30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Osborne var jättecoolt! Jag ville så gärna att Chalie skulle vara en liten Elvis, men jag blev nedröstad. Nu när han är här och rynkar så sött på ena näsborren och mungipan så tycker jag det är klockrent med Elvis... but nooo! Men Charlie var mitt favoritnamn så jag är nöjd. Sedan heter han James efter pappa och Noah som var vårt gemensamma favvonamn förra graviditeten. Annars gillar jag även Wilmer och Love. Men visst är det svårare med pojknamn än flicknamn.

Så här har mina förlossningar sett ut:
Första: Naturlig start. 7 tim från etablerade värkar. Krystning 1 tim 15 min (vidöppen hjässbjudning - klipp och sugklocka). Smärtlindring: Akupunktur, TENS, EDA.
Andra: Igångsättning. 3 tim från etablerade värkar/40 min efter hinntagning (2 cm öppen). 15 min krystning. Smärtlindring: Profylaxandning, morfin.
Tredje: Igångsättning. 5 tim efter hinntagning (2 cm öppen), 2½ timme efter etablerade värkar. 40 min krystning (vidöppen hjässbjudning igen). Smärtlindring: Akupunktur, profylaxandning, lustgas, sterila kvaddlar.

Jag ser alla tre förlossningarna som positiva, med en del negativa inslag. Det negativa handlar främst om de stunder då jag inte känt mig sedd/hörd av personalen. Jag har mot slutet av alla tre förlossningarna tappat kontrollen då jag känner mig övergiven och inte lyckas kommunicera med omgivningen. Det känns som att de inte hör mig och jag hör heller inte vad de säger till mig. Den känslan är så mycket värre än själva smärtan, för den bottnar i så mycket rädsla.

Angående sex: Vi har fortfarande inte kommit igång med något sexliv. Tror vi fick till det en gång under hela graviditeten, om man bortser från den gången Charlie blev till. Efter första förlossningen tog det över ett år innan vi kom igång för jag hade så fruktansvärt ont i ärret efter klippet och slemhinnorna var så ömma hela tiden jag ammade. Efter andra förlossningen var vi igång så snart avslaget avtagit, efter ca tre veckor. Men då behövde jag närheten på ett annat sätt och så ville jag ju bli gravid igen på en gång. Nu känner jag att jag drar mig undan all form av närhet, det blir för mycket med snuttande bebis och klänging fyraåring - jag vill bara vara ifred. Men den senaste veckan har jag börjat känna en viss längtan efter både närhet och sex... nu gäller det bara att våga ta steget. Jag tror det har lättat lite nu efter efterkontrollen i veckan.

Grattis Aigee!!! Så skönt att du inte behövde vänta längre. Så mysigt med en liten syster. Kram till er!!

Jag tycker det är så sjukt spännande att följa er som räknar ner. Känns väldigt vemodigt att inte få vara med om det själv någon mer gång. Det finns väl inget större än det där första mötet med det lilla barn som växt därinne i magen i nio långa månader. *torkar en liten tår*

Charlie växer så det knakar, gissar på att han väger närmare 8 kg nu när han blir 3 månader idag, han är en stadig bit. Tyvärr är han fortfarande förkyld och det verkar bara bli värre. Vi var till VC igår, men de kunde inte göra mycket mer än att konstatera att han har mycket slem i luftvägarna. Han är ju för liten för slemlösande, så det är bara att vänta ut eländet. Tycker det är så otäckt att lyssna på hur det rosslar och väser när han andas. Tur att vi har andningslarm annars skulle jag nog inte få mycket sömn alls.

Lena:  Så omtänksamt att du tänker på oss mitt i natten med värkar och blödning. Jag gissar att du gosar med bebisen nu. Ser fram emot en rapport så småningom, sååå spännande. Kram!

Lena: Grattis och hurra för lillebror som är så punktlig. Hoppas ni alla mår bra. Kram!

På BB sa de inget om att väcka och amma, men min plutt snuttade ju hela tiden så det behövdes kanske inte . Men jag har ett svagt bb-minne från en diskussion med en av de andra mammorna som fick en stor bebis att de lite större barnen behöver äta ofta... något med blodsockret tror jag... men säkert gällde det bara de första dygnen. Jag hade alldeles säkert slagit en pling och hört mig för.

Nu verkar det som att Charlie äntligen gett upp det här med att amma varannan timme. Ibland är det fortfarande så ofta, annars kan det faktiskt gå tre-fyra timmar mellan tillfällena (dygnet runt). Jag får nog erkänna att det har tagit mer på krafterna än vad jag trott. Känner mig ganska slutkörd just nu, men hoppas att det vänder snart. 7740 g tung och 62,5 cm lång enligt veckans BVC besök som också bjöd på 2 vaccinationssprutor. Jag hade glömt hur fruktansvärt ledsamt det blir. Oj, oj, oj vad han skrek, tårarna sprutade och han hulkade i säkert en timme efteråt.

kram på er!

Testar att slänga in en bild på guldklimpen...

juni: Hur mår du annars? Ingen huvudvärk? Min spontana tanke var havandeskapsförgiftning. Kan du inte ringa förlossningen och rådfråga?!

Lena: Hoppas lillplutten mår bättre snar! Så jobbigt att vara så liten och redan förkyld. Charlie har varit rosslig i över sex veckor nu, så det börjar bli hans normaltillstånd.

Aigee: Så ljuvlig hon är! Härligt med så mycket hår!

Här snöar det för fullt och Stella är så besviken över att hon inte får gå ut. Hon är sjuk och just nu sover både hon och Charlie middag, det känns lite lyxigt. Charlie har inte varit vaken många minuter idag, vilket påminner om hur de första veckorna med honom var. Apropå funderingarna kring huruvida andra barnet sover bättre eller ej. Jag minns inte hur det var med Stella, men Charlie han sov och sov och sov. Men hojtade till när han var hungrig och åt sen i sömnen. Effektiv kille .

juni: Nu är det riktigt spännande, hoppas inte du blir insnöad!  Tänker på både dig och din pappa. Kram!