Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4

Idag har bebisen fnatt!!! Vilket jag älskar..ge mig mer

Katja: Jag förstår dig, kände precis samma efter graviditeten med Judith, jag ville verkligen bli gravid igen och uppleva allting igen.
Det var nog därför vi gjorde vårt första FET så tidigt.(Judith var 8 mån)

Graviditeten med R var oxå spännande men jag kan säga att jag känner mig verkligen mätt på att vara gravid, förstå mig rätt jag älskar det men denna gång med nr 3 känns det bara som en lång lång transportsträcka och jag har mera "eyes on the prize".

Med första barnet har man svårt att förstå det underbara som komma skall och därför är just graviditeten så spännande. Fick jag bestämma skulle jag vara en näbbmus(tror det gäller näbbmöss) så är de gravida i 9 veckor, det hade räckt.

Hur många embryon har ni kvar i frysen? Jag förstår att du vill uppleva allt igen och framförallt ge sitt barn ett syskon. Jag tycker inte att det ena måste utesluta det andra, jag tycker absolut att man kan vara mer än tacksam för barn nr 1 men ändå längta efter ett till barn. Det är det "jobbiga" med att vara i IVFsvängen, att man nästan skäms för att man längtar efter ett till barn. Och att det känns som om alla förväntar sig att man ska vara sååå lycklig. Jag minns att alla sa till mig när Judith hade fötts att : "Njut nu","Nu är du väl lycklig" osv. och knysta man det minsta om att man längtade efter en till så fick jag höra av merparten: "Men, nu har du ju barn, njut". Min svägerska däremot sa när deras son var 2 veckor att: "Jag vill ha ett till barn" men då skrattade alla så och tyckte det mest var gulligt eller nått.

Om ca. 4 månader så stämmer detta..

Just nu är hon i GBG med sin pappa, för cellgiftskur nr 4. Och hon mår just nu väldans bra. Ca 3 dagar efter avslutad kur så mår hon som sämst och bara kräks och är trött. men hon följer schemat enligt läkarens förhoppningar

Man gör alltid 6 behandlingar och ca. 3-4 veckor emellan varje kur. Just nu har hon hamnat i ett läge som kallas remission/revission(lite osäker på både stavning och vad det egentligen heter.) Detta innebär att de kan inte hitta nån cancercell i kroppen men man kör ändå klart alla 6 kurer ifall det gömmer sig nån elak cell någonstans men att denna inte syns på prover. De tror i dagsläget att hon kommer att bli frisk med bara cellgifter och att hon inte kommer att behöva nån benmärgstransplantation men sånt får framtiden utvisa. benmärgstrans. görs ifall hon får ett återfall efter alla cellgifter.

Nä Drottning Silvias barn och ungdomssjukhus

Jag vågade, jag gjorde det officiellt på FB!! Pratade med min chef idag och insåg att hemligheten kommer förmodligen att sprida sig snabbt så då ville jag ligga steget före

Nä hon får ju inte sprida det vidare förutom till just de på min avdelning och de lär ju berätta för andra så. Sen börjar fler och fler fråga när bebisen ska komma så det börjar nog bli kört min plan att gömma det fram tills efter BMbesöket i v.25. Men snart tar jag ett stort kliv in i v.23!!

Nä jag planerar och hoppas att kunna vara hemma tills den lill* i minst 3 år, sen får vi se hur det är med Beckis då. Hon ska vara så återställd som det går innan jag släpper in henne bland 20 ungar.

Imorrn kommer min pappa och hans tant hit, senast han såg Judith så var hon 8 mån och han har aldrig sett vårat hus(vi har väl inte den bästa av relationer) så det ska bli spännande och lite nervöst

Idag har bebisen fnatt!!

Vi har fram och tillbaka diskuterat att kanske ta navelsträngsblodet + moderkaksblodet från bebisen och spara(eller det var en barncancerläkare i Sthlm som berättade att man kan det) till om R behöver det, navlesträngsblod är fullt med nya stamceller.

Min mamma var hos maken och R i GBG igår och pratade med en barnonkologläkare som sa att det absolut inte var ngn omöjlighet, denna situation har uppstått tidigare(föräldrar med ett cancersjukt barn som väntar en till)men hon skulle prata med han som är främst i landet på detta med navelsträngsblod.Det finns visst nån expert som har forskat på detta och han jobbar på på Östra sjukhuset. Att jag skulle ha planerat snitt vara bara bra, det gjorde allt mkt lättare.
Finns bara 1 "problem": Barnet måste födas i GBG, på Östra sjukhuset men det känns som ett mindre problem. bara bebisen kommer ut och är frisk och att spinalbedövningen tar så skulle jag kunna föda i Uzbekistan