Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4

Fru Z skrev 2011-11-15 21:58:17 följande:

Bejbi, jupp. Så gjorde de på mig. De tog inte hål på hinnorna förrän efter 3 h ungefär. Fram tills dess kände jag knappt något. Var uppe och gick hur avslappnat som helst. När de väl tog hål på hinnorna så började värkarna kännas rejält. Efter 1h så bad jag om epedural. Sedan tog det ca 1h till innan jag fått det inkopplat. De körde värkstimulerande hela tiden typ, lite olika intensiteter.

Å nu efter en förlossning till, så kan jag bara konstatera att jag inte känner några värkar förrän hinnorna spricker. Tur att jag inte ska ha flera barn så jag slipper tänka på att ledas runt av en BM dagarna runt BF

Katja: Grattis till ungen!!(skriver ej kön här då du får berätta det själv) hoppas att allt har gått bra och jag längtar efter att höra hur det har gått.

Jag har efter att jag vaknade upp från cancervakuumet känt mig bara stressad över att det ska komma en bebis, graviditeten fine för den "sköter sig själv" men om 10 veckor kommer det en bebis !!!!! Senast hos BM började jag gråta över stressen att det kommer ett barn som kommer att kräva massor av mig(blir väl mest mig eftersom jag vill amma) och jag har mer å mer känt att jag inte vill föda på östra sjukhsuet, jag vill föda på KSS(inge fel på Östra) men jag vill vara hemma och allt ska vara som vanligt men jag har känt mig så rädd över att förlora chansen att ta navelsträngsblodet så jag har kört på som en ångvält och ska till VARJE pris ha det dära blodet. Sen ringde min BM igår och sa att antenatalen ville att vi skulle göra UL(för att kolla bebisens njure då R bara har 1), förlossningsplanering(kommer väl att få veta hus KSet går till och vilken dag och tid det ska ske) och diskutera möjlighetetn till ev. ett 4.e barn(inget jag planerar nu men jag vill veta om det är kört eller om möjligeheten finns så jag slipper göra abort om mirakelt skulle ske igen)på samma dag så vi slipper åka in på flera besök.
Och kände mig efter detta samtal pigg å glad och väldans förväntansfull på att det faktiskt ska komma ett barn tills jag insåg att "skit, ungen kanske måste födas på Östra"

Så igår så när jag var och hälsade på R och maken på Östra så fick vi prata med en läkare ang. detta med blodet lite mer ingående, förut har vi alltid sagt "Det behöver vi inte ta nu, det är så långt kvar" men veckorna rullar på och jag är i 29+0 idag.

Hon menade att navelstrngsblod är inte av sån god kvalité/sort/typ (minns ej vilket ord hon använde) så de kommer ändå att leta efter en donator (om det blir återfall) och är bebisen född(och vi har tagit navelsträngsblodet) och den har hunnit växa till sig så vill man hellre använda blodet från bebisen än navelsträngsblodet.
Sen "måste" ju R få ett återfall vilket kanske inte alls e säkert, dessutom är chansen för att bebisen och R ska matcha 25%

Så jag blir mer och mer osäker om vi verkligen ska ta blodet från navelsträngen.

Men rädslan över att R blir jättesjuk(återfall) och att den enda chansen för att rädda henne är navelsträngsblodet är så jobbig, ångesten kryper i kroppen. Känns oxå som om det är jag som har sista ordet i denna fråga, självklart diskuteras det med mannen och han får oxå säga sin åsikt men i slutändan så är det mitt val(känns nästan lite som vid en abort, eller jag har inte gjort nån men jag kkan gissa) och TÄNK om jag gör fel val.

Men graviditeten känns bara trist och jag känner ingen glädje iom att den kanske måste födas på östra.
Så mannen skulle idag fråga ngn läkare/få telefonnummer till ngn läkare och diskutera ännu mera ingående hur viktigt och avgörande navelsträngsblodet är för R sliv.

Aurora79: Hur går det?

Själv är jag i v.31(imorrn) och nångång i början av dec ska jag in på FLplanering(antar att det då bestäms datum och tid för KS+ hur allting går till) på antenatalen + ett extra UL på njuren så närsomhelst borde kallelsen komma, springer varje dag ut till brevlådan för att kolla om brevet kommit. Sen när jag har varit på mötet så kan den "riktiga" nedräkningen börja. jag hoppas att det blir om ungefär 2 mån precis men troligtvis så blire mån 30/1

Fy det är så segt att vänta och även om man vet att BFdatumet bara är en hint om när barnet är klart så blir man tokig och stirrar sig blind på BF
Jag tycker själv att det ska bli så otroooligt skönt(nästan obeskrivbart) att slippa den dära väntan, en ynka pyttig % kanske skulle vilja uppleva hur det känns att trycka ut barnet men sen R blev sjuk så inser man hur skört livet är och hur väldans oviktigt det är med en vaginal förlossning, bara barnet kommer ut.