30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vet du när det där senare infaller? Hörde att det skulle bli bättre efter 3 år, men jag undrar jag. Tycker Stella är sjuk jämt. Ikväll har vi varit på jourcentralen med henne och passade på att få Charlie undersökt igen. Det blev Lepheton (godare än Mollipect) till stora och Bricanyl till lilla. Tycker det känns väldigt olustigt att medicinera en sån liten plutt när de pratar om biverkningar som hjärtklappning och stirrighet, men å andra sidan kan det kanske vara värt att prova när han haft besvär i sju veckor nu. Just nu sover de lugnt båda två.

Lady W: Grattis och välkommen hit! Härligt med ett pickande hjärta.

juni: Ja nu väntar vi med spänning så sätt i gång...

Lena: Minnet är kort... du har säkert redan skrivit att ni ger koksaltlösning i näsan... men om inte så är det mitt bästa tips. Vi har ingen näsfrida, men någon liknande makapär inköpt på apoteket, tycker den funkar så där - kanske originalet är bättre.

Boomie: så skönt att det gick bra hos ögonläkaren!

Lena: Åh så söt liten kille!

Fia: Jag har inte sålt mycket, men de gånger jag gjort det har jag använt dubbla plastpåsar och väldigt mycket tejp. Har inte fått några klagomål, men det har iofs varit mindre plagg. Skönt att lillkillen lagt på sig den här veckan.

juni: Hoppas sammandragningarna ändrar karaktär snart, fram för the real deal!

Nu ska jag lägga mig i soffan framför Idol... Stella har så frikostigt delat med sig av febern så nu loggar jag ut för helgen.

Kram!

Grattis Juni!!! Jättekul med en liten kille. Hoppas ni mår bra allihop. Kraaaam!

Milla: Intressanta tankar som du tar upp och jag blir så klart väldigt glad över hur du och Pyttis resonerar. För mig är det alltid lite knepigt. Jag betraktar mig själv som trebarnsmamma, men har bara två barn hos mig. Jag har alltid svårt att veta hur jag ska uttrycka mig. Trebarnsmamma i hjärtat och tvåbarnsmamma i vardagen. Även om inte Lilly finns med fysiskt så finns hon ju ändå med i tankarna. Hon kommer alltid vara en del av vår familj även om hon inte tar så stor plats i de vardagliga bestyren. Men jag är medveten om att det finns de som tycker det är märkligt att räkna på det viset. T.ex. valde vi att ha med både Stella och Lilly som syskon i födelseannonsen i tidningen vilket av vissa uppfattades som självklart och av andra som konstigt.

Lena: Jag känner verkligen igen problemet. Du kanske minns att Stella varit väldigt svartsjuk på den uppmärksamhet som lillebror får. Hon har aldrig tagit ut det mot honom, men det gör det ju inte mindre jobbigt för det. Man önskar ju att man kunde finnas tillhands precis så som de önskar, men ibland går det ju inte. Vår lösning har varit att ösa så mycket uppmärksamhet som möjligt över henne så fort tillfälle ges. Hon och jag brukar hitta på saker på egen hand under helgen och på vardagarna ägnar hennes pappa mycket tid åt henne efter att han kommit hem från jobbet. Det hjälper också att involvera henne i sysslorna med lillebror, hon får hjälpa till att hämta saker, sjunga för honom och busa. Han är så medveten om henne och älskar att titta och lyssna på henne så det stärker ju hennes självkänsla en hel del. Sen är det nog tyvärr så att de också måste lära sig att de inte alltid kan komma först, ibland måste man vänta. Då är tv:n bra att ha

Juni: Charlie var också pruttig och gasig i början. Han blev stel som en pinne och sen for han upp med benen mot magen och skrek. Vi gav både minifom och Sempers magdroppar. Läste nyligen att man inte ska ge semperdropparna till barn under en månad, men vi började nog däromkring. Han får dem fortfarande, för varje gång vi slutar med dem blir han jätteskrikig och orolig. Det är säkert bara en slump, men vem vill chansa?
Massage är också jättebra, den här länken har jag använt mig av till både Stella och Charlie
www.1177.se/artikel.asp

Ela: Vad jobbigt med mer blod. Jag förstår verkligen att det är psykiskt påfrestande även om du vet att lill*n mår bra därinne. Det finns ingen diskussion om att sätta igång förlossningen lite tidigare med tanke på att du mår som du gör? Då är du ju dessutom på plats från start så slipper du oroa dig över hur fort det kan gå.

juni: Härligt med napp! Jag plockade fram nappen redan på BB och de första veckorna hade Charlie många härliga stunder med nappen, man var nästan rädd att störa ibland . Vid 2 mån glömde han plötsligt bort hur man suger på nappen, sen fick han ett återfall när han var sjuk för några veckor sen och snuttade glatt i någon vecka och nu vägrar han igen. Kanske är det bra på lång sikt, men jag saknar lugnet och tryggheten som nappen erbjuder.

Lena: Stygnen borde har försvunnit nu, men ändarna kan bli kvar ibland och de har jag haft ont av. Efter de två senaste förlossningarna har jag fått plocka fram spegel och pincett och dragit bort den lilla trådstumpen. Lite svårt att göra när det är på insidan som för dig. Kanske kan du ringa MVC och be att få komma på koll snart?

Marge, Juni & Lena: Läkaren var väldigt imponerad på efterkontrollen när jag berättade om mitt tilltag . Jag har ju alltid velat bli barnmorska så jag tyckte inte det var så farligt. Och så märkvärdigt var det inte. Jag såg en pytteliten trådstump som satt löst och tog bort den.

Ela: Jag var väldigt mycket emot igångsättning innan jag blev så illa tvungen med Lilly. Så jag förstår verkligen hur du tänker. Jag tror dock att det kan bli en väldigt bra förlossning om kroppen är redo när man sätter igång det. Om man kanske tom redan är lite öppen och kan starta med att ta hål på hinnorna så brukar det gå ganska smidigt, men ofta hör man ju om de här mardrömsigångsättningarna som tar flera dygn. Ofta handlar det då om förstföderskor och en omogen livmodertapp. Men jag tror som du att om man står ut att vänta så är det bäst med en naturlig start. Det skulle jag ha valt om jag hade klarat pressen. Det är ju inte långt kvar nu, så jag hoppas du orkar och att det blir som du vill.

Pyttis: Jag har också olika storlek så de hänger olika långt ner .

Jag är här! Sitter och väntar på att maken ska komma hem snart så vi kan starta fredagsmys á la svenssonliv. Först tacos och sedan popcorn till kvällstv:n. Jag är alltid lite förväntansfull inför fredagens Idol och sen blir jag uttråkad när det väl börjat . Jag är väldigt sugen på ett glas vin eller två, men det blir aldrig av. Antagligen eftersom maken inte dricker vin, det känns så onödigt att öppna en flaska till mig. Det får väl bli en folköl till tacosen. .

Idag har Charlie haft sin första närkontakt med snö. Han fick sitta i syrrans knä när hon åkte nerför en liten backe. Det gick jättebra, men jag hade hjärtat i halsgropen må ni tro.

Upptäckte just två små vassa korn i Charlies nederkäke. Det förklarar ju varför han kliat sig ilsket i munnen de senaste dagarna. Ska det gå så här rasande fort, snart är ju min bebis tonåring .

Jag funderar förresten på kopparspiral som preventivmedel, annars funkar avhållssamhet ganska bra just nu men det blir ju trist i längden . Hur sjutton ska vi komma till skott? Man är ju så trött hela tiden, brösten läcker, magen dallrar och så är jag allmänt sur och då är ju inte suget så stort. Inte får man några inviter heller, börjar tro att bilderna från senaste förlossningen har gett men för livet hos maken.

Så där... nu ska jag hålla mig lugn ett tag så nån annan får komma till tals