Gravida & föräldrar från IVF på Sahlgrenska del 4

Jag skyller på amningshjärna men ni menar att ni hellre gjorde syskonFET än satsade på andra metoder typ ÄLstimulerande som kräver att man har sex på bestämda dagar?

Allt det dära är normalt, allt ska ju växa och bli stort men jag skulle själv bli orolig om det kom blod, jag var ju så nojig under hela första graviditeten.

Skönt att  du inte nojar..graviditeteten blir inte bättre och roligare.

Vilken fantastisk dag idag!! Började med sovmorgon för min del, mamma kom hit och hjälpte mig/oss att städa ut lekstugan och sy färdigt gardinerna till Js rum. Ca.22 grader har vi haft!!
Vi var ute och gungade och R gungade i bebisgungan och J knuffade på samtidigt som hon gjorde tittut så R kikande av skratt. Och så säger J till R: "Åhh vad jag älskar dig" Just i det läget så kunde tiden gärna ha fått frysa, ögonen tåras bara jag tänker på det.
Sen på em/kväll 1h zumba och 1,5 h med yoga

Bullen: Jobbångest känner jag till, ska sommajobba 1 månad i juni och har redan lite svag ångest 

För varje dag som går så känns det som om (den f.d) barnlöshetsryggsäcken blir lättare. Den dära längtan efter barn nr 3 minskar. Känns nästan som den gör det i takt med att R blir äldre. Jag mår så himla bra just nu, livet är i ett sånt skönt "flow" och J och R "upptäcker" varandra mer och mer. Visst har R ett rivmärke på näsan men de har så roligt av varandra och frågar man R var J är så tittar hon åt hennes håll. Kanske det är våren som talar men jag mår bara så himla gott just nu....

Jag hade med första barnet en sk. varannan dag graviditet ena dagen mådde jag jättebra och nästa dag spydde jag.

Men jag vill inte göra dig orolig, absolut inte men jag känner nästan en plikt att jag berättar att när jag var gravid med "Snutte"(mina syskonbarn tyckte att bebisen skulle heta det, det är graviditeten mellan J o R) så mådde jag illa och spydde redan innan jag ens hade testat positivt men sen försvann alltihop och jag kände mig oxå ogravid och då fanns väl inte "han" mer men du kanske har mått så bra hela tiden. För det är ju som du säger, en del mår ju kanon hela graviditeten

Men jag tror absolut att det inte har hänt så med dig, du har ju sett ett  på VUL men jag måste bara berätta det.

R var oxå ruckbar/gränsen till rörlig när jag hade gått över 1 vecka och Bm sa att om vattnet går så ska du ta det lugnt, inte att jag behövde rusa till sjukhuset men typ klä på mig och sätta mig/lägga mig och att mannen fick fixa det sista men sen kunde jag gå ut till bilen och bara ta det lugnt lixom. När allt väl satte igång så fatatde jag inte det och i efterhand har jag fattat att vattnet gick, jag satt nämnligen på toa och det kom ut som en urinstråle(eller som om nån sprutade hårt med en sportvattenflaska)+ ett "plums"(slemproppen) och sen när jag kollade ner i toan så var den oxå fylld av blod och detta blod gjorde mig så nervös att jag insåg inte att vattnet hade oxå gått

Ja men då ska du se att det inte är ngt, man behöver ju inte känna sig gravid vareviga dag. När jag skrev mitt inlägg så menade jag inte att göra nått illa men jag vill bara berätta hur jag kände det då.Men jag vill ju självklart att allt ska gå bra för dig. Du har ju sett  slå och som Jemema säger: Vi har ju uppfyllt den pyttefuttiga kvoten där man har sett hjärtat slå men ändå fått  MA/MF

Ja fy det är så hemskt. Du är i v.10 nu? När ska du på nästa VUL/UL?

Igår ringde jag till SU. är nu 1 steg närmare att bli äggdonator. Känns riktigt kul och spännande!!