30+ som väntar/har fått syskon, del 8
Men åååhhh Juni, det var ju liksom det jag hoppades på, att jag skulle vart som vanligt igår. Men jag får väl ha lite tålamod..............
Inlägg från: malinkat
|
-
-
Hahahahaha!asap skrev 2011-03-08 19:45:48 följande:Det där med att födas på samma dag är ju relativt, vad menar man med samma dag?
Ida kom på 40+3 och Gustav på 41+0, men att han väntade några dagar längre än henne var förstås för att vänta in tisdag den 12:e, för det var jupå en sådan hon kom. 
Evasha - Haha, jag tycker som du, vad gör folk inne på förlossningen så länge? Jag har skrattat åt situationen när G föddes - det satt ett par och tittade på tv i väntrummet när vi kom in, jag fick intrycket att de väntat ett tag. Vi kom in, var i väntrummet högst en halvminut innan vi fick komma in på ett intagningsrum. Efter 10-15 minuter på rummet var G ute och vi rullades ut med säng o allt för att få komma till förlossningssal. Kvar satt paret och tittade på tv... Varför traggla i flera timmar när man kan riva av det på en kvart? 
-
Johanna, det lät inte som en rolig upplevelse! Tycker definitivt att du ska prata med någon innan så att du kan känna dig lugn, och de vet vad du gått igenom. Hoppas att det går som smort denna gång!
Som Puchahontas säger fanns det inte tid till något, trots att det fanns tid så att säga... med Alfred var vi väl på förlossningen ca 6 h tror jag, men jag kunde vare sig gå eller sitta på någon boll eller vad man nu gör. Försökte ställa mig upp för att gå lite med gåstolen, men började då kräkas och värkarna ökade i intensitet (vilket väl kanske e meningen ;) Så jag la mig igen
Med Elvira var vi inne lite kortare tid, men hann då faktiskt både gå i korridoren och äta frukost och lite lunch. Hon var en enklare match bara -
Evasha
Njaaaaaaa, helt smärtfritt var det väl inte, men absolut inte som första gången, jag hann inte bli lika trött. Tror det har massor med saken att göra. Låter definitift som att du Johanna fick vänta på tok för länge. De satte in värkstimulerande på mig tidigt med Elvira, jag fick faktiskt välja själv om jag ville att de skulle ta hinnorna och ge droppet, eller om jag ville hem och försöka sova. Tog heller ingen EDA andra gången och var med hela väge, kände vart hon var i kroppen liksom, rätt häftigt! När jag krystade kändes det ju som att anus skulle spricka, men jag bad dem hålla emot så gick det bra Och så sprack jag, men på samma ställe som gången innan, nog inte så konstigt. Men visst är det märkligt ja, hur olika våra kroppar sköter det hela. Och hur olika våra erfarenheter då också blir. För mig var allt positivt, tom smärtan (även om man just i stunden vill krypa ur skinnet), men med Johannas erfarenheter i bakfickan är det ju något helt annat...... -
Juni, vilken taxichaffis!!!
Hoppas det går bra på begravningen, att det blir ett fint minne... -
Evasha, tur att du har en stark och envis make!
Uscha, så ont ska du inte ha nästa gång! -
Säger bara saccosäck....! Var min räddning när jag var gravid med Elvira. Sov i den på nätterna i slutet (var liiiiite svårt att komma upp bara, särskilt natten när värkarna startade ;)asap skrev 2011-03-10 19:33:37 följande:Aj!
Jag vet att jag har klagat på att jag har långa stillasittande dagar som gör att ryggen/fogarna gör ont alltsom oftast. Men så ont som jag har nu, efter en dags VAB, har jag hittills inte varit med om någon gång förut. Jag har just ägnat en timme åt att sakta hasa omkring och prova olika stolar att sitta på och olika ställningar att vara i, men det är lika illa hela tiden.
Några tips? Något som brukar lindra smärtan?
Zeeda - Håller tummarna för att det händer nåt snart! -
Cissi, jag kunde liksom Assar inte låta bli att småle, låter nästan som en film av nåt slag det hela ;o) Men det är förståss inte kul när det blir så kaotiskt - hoppas ni hittar lite rutiner dessa dagar som funkar för er.
Ela, kram till er alla!
Evasha, när vi fick reda på att nr 2 var en tjej, reagerade jag lite likadant. Var helt inställd på att Alfred skulle få en lillebror, vi visste ju liksom hur det funkade med killar och snoppar, och kläder hade vi ju en massa av. Hur fasen gör man med en tjej, liksom? Får man en bruksanvisning med? Och täääänk vad jobbiga tjejer blir i tonåren?? Snacka om att tänka lite långt i framtiden, men ack.. ;o) Det enda positiva jag kunde se just då, var namnet, för det hade vi klart för oss, killnamn var nästan omöjligt när Alfred kom, ännu svårare om ett till skulle grävas fram. Men det dröjde inte många dagar innan jag vant mig vid tanken, smakat på namnet (vi visste redan då att det var en Elvira, så jag började kalla magen det) och började känna mig glad åt att det var en lite tjej. Alla tyckte förståss att jag var knäpp som inte jublade med en gång...... men det måste få ta sin tid. Du kommer att vänja dig vid tanken. Och du kommer älska den lille killen med hela ditt hjärta, och lite till. -
Hej Tilda och grattis!!
Och grattis Zeeda!! -
Tilda, vilken förlossning! Och jag håller med, hemorrojder kan dra dit pepparn växer! Avskyvärt! Grattis igen ;)
Mysigt Pyttis, det är ju en slags milstolpe. Vi har en säng som står och väntar på Elvira, vi ska bara ha någonstans att ställa den....
Evasha, vi bytte för Alfred när han var 2, känner att det är dags för E också (hon blir 2 på torsdag). Inte för att hon inte får plats, men för att hon ska kunna komma ur sängen själv om hon vill. Känns som att hon är så stor att hon fattar att hon är instängd
Juni, önskar dig en massa sömn i natt!
Jag har varit på ett lekland med barnen idag, det var ett kalas... puh! 4½ h, Thorsten kunde inte följa med, och även om jag hade andra till att hjälpa mig med Elvira så var det mycket stående. Och bussresan hem kunde ha varit roligare... Men nu ska jag ta ett glas vin, lägga frysta ärtor på knät och kolla tyska Idol.