Norrland: Åh vad bra att det verkar kunna lösa sig ändå!
Zenobia: Mycket konstigt att de inte skrivit i journalen vad som skett. Bra ändå att du fick kontakt med en så bra läkare, hoppas hon finn er några svar i a fall. Kram!
Tiidjej: Känner igen mig i dina funderingar och jag är så glad att det är en pojke vi väntar nu. Alla som möter A säger att hon är så söt, och lägger till, "hon är verkligen söt/vacker/gullig". Det är ju kul det men innan vi visste om vi väntade en pojke eller flicka kunde jag inte låta bli att tänka det att om det skulle bli en till tjej och hon inte skulle vara lika söt i både utseende och personlighet, då skulle det kanske dels ligga en evig svartsjuka dem emellan och hur skulle jag förhålla mig själv om jag också skulle tycka att A är sötast. Skulle jag ändå älska mitt andra barn lika mycket.
Nu blir det ju en pojke så den eviga svartsjukan slipper vi kanske, även om syskonkärleken säkert kommer skapa några konflikter på vägen. Samtidigt har ju alla sina kvaliteter så jag skulle nog som mamma ändå tycka att jag hade de två sötaste barnen
Men kärlek.. det är verkligen något ogreppbart. Har tänkt flera gånger på hur mycket jag älskar både min man och vår dotter, och kärleken till henne bara växer och växer, men kärleken till min man blir ju inte mindre. Så det kommer nog att räcka och bli över med kärlek och även om man inte skulle känna den kärleken lika starkt på en gång så kommer den att komma. Inte heller alla förstföderskor känner den där ögonblickliga kärleken till sitt barn så det är klart att det kan dröja lite även med efterkommande barn. Ja så tänker jag