30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Galia, jag har gått upp på heltid Gjorde det i slutet av maj. Det var företagsläkaren som tipsade om att om jag jobbar 3månader heltid så kan jag ju börja om från början om jag skulle behöva mer sjukskrivning i slutet av graviditeten (han vet om mina katastroftankar om att något ska gå fel och att barnet inte ska klara sig och att jag varit rädd att isf bli utförsäkrad). Så nu med 6 v semester går det ju bra att jobba 100% Och det jag hade att göra i slutet av maj och nu i juni omfattar eg ändå heltid så det är eg bättre tom.

Och ja bemötandet från TH var under all kritik jag anmälde tom till konsumenternas försäkringsrådgivare. Men när det gällde den vanliga barnförsäkringen och det engångsbelopp vi fick när A dog var de trevliga vill jag tillägga!

Asap, inte ens på ikanohuset...

Galia, glömde skriva att dessa mammatrosor är låga med lite rynk för magen. Men jag har sparat sådana som går över magen från grav med A.

Cilla, tack jag har rätt mycket sådant, det var just underkläder och sedan tycker jag det är svårt med byxor och kjolar. Jag avskyr när det sitter åt. Tror efter sista basinköpen att jag har så att jag klarar mig

Uppi, missade ditt inlägg förut, åh jag hoppas så att du ska få köpa gravidkläder igen! *kram*

Uppi, tänk på att all sorg är "normal" sorg, att inte kunna gråta är också en sorg, att inte kunna tänka på det som hänt är också sorg. Det är ofta så att vi tänker att sorgen ska se ut på ett visst sätt för att det ska "räknas" som att sörja. Men i princip allt är normalt och det är mer vanligt än man tror att inte kunna gråta. Jag känner också igen det att sorgen inte kan komma ut och att det är väldigt jobbigt i sig. Jag kom på efter en tid att det var lättare att göra plats för sorgen om jag tillät mig att "vara som vanligt" stundvis och att inte anklaga mig själv för att inte tänka tillräckligt mycket osv. När jag kunde släppa det lite och göra lite vanliga saker kunde också sorgen ta större plats. När det gäller oro att bli bitter så bestämde jag och maken att vi inte fick bli det för As skull...Inte så lätt alla gånger, men något att hålla fast i. Stor kram till dig!

Kaz, det kan förutom magnesiumbrist vara järnbrist som ger rest less legs. Hur går det för dig? Jag fick ordination av läkaren att äta extra stark B-vitamin med, TrioBe för att kroppen skulle kunna tillgodogöra sig magnesiumet på bästa sätt.. Dessutom kan kalcium hjälpa effekten av magnesium.  De ska helst ätas sen eftermiddag för bästa effekt. Järnet ska inte tas vid samma tidpunkt utan helst på morgonen.  

Har min syrrra med familj här så jag får fortsätta att kommentera en annan dag!   

Stramalj, jobbigt dilemma! Jag är lite som asap låter det som och tycker det verkar läskigt med nål i ryggen och även att inte ha koll. Just det där med värkstormar verkar särskilt jobbigt. Jag hade inget alls (inte heller lustgas) eftersom jag är orolig för biverkningar och just att inte ha koll på vad som är vad i min egen kropp.

När det gäller hur olika förlossningar kan vara så tog förlossningen med A väldigt lång tid, (värkarna började på lö morgon och han föddes mån kväll) och sista delen (måndagen) var besvärlig då han inte hade roterat klart men jag var fullt öppen och hade krystvärkar i nästan 5timmar innan jag väl fick krysta och då kunde jag inte känna hur jag skulle göra vilket gjorde att krystskedet tog över 2,5 h det med.

Med E gick det mycket smidigare och värkarbetet satte igång på morgonen, vi kom in vid 18 och han föddes vid 20 (han kom efter 4 krystvärkar där jag kände hur jag skulle göra). Generellt verkar det ju gå väldigt mkt smidigare med andra förlossningen. Men det går ju aldrig att råda någon annan eftersom vi har olika inställning och utgångspunkter. För dig låter det som att det blir hur viktig EDA är som blir avgörande. Har du funderat på annan smärtlindring som kvaddlar tex?

Jag känner fö igen det där med att hela tiden göra mer än man klarar av. Vi har ju haft besök av min syrra med 2killar, 2,5 och 4år så det har varit fullt ös. Ändå fick jag för mig att direkt när de åkt på em dammsuga hela bilen, smörja in sätena med läderkräm, tvätta listerna, bilbarnstolen osv. Kan inte sluta fast jag har vrålont och är helt slut fortfarande. Bm sa åt mig i veckan att jag nog borde lugna ner takten, har haft sammandragningar hela tiden sista veckan och nu var syrran på mig också. Tänk att det ska vara så svårt att ta det lugnt...

Jossanjo, usch så jobbigt med ovissheten! Jag tror som ni andra att det blir lättare när bebis väl är ute så att ni har något att förhålla er till! Kram till dig!

Hemulen, skönt om det blivit något lättare, men det låter väldigt tufft med kvällsgnäll i kombo med morgonpiggis. Det är nog risk här med, med morgonpigg E och förmodligen blir det väl en till kolikbebis, men det är ju då bara en bebis. Tufft att frun behöver jobba heltid med.

Jag har också njutit av bebistiden, men med en samtidig oro, har hela tiden tänkt på att varje stund med bebisen kan vara den sista. Så att jag inte heller velat lägga ner bebis ens på natten och legat vaken och njutit och våndats samtidigt. Konstigt nog ändå mer med A än med E.

Råkade skicka innan jag var klar. Samtidigt har jag plågats av sömnbristen, båda mina vaknade ju ca var 45e minut vad vi än gjorde under hela första året, sedan "bara" 4-8 uppvak Mellan 1 och 2årsålder. Är fruktansvärt orolig för hur jag ska orka det denna gång. Maken klarar ju inte sömnlösa nätter heller så jag har ju tagit alla och "lovat" att ta även alla dessa.

Och jag måste få skriva att jag också tycker att Älgen och Hemulen har viktiga poänger när det gäller ditt val Stramalj.

Kasperina, nej det behöver ju inte vara lättare andra gången tyvärr och tredje kan visst bli jobbigare också har jag hört...

Älgen, nej jag vet jag hoppas på en sovbebis, även om det inte känns så troligt. Och nu vill jag lägga till "om allt går bra" jag har blivit oroligare igen för att något ska gå snett nu).

Får jag fråga också, jag har ju mkt sammandragningar denna gång, vilket jag inte haft alls med de andra två. Jag har dels "vanliga" sd, där det känns att magen drar ihop sig som kramp ungefär, Men undrar jag lite över en slags tryckande värk som kommer ihop med lite tryck i bröstet och att jag känner mig lite andfådd det kommer i samband. Med att jag har mkt sd och tex nu när jag vilar. Ni som har sd, känner ni igen det? (Jag är nu i v26).

Och en ego-kommentar till, jag var hos bm i går och mitt HB hade visst sjunkit ytterligare, trots niferexen och folsyran mm, suck.

Kasperina, jag fick sd tidigt, tror det var v12, v18 kollades tappen pga det, då var den opåverkad. Kanske kan det vara som du skriver att barnet trycks åt någon sida, så att tryck skapas, men jag är inte säker. Jag glömde fråga bm om trycket, men hon tyckte jag skulle ta det lugnare och att jag skulle ringa förlossningen om de blev regelbundna eller gjorde ont. Sd är bara obehagliga men denna molvärken jag känner gör lite ont. Hade det från och till hela förra natten, men ringde aldrig känns som att det var för lite ont, samtidigt är det lite oroligt med trycket och just molvärken.

Elsis, tack för svar! Den andfåddheten känner jag med, den förknippar jag med att jag blivit tyngre och med järnbristen. Den jag nu tänker på är mer "kramande" kan bara förklara det som ett tryck. Skönt att du är mindre orolig nu, det låter skönt. Och hur tar man det lugnt med både en 2 och en fyraåring? jag tycker det är svårt med bara en fyraåring...

Kaz, jag tror inte du behöver kolla upp det, de sa till mig att det inte fanns ngn övre gräns, man kunde öka dosen rejält. Jag fick 250mg utskrivet som alltså kunde ökas.

Jag var inne på förlossningen nu ikväll o kollade upp sammandragningarna och molvärken efter att ha pratat med en bm när jag lämnade urinprov för odling. hon tyckte jag skulle ringa förlossningen. det var upptaget över en timme, men de ville att jag skulle komma in så fort som möjligt.

Det verkar tack och lov vara ofarliga sd! Och bebisen verkar må fint. jag hade lite feber men inga förhöjda infektionsvärden. Kom in vid 16 och är hemma nu. Så skönt att de är så noggranna! och jag känner mig så lättad, hann bli väldigt orolig. Fantastisk personal, men usch vad de verkar slita.

Tror för övrigt att vi får en pojke till, läkaren kollade tappen och sedan fostervatten och bebisen. Hon sa vad allt var (huvud, hjärta, mage, benen osv) och sedan, har ni kollat kön? Jag svarade snabbt nej, men tyckte mig se en pung och med tanke på att hon frågade så så misstänker jag att det var det hon såg med, men hon flyttade snabbt staven så jag vet ju inte.