30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Vi4: Jag har för mig att jag läste här i ngn av våra 30+trådar att man inte behöver väcka barnet utan att man kan killa dem lite under fötterna för att se om de reagerar på det och lugna sig på så sätt. Ngn som kan bekräfta? Vet inte hur länge man ska hålla koll...

Tilda: Så trist när arbetsgivare inte anstränger sig att underlätta när man är sjukskriven och att hitta en vikarie så att man har möjligheten att kunna lämna över lite snyggt. Jag har tyvärr råkat ut för detsamma båda graviditeterna. Satsa nu på att vila upp dig och kroppen istället för att försöka fixa jobbet.

Milla: Hoppas magsjukan är borta imorgon! Helst redan inatt.

cissi: Jag förstår att du är orolig över tillväxten, men tänk på att de håller god koll på dig och bebisen nu. Så märker de ngt som oroar, då finns alla förutsättningar för att det kommer gå utmärkt iaf genom en igångsättning eller ett planerat snitt.
Min G vägde ju mindre vid födseln än han gjort på sista TUL 5 veckor tidigare. Han klarade iofs livhanken med nöd och näppe, men det verkar ändå finnas ganska goda marginaler även om de inte får så mkt näring som de borde. Och i ditt fall finns ingen tvilling som konkurerar om näringen, så förutsättnignar är de allra bästa IFALL moderkakan inte är i bästa skick längre så här på slutet.

Ela: Vad roligt att du skrev just det där med att vara nöjd och känna att fokus nu ligger på förvaltandet. För senaste veckan eller så har jag kännt ngt snarlikt inför hela grejen med föräldraskapet, de små underbara liven, familjen och småbarnsåren. Att jag är nöjd med min familj, att jag kan släppa på den där bevsikelsen och sorgen jag burit på inför mina två icke-graviditeter; den som inte blev som den skulle och den som (sannolikt) inte blir av alls. Jag känner (inte bara förstår logiskt) mer och mer att det ofta inte blir såsom man hade föreställt sig saker i ens liv - men att resultatet oftast blir jättebra i alla fall. Därmed inte sagt att jag inte kommer återkomma till känslan av en längtan efter en normal graviditet till och en bebistillvaro där man helt kan gå upp i det underbara nya lilla livet. Men jag TROR att jag vid det laget kommer ha blivit för bekväm för att "börja om" med en ny bebis och att min 40-årskris resulterar i ngt helt annat än en bebis. Vi får väl se framåt 2014/2015.

Inskolningen är avklarad och det lossnade efter onsdagens VAB-dag hemma riktigt bra. Så torsdagen o fredagen var det inte så mkt skrik pga ledsamhet och ilska. Men det är ändå inte helt på topp. Långt ifrån. Men bättre. Nu ska vi bara hoppas på att O börjar äta lite på fsk också. Annars kommer det INTE bli bra tillvaro där, han är på rysligt humör när han är hungrig. I fredags åt han bara vinbärsgelé och efterrättsfrukt till lunch...

Emsters mamma: Hej hej, vi har väl stött på varandra förr, om jag minns rätt?
Vill bara meddela att FÖRSÖK lägga det dåliga samvetet åt sidan kring att fasa ut amningen. Jag vet att det är jättesvårt men det är inte bra för dig att klandra dig själv. Själv har jag aldrig kunnat amma mer än 3-4 månader och jag har nu TRE fantastiska barn.
Min BM gav mig det bästa rådet och stödet (faktiskt redan under föräldrautbildningen men då var jag inte så mottaglig för det, men hon sa det sen på återbesöket igen): Bebisar behöver mat och de behöver närhet - inget säger att de måste få närhet eller mat via amningen. Fokusera även på de fördelar flaskmatningen har: pappor som matar de små bebisarna - gärna på det värsta nattpasset!

Fio: Jo, en syskonvagn behöver ni nog, iaf det första halvåret/året - beroende på hur mkt du ska vara ute på långpromenader med båda barnen samt hur pålitlig och stark O är. J har bara fått stå på ståbräda, hon var 22,5 månad när hon blev storasyster och det har fungerat bra. Hon gillar att gå, vi bor (sedan samma tidpunkt) i ett villaområdet med ytterst lite trafik och vi går inte några längre sträckor utan med henne är det till/från dagis och i ngt fall BVC.
Så om jag vore dig skulle jag satsa på en vagn som fungerar första tiden främst. Såvida du inte är övertygad om att O kommer vilja åka vagn dagligen i flera år framöver. Då är det nog klokt att tänka lite långsiktigare.

Milla: Åh nej! Era stackare! Hoppas illamåendet är borta nu och att orken kommer tillbaka snabbt.

juni: Måtte det bli ordentligt utrett, fastställt och förhoppningsvis insatta åtgräder/kostråd nu som gör att H slipper sina magproblem framöver!

Fiji: Oavsett anledningen hoppas jag att du mår bra igen nu och slipper må illa för lång tid framöver.

Inser att jag nog glömde tycka synd om Knases illamående härom dagen, men självklart önskar jag att du slipper må illa snabbt igen också!

Fiji: Kan du inte ha lite Mariekex eller ngt annat i en låda vid din arbetsplats och stoppa i dig då och då? Min kompis som mådde gravidilla hade skorpor/mariekex liggande på nattduksbordet och fick äta det innan hon kunde kliva ur sängen på morgonen. Ställde klockan en kvart tidigare...

Lycklig: Jag hade för första gången på åratal INTE hål när jag var hos tandläkaren i höstas! Då var det ca 2 år sedan jag var där senast och jag äter mkt onyttigt och småäter... Som jag förstått det är vissa personer mer benägna att få hål än andra. Vissa behöver aldrig sköta tänderna men får ändå inga hål. Andra sköter dem minutiöst och får hål ändå. Saliven verkar ha stor betydelse, men så klart även mkt annat.

Byt tandläkare om du inte vill ha det bemötandet!

Och ja, jag har röntgat mig som gravid. Båda gångerna. I början. Faktum är att mina tandläkare alltid fått veta att jag är gravid som person nr 2 - dvs efter sambon men före våra föräldrar och närmaste vänner.
Mina tandläkarbesök har råkat äga rum precis när jag varit nygravid och jag känner att jag litar på mina tandläkare när de säger att det inte är farligt. Eftersom jag bara är där med 1,5 eller 2 års mellanrum har det inte känts bra att avstå röntgen eftersom det ofta är ngt litet hål som upptäcks.
Har haft största tänkbara skynke över hela mig som extra skydd - OM nu ngn liten stråle skulle åka åt fel håll... Men eftersom de numera har så förfinat röntgenutrustning och riktar den så specificerat mot tänderna är jag inte orolig.

Med anledning av att jag båda gångerna som jag varit nygravid har fått rejäla knölar i bröstet/armhålan så har jag behövt kolla upp dem på bröstmottagningen på sjukhuset. Där har läkarna båda gångerna sagt att det går utmärkt att göra mammografi/röntgen även när man är gravid så känner jag ingen som helst oro rent medicinskt.
Till saken hör kanske att man ändå inte gör mammografi/röntgen utan istället undersöker med ultraljud. Men det är för att kvinnor brukar känna som du, dvs inte vilja göra mammografi. Läkarna vill inte att det ska finnas minsta risk att mamman (felaktigt) misstänker mammografin, så därav ultraljudet istället.

Men, vill du inte så ska du så klart avstå. Den psykologiska oron är också ngt att ta på allvar.

Missade lite. Det skulle stå:

Läkarna vill inte att det ska finnas minsta risk att mamman (felaktigt) misstänker mammografin som orsak OM något skulle gå fel under den fortsatta graviditeten, så därav ultraljudet istället.

Värdena säger mig inte så mycket (vi har aldrig gjort några sådana) men tänker mig att det är bra resultat med tanke på din glädje! :o) Så GRATTIS!

Instämmer med dig Ela i det genuina medlidandet!
Ffa för er som mår illa, eftersom det är närmast en fobi jag har - och är tacksam att ha sluppit.

Lycka till på UL imorgon, Fio!

afrodite: Oj! Är det redan BF?! Har nog haft lite dålig koll, känner jag. Tyckte du kom in alldeles nyligen i tråden!