30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Tack än en gång för alla gratulationer!!

malinkatarina: Precis som du skriver så har nog Stella hela tiden burit på tvivel om att få behålla lillebror. Hon har ju varit ledsen några gånger under graviditeten och sagt att hon trott att även den här bebisen ska dö. När hon hälsade på oss på BB var det första hon sa "är det bra med lillebror?" och sen berättade hon för en av barnmorskorna vemodigt och stolt på en och samma gång att "den här bebisen får vi behålla". Hjärtskärande. Det har vänt lite här hemma nu. Jag antar att vi alla börjar slappna av lite mer, kanske hjälper det att lillebror inte gör mycket annat än sover i sin säng . Imorse höll hon honom och kramade honom och sa "jag älskar dig lillebror".

Jag är riktigt urusel på att läsa och kommentera just nu, jag försöker hänga med i vad ni har för er och vill skicka många kramar till alla som behöver det... särskilt de som har ont och gråter. Kram!

juni: Hoppas sjukgymnasten kan hjälpa dig. Jag tyckte det var väldigt skönt med vattengymnastik, är det något som de erbjuder hos dig? Min räddning var nog att foglossningen kom och gick, så det blev aldrig så där riktigt överjävligt eftersom jag fick små pauser. Hoppas verkligen det vänder för dig snart så du slipper dras med värken resten av tiden.

Jag försöker kika in en sväng om dagarna, men helt plötsligt har datortiden blivit så mycket mindre . Jag klagar inte för det är ganska mysigt med bebisgos istället. Det är ganska intensivt just nu, Charlie blir fem veckor idag men vill fortfarande äta varannan timme. Mycket tuttande blir det, men så växer han därefter också. En stadig bit precis som Stella. Syskonkärleken är stor men vi kämpar fortfarande med att hitta balansen, det är verkligen inte lätt att vara 4 år och plötsligt inse att man måste dela med sig av mamma och pappa.
Om någon är intresserad så finns det nu en förlossningsberättelse i min blogg, varning för en LÅNG berättelse.

aigee: Nu är du välkommen in!

juni: Skönt att äntligen få sitta ner och diskutera ordentligt och förhoppningsvis komma fram till ett beslut. KS låter ju som ett bra alternativ, jag misstänker att det är svårt för dem att garantera att du inte kommer få problem med ryggen vid vaginal förlossning.

malin: Vilka fantastiska bilder, du är grym!

Sparken: Grattis!! Vilka underbara nyheter och vilken drömförlossning du fick. Här blir det inga fler barn och det känns en aning vemodigt... men så är det bestämt.

Idag har vi samlat de närmaste och "firat" Lillys 1-årsdag som var i onsdags. Vi gick till graven med blommor, ljus, en nalle och ballong och sen fikade och lekte vi här hemma. Så sorgligt att tänka att vi skulle haft en liten tultande ettårig tjej här hemma nu. Jag är så glad och tacksam för Stella och Charlie, vet inte hur jag skulle tagit mig igenom den här veckan annars.

Lena: Jag har haft förvärkar med alla tre barnen, just den där molande, strålande mensvärkkänslan som du beskriver. Det har blivit värre och ondare för varje graviditet, det är som att kroppen vet vad det handlar om och drar igång lite extra . Ibland har magen även känts hård i samband med detta och ibland har symtomen förekommit var för sig. Så länge det inte tilltar i styrka så är det nog ingen fara och man får se det som bra träning för livmodern som ska jobba hårt sen när det är dags.

Skulle även skriva att förvärkarna hållt på till och från i många veckor innan BF.

Lena: Vad tråkigt att äggallergin inte vuxit bort. Visst brukar man säga att det ofta gör det när den kommer så här tidigt? Hoppas på prickfritt nästa år. Angående flytande medicin så ger vi med spruta. Nu var det tack och lov länge sen för det brukar vara stört omöjligt. Vi ger suppar i de fall det finns, men det gör det ju inte alltid. En del brukar servera medicinen i något fint snappsglas som lockar och så måste ju dockan och nallen också få sig en dos (vatten). Man kan också berätta en saga om favoritfigurerna som blivit sjuka och så måste barnet ta medicinen åt dem. En del barn behöver avledas andra belönas (med t.ex. en chokladbit) och somliga mår bäst av sanningen (du måste ta medicin för att bli frisk). Vi har tyvärr oftast fått ta till våld, dvs. fasthållning och det känns ju inte så kul.

Juni: Vad skönt att sammandragningarna lugnat ner sig lite, hoppas det fortsätter åt rätt håll.

Apropå tänder så kan jag berätta att jag blev en aning förskräckt när jag såg två små vita prickar i charlies nederkäke. Jag vet ju att tänderna kan komma tidigt, men 7 veckor?? Sen var de plötsligt borta, så jag antar att det var kräks jag såg .

Ja ni vet ju säkert vad jag kommer skriva angående att det blir lugnt i magen ibland. Min rekommendation är så klart att man alltid ska kolla upp det om man känner sig orolig. Förlossningen tar emot oroliga mammor varje dag och en ctg-kurva och och/eller ett ul är väldigt snabbt avklarat.

Nu tror jag ju att lilla bebisen säkert mår jättebra inne i magen, juni, men med tanke på att du bär på gbs så tycker jag att du med all rätt bör få kolla lite extra om du känner dig orolig.

Frk kanin: Jag vet inte vad jag ska säga... blir så otroligt ledsen för er och framförallt lilla ärtis skull. Så orättvist livet är!! Jag önskar av hela mitt hjärta att det kommer ett litet syskon till er snart. Så jobbigt det du går igenom nu, hoppas innerligt att det ger resultat.
Jag vet egentligen inte hur jag känner, det pendlar ju hela tiden. Ena dagen svävar man på små moln och gosar världens finaste lillebror och andra dagar är jag arg och bitter över det vi förlorat. Det är svårt, Charlie skulle inte finnas om vår Lilly dött. Konstiga tankar att brottas med. Ändå tror jag att jag mår väldigt bra trots det vi varit med om. Jag har (tillsammans med kuratorn) jobbat med mig själv så otroligt hårt det här året och det känns som jag kommit väldigt långt i sorgearbetet. Nu ska jag bara lära mig att leva med det här resten av livet, hitta någon slags balans.