nattis01 skrev 2011-04-16 14:57:40 följande:
Michiara: Jag förstår hur du tänker, det gäller att lära sig leva med sitt matvägrande barn och inte jämföra med mera matglada barn för sin egen (och barnets skull). I vanliga fall blir jag glad å mina vänners vägnar som har barn som äter men just när man sitter och berättar om ett bekymmer man har känns det onödigt när personen man pratar med i nästa andetag berättar om hur perfekt deras barn äter m.m. Det gäller ju i alla situationer i livet. Om en person ska skilja sig berättar ju inte jag t. ex hur perfekt mitt förhållande är.
Aprilfamilj: så jobbigt att inte kunna vistas bland folk för att hon blir sjuk hela tiden...kan immunförsvaret förbättras i takt med att hon blir större? kan hon ändå gå på dagis?
Vägningen gick inte så bra. Hon har bara gått upp 100 g på tre, fyra veckor fast jag tycker att hon ätit helt ok. Mycket tråkigt...
Nej klart. det har du ju rätt i!! det handlar ju om sunt förnuft, vissa saker kan man ju strunta i att berätta. Men överlag tror jag att man inte kan gräva ner sig i hur lättsamt andra har det för vi behöver all vår energi till att tjorva med maten. Självklart måste man få tycka att det är sjukt orättvist att ens barn inte tycker om mat och dryck, för mig går det verkligen i perioder, vissa veckor rycker jag på axlarna, vissa får jag nästan panik när jag räknar ihop vad hon fått i sig. Men man måste hushålla med energin om man ska orka. Och vad bra att de andra barnen äter då, de har säkert tjorv med ngt annat som de är för stolta för att berätta om ;) haha skämt åsido.