30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Fiolina, nä usch vad hemskt! Tycker heller inte barn ska ha mycket, utan ha tid att vara just barn. Snart kommer så mycket annat. Men samtidigt tänkte jag att det vore ett bra sätt att få nya (tyska) kompisar. Och simning, när "ska" man börja med det? A är ju rätt försiktig i vattnet, det har blivit lite bättre nu, men jag vill gärna att han ska blanda upp den försiktigheten med lite självkänsla. Att vattnet blir en kompis. Han älskar att bada, men är tex livrädd för att få vatten över huvudet. Har köpt simglasögon nu, kanske tycker han det är roligare när vi badar nästa gång.

Jag råkade höra en mamma prata med en väninna om sin tonårsdotter en gång, och blev då också nästan illamående. Hon kunde inte förstå att dottern ville ens överväga att hitta på saker med kompisar eller prioritera annat utöver handbollsträning och skolan. Det som gick så BRAAAAA för henne?!?! Hon var upprörd och sa att hon gett dottern någon form av ultimatum som hade med fickpengar att göra. Hon tränade 6 dagar iveckan. SEX. Tonåring, skola, kompisar, killar....... är det inte meningen att barnen ska göra det de tycker är KUL? Blä.

Vi har fött på två olika sjukhus i Stockholm - på KS var det obegränsat så som Juni skriver, på Danderyd var det begränsat. Men det fanns ju där så att man kunde köpa i alla fall. Jisses, första dagarna med allt detta bajsande.....

Milla, jag är på Johannas linje - detta var vad som funkade på T i alla fall, när det gällde att skaffa nr 1.... hade jag pressat honom - eller han känt sig pressad - hade det nog blivit tvärstopp. En stor kram till dig! 

En kram till Fiji också, jag hoppas hoppas hoppas att du får positiva besked! 

Knase, japp, man kan definitivt vara illamående i v. 4-5.... med Alfred var jag inte illamående, men yr, första tiden. Med Elvira var jag illamående innan jag visste att jag var gravid.... och det var väl då runt v 3-4 gissar jag.  Mitt illamående höll i sig i några månader för att sen försvinna helt - håller tummarna för dig med! Och kanske är det en tös då, det sägs att man mår mer illa då

Fiji, GRATTIS!!! Och ja, det är en viss skillnad på att vara noggrann i sitt arbete och att vara en leta-fel-pessimist! Extrakoller är ju alltid skönt, men vad är det för ett sätt att komma med en massa antaganden...?? Usch på henne, hoppas ni hittar en annan!

Här var det länge sen jag var! 
Milla, härlig insikt. Och så rätt! Man måste lära sig att njuta av det man har också. Längtan efter annat får man på något vis anpassa, eller vänta med, eller se det som en positiv känsla som kanske kommer att gå i uppfyllelse. Alternativt ska det vara en längtan man konkret kan göra något åt, men det är ju inte alltid möjligt.

Juni, vilken liten Lotta på bråkmakargatan! Tror att Elvira kommer att bli sådär hyssig också - Alfred har aldrig varit så. Men man märker redan nu på Elvira att hon gärna hittar på bus

Och ni andra som är gravida, med och utan krämpor, med och utan orosmoln... en KRAM till er! Syrran var här i helgen och då kikade vi på lite bilder, ramlade in på dem från när E föddes och blev lite lagom nostalgisk....

 

Knase, det där låter onekligen tufft..... Och ännu tuffare när man är gravid dessutom! För hur mycket man än älskar de små liven så finns det gränser för vad man orkar. Och det är så himla lätt att hamna i en nedåtgående spiral - och fastna där. Och det låter kanske lätt att bara bryta trenden, hitta helt nya vägar för att "förvirra" barnen och sig själv tillbaka på rätt spår, men det är det ju inte. Men det går, man måste bara ge sig själv lite tid och utrymme för att misslyckas med det några gångar utan att bli nedslagen.  Det med toabesök hade vi ju stora "problem" med Alfred... Eller jag hade, det vill säga. Han var ca 3, och hade ännu inte lärt sig pottan/toan, och jag var sååååå frustrerad. Han gick med bajs i blöjan och sa inte till, vilket resulterade i röd röd röd rumpa. En gång blev jag så arg att jag skäms, men jag hade bara nog just då och visste inte vad jag skulle göra. Vi var i ett centrum, märkte att han hade bajsat och när jag skulle byta så var det bara överallt. Som vanligt. Omöjligt att få bort... och jag skäms för att säga att jag skällde ut honom, sa att det var äckligt med bajs överallt. Såg att han skämdes som en hund.... Usch. Minns inte exakt vad det var som fick det att vända, men vi tog en helt annan fattning på "problemet" i alla fall. Nu har vi inte så stora stridigheter här hemma som ni, och egentligen vet jag inte vad mitt inlägg säger.. .men det var bara nåt jag kom på. En stoooor KRAM ialla fall, vill jag skicka. Och hoppas ni kommer till rätta med det så att du orkar.

I övrigt, HEJ alla gravida, så många nya namn (för mig ;) ! Kul! 

Elvira är sååååå åbestämd, vet ibland inte om jag ska skratta eller gråta. Men jag känner igen mig i henne, jag var också så trotsig och hetsig som barn, så det känns inte så jobbigt. Ibland blir jag galen på att hon inte kan lyssna utan blir lagom hysterisk, men ofta hjälper det med henne att fokusera på något annat, låta henne vara eller bara prata lugnt. Orden Du får inte funkar i alla fall inte här, bra övning i att uttrycka sig på annat sätt Hon blir bara mer motstridig då.  Men oftast är det också goungar vi har här hemma, vi är nog bara inte vana - Alfred har ju fått begränsat med utbrott genom åren.
På danska säger man att någon är en hidsigprop om man är lite så temperamentsfull och "hetsig", och hon är ju så söt när man säger det till henne! Är Elvira en hidsigprop? "Vita INTE pop" säger hon då med blick under lugg  

Knase, hur går det? Har de hört av sig? KRAM

Och detta med kläder och smuts... VILL HA SOMMAR NU! Blä för alla kläder som ska av och på! Och för att tvätta jämt

Till Mandra och er andra, *vinkvink*, nu måste jag kila. 

Grattis till Cissi!!! Hääääärligt med bebbar!