30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Gör som jag och skyll på att det är bäst att göra albumen till alla barnen samtidigt så att de blir "likvärdiga". Annars är det ju liksom risk för att första barnets blir mest genomarbetat och ambitiöst och det är ju inte rättvist.

M Å ST E dock ta tag i det någon gång eftersom jag har låtit trycka upp svindyra pärmar på Bookbinders design med texten T:s respektive R:s första år. Men som sagt - jag måste ju veta vad trean ska heta och trycka upp en pärm till henne/honom innan jag kan börja jobba på dem på allvar.

Ja, tanken var ju egentligen att sudda lite i citatet eftersom det endast var detta jag kommenterade...

Lena - Här drog maken ut med tjejerna till lekparken och jag tog lite tvätt. Det ÄR ju roligt.

Oj, oj, oj. Jag är nere i en riktig svacka igen (tog jag mig upp förra gången egentligen?). Varning för långt och patetiskt inlägg...

Jag är så trött på den ständiga värken och att jag aldrig är något som ens liknar utvilad. Det är som att jag läcker. Det spelar ingen roll hur mycket jag får vila - jag är ändå precis lika trött. Igår var vi bjudna till vänner på surströmmingsskiva (maken är norrlänning). Vännerna är ofrivilligt barnlösa, en av barnfamiljerna som skulle med hade lämnat återbud och den andra barnfamiljen hade skaffat barnvakt. På morgonen kände jag bara - nej. Ska vi tampas med att frakta barnen dit och hem, hålla ordning på dem under middagen och få i alla fall R att somna där så att hon inte ballar ur medan alla andra (inklusive vi själva...) nog egentligen skulle vilja ha en barnfri kväll? Orkar inte...jag blir hemma (det är som sagt var maken som är norrlänning och det är hans kompisar från början). Samtidigt kände jag bara...buhuhuhuuuu. Det känns som att jag alltid sätter mitt liv "on hold". Antingen är jag gravid och aptrött eller så ammar jag och är aptrött (eller både och ) och allt handlar om att samla kraft för att överhuvudtaget orka existera. Många tårar blev det och än värre blev det när jag fick veta att ytterligare en person lämnat återbud så jag började känna mig som en svikare och kanske borde jag ändå gå men då får du ringa sa maken och då kände jag mig pinsam och oj vad jag grät.  Martyr? Nej, inte jag i alla fall. Det slutade i alla fall att jag blev hemma med barnen och som tur var gick läggningen smidigare än någonsin så allt kändes hyfsat i alla fall. Sedan skickade maken ett MMS med en blombukett som var till mig från värdparet - ja, verkligen med kort och allt - och då grät jag ännu mer för att de är så snälla och omtänksamma mot mig som bara klagar fast jag gång på gång på silverfat serveras det de så gärna vill ha. Och till på köpet mådde jag illa hela kvällen efter att ha stressat i mig middagen för att samtidigt hålla reda på barnen så efter att ha sövt om R när hon vaknade på kvällen och lutat mig över spjälisen fick jag luta mig över toastolen bra länge och kräkas. Så nu verkar det inte bättre än att DET börjar igen (förra graviditeten kräktes jag mig igenom särskilt sista trimestern p g a ett bråck på magmunnen). Småkräkas vid tanborstning och så har jag gjort en tid nu men det här var nytt för den här gången. Till på köpet (ursäkta pinsamma detaljer) verkar det som att jag har svårt att hålla tätt vid kräkningar. Jag som varit så nöjd med att jag gör det när jag nyser, hostar etc men kaskadkräkningar verkar visst vara för mycket. Vad fan?!?

Ja, som ni hör är jag nere i skiten. Fyra månader till...orkar jag?

Känns som att den här tråden har glidit mig ur händerna....det var så länge sedan jag var inne och skrev men jag läser...

Lena - Usch, det verkar jättejobbigt att du får dra ett så tungt lass hemma och så sjukdom på det. M å s t e  garaget vara klart innan bebisen kommer? Om jag ser till mig själv var jag betydligt mer kapabel att ta hand om TVÅ barn och hushåll efter förlossningen än ETT barn och hushåll som höggravid. Bara en tanke. Angående "det läckande" skulle jag tippa på att det är urin med tanke på att det kommer i samband med hostningar och nysningar men det skadar ju verkligen inte med ett telefonsamtal och en eventuell koll.

 

juni - Hur har det gått med sammandragningarna idag?

malin - Krya på dig! Hoppas att du kan bli lite ompysslad av föräldrarna!

Milla - Usch, vilken natt! Hoppas verkligen att ni kryar på er snart!

Tja, här är det foglossning och kräkningar som gäller. Kul...eller inte. Sedan tycker jag att Spikelin är så himla lugn. Jag känner av henne/honom varje dag men det är inga långa sparksessioner som det var med T och R. Kanske att detta är mer av en liten Ferdinand och ingen vild klätterapa som systrarna?

Heja maken som kommer hem, Lena! Viiila nu! Kram!

Åh, grattis Sparken! Jag tänkte på dig för ett tag sedan och undrade hur det gick. Låter som en bra förlossning (inte helt olik min andra) och hälsa Emma att det är alldeles fantastiskt att ha en syster som heter Sofia - det vet jag av egen erfarenhet.

Mini - Jag blir rörd av att läsa hur fint ni firat Lillys dag!

juni - Skönt att bli tagen på allvar. Hoppas att du kan bli av med sammandragningarna. Härligt att alla andra värden såg bra ut också.

malin - Hoppas att du kunde få lite hjälp hos läkaren (och att barnen skötte sig ).

Lena - Eländiga sjuka! När ska den lämna I ifred?? Skönt att syster kunde ställa upp lite i alla fall.

Jag måste säga att jag är lite glad för att jag umgås med er hostare på en dators avstånd. Hosta är min värsta skräck just nu. Dels gör det ju ont i fogarna att hosta, dels triggar det ju kräkreflexen ännu mer. Ingen hit för Ela.

Hö hö! Då får vi hoppas att I får en riktig hästkur av doktorn. *slår mig på knäna för att jag är så rolig*

GRATTIS till både Lenas och Assars Idor idag!

Och så vill jag ju givetvis uttrycka en stor förhoppning om snar bättring till alla som hostar och snörvlar förstås. Inte bara skrocka förnöjt över att jag befinner mig på behörigt avstånd som jag gjorde igår.

Idag har jag och R varit på ÖF och det var så mysigt. Många trevliga föräldrar och barn och så bakade vi äppelpaj på äpplen som en pappa hade med sig. R stortrivs där vilket känns lovande inför dagisinskolningen nästa vecka. Tänk vilken skillnad det blir på olika dagar - igår regnade det konstant, ÖF var stängt och vi kom oss knappt ut alls = inte kul. Idag mycket bättre! Tyvärr måste jag dock nu inse att kräkningarna är här på allvar. Inatt kräktes jag massor efter att ha stått böjd över R:s spjälsäng för att få henne att somna om. *suckar* Men för att se det positiva i det hela så lyckades jag i alla fall söva om henne bra för jag tror att hon sov 4 ½ timme i sträck efter det!

Frk Kanin - Tummarna hålles stenhårt! Måtte det gå vägen! Och lilla Ärtis vad många känslor hon måste tampas med (och ni med givetvis). Jag kan tyvärr inte se någon bild i ditt galleri.

Mandra m.fl - Vilka jättebra tips för medicinintag! Vi har ju haft tur hittills och endast drabbats av att T fick öroninflammation en gång. Då slank medicinen ner med chokladsås på tub. Alla sätt är bra utom de dåliga va?

 

juni - Kattskrälle!

 

lilablå - Hej! Vad kul att se dig och grattis till syskonet i magen! Jag har BF med en trea den 17/12 så vi ligger väldigt lika i graviditeten.

Lena - Vilken energi du verkar ha! Vad du fixar och har dig. Hur går det med åderbråcken?

Pyttis - Jag förstår vad du menar. Vi brukar få liknande kommentarer om båda våra barn och det är lite skönt att få bekräftat att det inte bara är vi som är lite sjåpiga utan att de verkligen ÄR små våghalsiga energiknippen med mycket vilja.

Ego: Får man vara lite ytlig? Min systerson döps på söndag och idag tänkte jag prova lite kläder för att se vad jag ska ha på mig. Fy vad ful och otymplig jag känner mig. Allt sitter jättekonstigt och kroppen bara sväller ut överallt. Blä. Jag offrade dock fogarna och gick och köpte nya skor i eftermiddags och så fick jag ett SMS från min frisör som är mammaledig men precis har börjat jobba litegrann att hon fått ett återbud imorgon eftermiddag. Egentligen passar det inte alls eftersom vi har städdag på dagis men min underbare make övertygade mig att det går att pussla in ett besök. Så nu behöver jag åtminstone (förhoppningsvis) inte se hopplös ut i håret i alla fall...

 

Lena - Hoppas hoppas hoppas på mer sömn för dig nu på sluttampen. Det är lika bra för maken att han vänjer sig vid att ta I på "heltid" om nätterna för snart är du upptagen med att amma bebis.

Cissi - Stort grattis till ett lyckat UL! Nu kan du förhoppningsvis släppa oron och gotta dig i väntan på lillebror.

Aigee - Usch, vad jobbigt att vara ensam hela dagen. Undrar också lite om du inte kan kalla in någon som kan hjälpa dig? Annars säger jag som jag brukar - allt (nåja, nästan i alla fall ) är tillåtet när orken tryter. Tycker N om att titta på film? Parkera henne då i soffan med kudde och täcke ikväll - har du riktig tur så somnar hon framför TV:n.

I måndags var jag hos BM och allt såg bra ut även om hon - som alla andra - ifrågasatte att jag ska börja jobba heltid nästnästa vecka. R var med och när BM skulle lyssna på hjärtljuden var hon uppe på britsen hos mig och klättrade runt som vanligt. Så fort BM satte dopplern mot magen stannade hon dock upp och sedan la hon huvudet mot mitt bröst och bara låg och lyssnade.  Undrar om hon kände igen ljuden?

I eftermiddag ska jag till sjukgymnasten och hoppas kunna få lite hjälp. Väldigt behövligt särskilt efter gårdagens ofrivilliga språngmarsch. Jag var i lekparken som fungerar som "dagisgård" med tjejerna och befinner mig längst ner (den är ganska stor) med R som höll på att klättra i ett litet hus. Plötsligt ser jag T utanför staketet. Jag sprang ju som en galning dit och fick bära in T igen (hon hade nämligen gått ut för att granntjejerna blev hämtade och hon ville följa med och leka). När jag kånkat in henne igen var det en "dagismamma" som sa: "Oj, förlåt. Jag trodde hon skulle gå ut för hon såg så målmedveten ut." Alltså, vad f-n!!! Hon hade alltså släppt ut T ensam - hur tänker man då? Lyckas bli manipulerad av en knappt treåring... Jag klarade dock inte av att ta en diskussion då utan hade fullt upp att lyckas hålla mig på benen och få sammandragningarna att sluta (vilket tog ett tag). *morrar*