Utredning efter upprepade missfall osv... Del14

Det verkar som om de alra flesta får ett ganska avmätt bemötande. Vårt första besök var inte så mycket mer än det heller, men vi läste in oss och min man hade en telefon konsultation med vår läkare innan vi träffade henne igen för att få resultaten på de prover de tagit och det tog skruv. Det märktes att hon hade kollat upp en del av de studier som min man hänvisade till och var helt plötsligt betydligt mer sammarbetsvillig, även om vi inte kom så långt som till prednisolon. Men jag har på känn att det kan vara möjligt att pressa henne på det om detta inte fungerar.

Så slutsatsen är med andra ord att man måste vara påläst och påstridig.

Välkommen Mallanis, det här är en toppentråd för såna som oss. Det finns mycket kunskap och stöd att hämta här.  Håller tummarna för ett fint plus inom kort

Liss, tog du pregnylen från plus? Jag är så rädd att allt redan ska vara försent för mig då, mina mf har ju varit så tidiga. Just nu är det min största rädsla, att alla insatser ska komma för sent.

Den här j-kla crinonen vänder ut och in på mitt humör, ena sekunden skitarg, sen gråtmild och uppgiven, dessutom blir jag så trött. Det är påfrestande och det är så många tankar som dyker upp och jag måste erkänna att även om jag så gärna vill bli gravid så känner jag mig otroligt rädd för att allt ska gå dåligt igen. Jag försöker att inte tänka på det och ta ut elände i förväg men det känns som om jag är så hormonell och känslig att jag har svårt att kontrollera mig själv. Jobbigt.

Så nu har jag skrivit av mig lite. Ska se om jag kan få lite jobb på min artikel gjort, har lyxen att jobba hemma idag.

Kaakis, jag tror till viss del att det känns tungt för att progesteronet påverkar mig och jag mer pms och sen så tänker jag då extra mycket på den situation vi är i och vad som skulle hända om vi skulle vara tvugna att gå igenom det här en gång till. Så ja, jag är nog rätt rädd för fler mf.

Jag hoppas också väldigt mycket att du har fel Buster.

Grattis Soa, jag förstår dina funderingar men jag har inga råd att ge.  Jag skulle nog själv ha medicinerat.

Men hur kan det vara så svårt! Jag förstår och tycker att du är i din fulla rätt att ge läkaren vad han tål, Bettan.

Åååh jag vill också bli ett blåbär