30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Lena, stackare! Magsjuka, allergi och annat skoj. Ni tänker då bara på att roa er!

Assar,  jag önskar verkligen att jag ojade mig över att säga nej i onödan. Vi har väl också haft den uppdelningen, jag säger nej när det är nåt som är farligt för liv och lem, maken säger nej redan vid onödigt, i bästa fall olämpligt. Men A har skruvat åt tumskruvarna på oss med tvåårstrotset och är själv ett enda stort NEj eller INTE VILL!!! Just nu är trotset i rekordnivå, och det drabbar oftast G. Eftersom det är där vi är ängsligast, så klart.
G ligger ofta på vår dubbelsäng med sitt gym, och då ska förstås A krångla sig in under gymmet också och gosa med lillebror. Det var ok så länge vi hade syskon-smekmånad...
Nu gör han det i 180 knyck och det är inte ovanligt att ett knä hamnar i Gs panna på vägen. Varpå mamma säger nej och akta G och så, vilket då får A att ta ett nytt varv i högre hastighet och gärna med ett verktyg/leksak i handen. Väl på plats i gymmet ska han klappa, och det brukar börja bra men urarta i hårda klappar, nyp eller att han klämmer båda händerna om Gs kinder så han ser ut som en karikatyr av Skriet.
Så, blöta kläder - ja, varför inte? De torkar ju snart, inte värt besväret. Klokt av dig att strunta i den kampen. Det skulle jag också. Jag spar mig till de gånger A matar G med knäckebröd eller sitter på hans huvud... 

Väl rutet Marge! Hoppas att familjen Ela kan få lite lugn någonstans. 

Vår duracellkanin somnade för en halvtimme sedan i sin nya säng.
Vi köpte den igår men orkade inte sätta ihop den förrän idag. I går kväll var han så tokspeedad att vi till och med övervägde att köra tillbaka sängen till Ikea och byta till ännu en spjälsäng istället. Men efter lite snack kring för och emot, satte vi skruvnyckeln i träet i morse. Rummet är pyttelitet så det var en konst att få dit eländet, men nu står den där, Leksvik växasäng. 
Jag brukar tycka nattningen är ett rent h-te eftersom man måste ligga bredvid spjälsängen och berätta oändliga sagor varvat med att studsa upp för att ge honom mera vatten eller lägga på täcket.
Nu gick det som en dans när jag kunde ligga bredvid direkt i sängen. Vattenflaskan står i hörnet av sängen och han kan ta själv. Mysfaktorn att ligga och läsa lite först och sedan kramas lite under sagoberättandet ökade nog oxytocinet rejält hos A, som somnade utan krångel INNAN jag hade hunnit göra det! Återstår att se om han kan hålla sig I sängen när han sover och om han kommer lallande till oss i natt.
 

Juni, det är ju högre kanter i ändarna, men han snurrar ju oftast som en propeller, så man vet aldrig var han tar vägen. Vi har vant oss vid att höra dunsar av barn mot trä om nätterna... Jag kanske ska rulla ihop ett täcke och lägga på kanten innan jag lägger mig...

Lycklig, krya på dig - snabbt! det där lät inte bra alls.

As första natt i nya sängen avlöpte problemfritt! Han tassade upp när han vaknade i morse och stod utanför vårt sovrum och sa "mamma?" lite tyst. När jag stack upp huvudet och svarade pinnade han in till sig igen. Tycker det verkar som en bra start!
Maken var inte lika nöjd med upplägget, men det verkar vara en möbleringsfråga. Och så har han börjat få vakna mardrömmar om att A smyger ner i köket och leker med vassa knivar...

Assar, gud så gulligt!

Ela, grattis i efterskott! 

Förut har jag inte haft några betänkligheter vad gäller att lämna barnen tillsammans, men på sistone har A tagit för vana att då och då SITTA på G. Inte undra på att stackarn kräks... Så numera vill jag ha dem under uppsikt eller delade på ett ofarligt sätt, typ G i vagnen eller så. 
Nu börjar ju den knaka i fogarna, G växer som en svinmolla, så när sommaren är slut är nog också liggkorgen slut. Vad jag ska ta mig till då, är en gåta. G är senare än A på det motoriska, och det är inte oväntat eftersom hans sjukdom kan ha den bieffekten, så jag har ingen aning om när han kan sitta själv. Hade han gått efter As schema skulle han kunna sitta nästa vecka, men det kommer inte att inträffa. Men vi övar.

Igår var vi hela dagen hos min mamma. Hon är, som några kanske minns, 90 år. Hon röjde järnet med A. Tog fram min gamla trehjulingstraktor, ordnade badbalja på gräsmattan och fixade mat och fika. Varje gång vi kommer blir hon 15 år yngre, det är så underbart att se! A älskar sin mormor och konstigt nog så äter han bra där, till skillnad från hemma och på andra ställen. Vi borde väl åka dit oftare, men det blir inte av - trots allt är det 10 mil enkel resa. G gillar också mormor, och hon älskar pojkarna och säger varje gång att hon önskar att min pappa hade fått träffa dem. Jag blir tårögd varje gång, för det önskar ju jag också. Nu när A är lite större och har mer personlighet ser jag ju hur fantastiskt kul han och morfar skulle ha haft, och då känns ju saknade och sorgen större, även om det är 20 år sedan han gick bort. Ja, ni är ju några stycken som vet hur det där känns.

Vad kul, Moppen! Vi håller tummarna!

Pucha, jag var förkyld nästan hela graviditeten med G. Hostade mig genom de sista tre månaderna, men när det var några veckor kvar stod jag inte ut längre och fick hostmedicin av läkaren på mvc. Man kan ju inte hosta sig igenom förlossningen, då måste man vara i form, sa hon, och skrev raskt ut acetylcystein. Det och nässpray, vips var hostan borta och jag kunde andas normalt vid förlossningen. Se till att få hjälp du också, det underlättar! Kram!

Assar, i vår familj är det också en väldigt hög koncentration pojkar. Sedan 1988 har det fötts elva barn i familjen, ett till kommer i augusti. Det kommande vet man är en pojke och de andra elva är tio pojkar och en flicka.