Kavat skrev 2011-02-05 15:08:49 följande:
Ja, jag försöker också ibland.
"Vet du, det handlar faktiskt inte om dig. Det handlar om Max" Den var bra!
Funderat massor i natt, vet inte om det var delvis därför jag hade extra svårt att sova, men hur som så funderar jag på varför i hela tiden hon alltid, alltid tar upp frågan. Och det är oftast för att klanka ner på mig. Åtminstonde upplever jag det så.
Och när hon säger "så där känslig kan man inte vara" eller "du överdriver" , "ni var aldrig så" osv så försöker jag förklara ibland, men ibland säger jag bara "har du lust att chansa?"
Tips på vad ska jag säga för att hon ska lägga ner ämnet helt?
Jag orkar inte hela tiden bli konfontrerad, jag gör det ju inte för nöjes skull.
Sen kan jag köpa att hon tycker att vi undviker mycket. Men vet inte om allt bottnar i henne dåliga samvete egentligen? Vi är tre syskon, två hade kolik (trolig mjölkproteinallergi?) och jag är glutenintolerant, men det var inget mamma kom på...
Å andra sidan kanske det inte blir några problem framöver för igår blev det rätt konkret att vi inte accepterade det längre eftersom vi tog alla barnen och åkte hem när vi knappt kommit innanför dörren. Vi skulle ätit lunch där och sonen skulle sovit över...
Men jag och mamma har aldrig varit ovänner en längre tid så vi kommer väl lösa det här med men jag är så förbannat trött på allt tjat från henne så jag spyr.
What? Ni packade ihop o drog?
Det gjorde vi med. Idag!
Svärisarna bor i Borås och vi ringde igår eftermiddag o sa att vi kommer idag.
Allt var frid o fröjd i några timmar, men så vispar de ihop pannkakor till svågern (utvecklingsstörd och "måste" ha pannkakor varje middag
) .
Jag blev så jävla matt o sa till maken att nu drar vi. Jag orkar inte mer. Vi sticker så får de fundera på det...
Vi har ju om och om igen förklarat att vetemjöl inte får hanteras på minst 12 timmar innan Max vistas i rummet/köket! Vi har om och om igen berättat om incidenter på dagis, hos mormor mm och hoppats att femöringen trillar ner. Och vi har tusen gånger sagt att råa ägg inte får knäckas i samma rum!
Men icke då
.
Vi packade snabbt ihop och sa att vi inte har så mycket mediciner med till Max så vi måste åka hem. Utan fika. Utan kaffe. Utan att ge Max mat. Utan att amma L.
- Men hur ska ni göra om L behöver ammas innan ni kommer hem? frågade hon.
- Vi får stanna på vägen o amma i bilen, vi har inget att välja på, sa jag.
Svärmor såg ut som en fågelholk och fattade ingenting. Jag såg att hon blev ledsen och jag sa att hon kanske kan göra pannkakssmeten dagen före vi kommer nästa gång?
Usch, hon är gudasnäll och vill så väl - men hissen går tyvärr inte ända upp alltid, så det är jättesvårt att såra henne. Det känns som att såra ett barn! Men vad ska man göra?
Nu hoppas jag att de bättre kommer ihåg det med vetemjöl o råa ägg... För tydligen är det så att de inte kommer ihåg vad man sagt - att man måste VISA så att det fastnar i minnet?
Nu känns det skönt att äntligen ha satt ner foten och inte bara svälja och acceptera för husfriden skull.
. 
Fler tips? 
till Kavat och Mamsie som orkar stå upp och ta fighten för sina grabbar!