mithrandil skrev 2011-03-26 20:12:52 följande:
Ursäkta, men nu kommer ett riktigt negativt inlägg.
Känner mig inte alls på topp, snarare så är jag helt körd i botten.
Hur klarar ni allt det här? vad får er att fortsätta kämpa?
Hur gör ni med de äldre syskonen när de små kräver så enormt mycket tid?
allt är total kaos och det blir ingen reda på nånting! Jag blir så trött.
Alexander är jätteledsen och jättearg. Han hatar mig just nu, såfort han ser mig säger han "mamma bort" eller så skriker han hela tiden och gör allt precis det han vet att han inte ska göra. Han har även börjat slåss och amanda är han på hela tiden. hon får inte göra nånting utan att han slåss eller puttas eller tar allt hon har i händerna.
Amanda blir ju inte bättre av sin astmamedicin heller känns det som, är det ens förkylningsastma hon har då undrar jag? 4e dagagen med airomir var 3e tim och pulmicort morgon och kväll. När hon vaknade vid 16 efter att ha sovit middag så hade hon indragningar och var allmänt irriterad. inte ville hon somna när det var dags för det heller och stackars alexander fick lov att vara utan saga och somna själv. Sjöng för honom och lovade att komma in såfort amanda somnat och när det väl hände hade han redan somnat.
förstår inte hur man ska klara det här.
Vill också börja med att ge en stor kram till dig!
Som Kavat skriver så är det mina barn som får mig att fortsätta att kämpa. Jag VET nu i efterhand att efter vi hittade alla allergier så är vårt liv så mycket lättare. Nu är ju alla mina fyra superkänsliga, men vi har gjort som så att vi ger alla barnen egentid med mig. Fredrik får ta med de andra ut, och med Mattis så sitter jag och skriver eller räknar. Han blir ett helt annat barn när han får den tiden med mig, ca 30-60 min om dagen.
Med Aliina så är det egentid i form av att borsta håret och prata om tjejsaker. Hon gillar glitter mm, och det bejakar vi just nu för att få henne lugnare.
Timon är nöjd bara han får sitta i mammas knä
och det funkar ju när vi tittar på någon barnfilm tex.
Vi lägger alla barnen samma tid, men ibland låter vi barnen turas om att vara vaken lite längre för att få egentid med oss båda två
Det är ett himla knepande och knåpande och pysslande, men samtidigt så är det så vi får vardagen att rulla på. Sen att inte exprimentera med maten i tid och otid, utan vara konsekvent med allergierna, så vi inte får mer jobb än vi orkar med. Det räcker och blir över med det som händer ändå
Men att prata makar emellan är också AochO för att allt ska fungera. Uppmärksamma de enskilda barnens behov, så att de får vara egna individer och inte klumpa ihop dem som fyra allergiska syskon.
*stor kram till dig igen*