Poison - Bra idé att ta upp dina tankar med BM! Synd att din sambo inte förstår dina tankar och känslor, kanske han har svårt att ta till sig graviditeten och den kommande bebisen? Kanske det är han som egentligen har störst behov av att ventilera?!
Chiqita - Brukade inte du tempa förut? Gör du det nu också? Jag tänkte mest för att få koll på ÄL.
Heja Mosing! Superwoman. 
Underbart att du är krämpfri.
Mosing - Skönt att glukosbelastningen gick bra och att den inte visade på någon diabetestendens. En sak mindre att fundera dig för.
Min man var nog inte med till BM en enda gång under andra graviditeten. Varken han eller jag tyckte att det behövdes och dessutom jobbade han i en annan stad, så det passade aldrig speciellt bra i tid. Jag var nog inte heller superengagerad utan kände mest att jag inte ville vara gravid längre... Bebisen i magen fyller förresten 2 år i morgon.
Men gud vilket slarvigt inlägg. *suck*
"En sak mindre att fundera på."
Poison - Vad bra att du åkte in och att allt såg bra ut. I såna där lägen tycker jag definitivt man ska gå på magkänslan.
Chiqita - Hoppas verkligen att det går vägen för er framöver så att ni får möjlighet att spåna namn igen.
Stramalj - Instämmer med de andra - en fas. Eller kanske kan ligga lite i personligheten också. David har aldrig varit speciellt mammig, om det sen berodde på att vi var föräldralediga lika mycket eller på nåt annat, vet jag inte. Stella som däremot alltid haft mej hemma har alltid varit galet mammig, fortfarande. Vissa grejer ska pappa göra, men oftast är det mamma som gäller.
Det går över! Hoppas också att sömnen blir bättre framöver. Sjukt jobbigt att inte få sova. :-/
Poison - Jag hade precis som Resande ganska mycket förvärkar sista månaden med andra barnet och de var långa och kunde klockas. Jag var inne på förlossningen två el tre gånger för jag trodde att det var på G, men det var bara förvärkar och vi åkte hem igen. Sjukt tradigt och seegt med förvärkar.
Jag försökte tänka att förvärkarna kommer göra att förlossningen går snabbare sen. Vet inte om det ligger nån sanning i det men fort gick det sen iaf.
Sen såg jag också förvärkarna som bra tillfällen att träna andning, avslappning och fokusering inför förlossningen.Jag har haft stor, stor nytta av den träningen under båda förlossningarna.
Hos oss kom första barnet på BF -2 och andra barnet på BF +4. De där "extra" sex dagarna var det segaste jag varit med om, knäckande. Humöret gick verkligen i botten. Vågar knappt tänka på hur det hade varit om S kommit ännu senare, så som flera av er andra berättar.