*skakar på huvudet*
Karlar.. Jag har sagt det förut, men det tål att upprepas - de växte inte på samma träd som kvinnorna. Kvinnor vill prata om problemen, män vill lösa dem. Tänk följande scenario:
En kvinna sitter i ett mörkt rum och gråter. En man kommer in.
Mannen: Gråter du?
Kvinnan: Det är så MÖÖÖÖRKT!
Mannen: *byter glödlampa*
Kvinnan: *snyftar*
Mannen: Är du fortfarande ledsen?!
En grov generalisering, men ganska lik verkligheten ändå. Kvinna gråter/är ledsen eller arg - och mannens reptilhjärna går genast över i reparationsläge: "Ge mig något att laga!!!" Lägg sedan till att män är, i stort sett, blinda varelser. HUR kan de annars vada genom brödsmulor, legobitar, smörklickar och smutstvätt och tänka "Oj, ingen har tvättat båten i år, bäst att prioritera!"
Här hemma kör jag kampanjer ibland, tysta demonstrationer av vad som behövs göras. Det är mycket enkelt. Jag bäddar min sida av sängen, tar med min smutstvätt, min disk etc. Tvättar mina och barnens saker, plockar ordning på mina och barnens saker - makens får ligga där de ligger. Då blir det övertydligt vem det är som inte sköter sig

Men visst kan man bli GALEN ibland. Som när det ska panikstädas inför ett halvt oplanerat besök, och maken ska städa sovrummet. 45 minuter senare ertappar jag honom med att städa
garderoben?! Eh, kanske en bäddad säng och ett dammsuget golv vore att föredra - gästerna brukar rent generellt INTE gå i garderoberna..