Kavat skrev 2011-02-05 15:08:49 följande:
Ja, jag försöker också ibland.
"Vet du, det handlar faktiskt inte om dig. Det handlar om Max" Den var bra!
Funderat massor i natt, vet inte om det var delvis därför jag hade extra svårt att sova, men hur som så funderar jag på varför i hela tiden hon alltid, alltid tar upp frågan. Och det är oftast för att klanka ner på mig. Åtminstonde upplever jag det så.
Och när hon säger "så där känslig kan man inte vara" eller "du överdriver" , "ni var aldrig så" osv så försöker jag förklara ibland, men ibland säger jag bara "har du lust att chansa?"
Tips på vad ska jag säga för att hon ska lägga ner ämnet helt?
Jag orkar inte hela tiden bli konfontrerad, jag gör det ju inte för nöjes skull.
Sen kan jag köpa att hon tycker att vi undviker mycket. Men vet inte om allt bottnar i henne dåliga samvete egentligen? Vi är tre syskon, två hade kolik (trolig mjölkproteinallergi?) och jag är glutenintolerant, men det var inget mamma kom på...
Å andra sidan kanske det inte blir några problem framöver för igår blev det rätt konkret att vi inte accepterade det längre eftersom vi tog alla barnen och åkte hem när vi knappt kommit innanför dörren. Vi skulle ätit lunch där och sonen skulle sovit över...
Men jag och mamma har aldrig varit ovänner en längre tid så vi kommer väl lösa det här med men jag är så förbannat trött på allt tjat från henne så jag spyr.
Min mamma är faktiskt helt underbar om det här med allergierna, även om hon inte riktigt förstår utsträckningen av det hela, eller kommer ihåg alla instruktioner. Endast vid ett tillfälle så "ifrågasatte" mamma allergierna och då frågade jag henne om hon ville följa med till läkaren nästa gång så hon själv fick höra och fråga sina frågor, men neej, det behövdes inte och efter det så har hon inte tagit upp det igen.
Till mamma skulle inte jag hota med att vi inte kommer umgås mer, för sån relation har inte vi, men jag skulle aldrig tveka att hota med det till svärmor
fast henne umgås vi ju inte med alls