. Jag såg att hon blev ledsen och jag sa att hon kanske kan göra pannkakssmeten dagen före vi kommer nästa gång?
Usch, hon är gudasnäll och vill så väl - men hissen går tyvärr inte ända upp alltid, så det är jättesvårt att såra henne. Det känns som att såra ett barn! Men vad ska man göra?
Nu hoppas jag att de bättre kommer ihåg det med vetemjöl o råa ägg... För tydligen är det så att de inte kommer ihåg vad man sagt - att man måste VISA så att det fastnar i minnet?
Nu känns det skönt att äntligen ha satt ner foten och inte bara svälja och acceptera för husfriden skull.
Hejja!
Ja, det är sjukt att det är det som ska behövas. Men jag tror faktiskt inte min mamma fattade ändå. Alltså jag tror tjötet kommer fortsätta.
Jag tror att hon medvetet sa som hon gjorde för att se hur långt hon kunde driva det.. Fattar liksom inte annars varför man säger så efter alla diskusioner vi haft tidigare...
Men nu slapp hon ju ha lilleman, kanske att hon inte orkade men vågade inte säga eller blev rädd när jag redan innan påpekade att de var tvungna att vara jätte noga för han varit så dålig länge... Och sen tabbar hon sig det första hon gör och inser kanske att hon inte kommer klara det. Och vill skyla över det med att vi överdriver...?
Jag vet inte, men jag har fortfarande inte hört ett pip...