30+ som väntar/har fått syskon, del 8

GRATTIS Elsis! Vad roligt! Välkommen till tråden.

Elsis - Tack, det är nedräkning här nu (v. 37) vilket är tur eftersom jag dragit på mig väl många krämpor den här gången. Hur mår du själv? Klarar du dig från det värsta illamåendet?

Lena/juni - Jag måste säga att jag har svårt att ta in att jag snart är i er sits med en liten att amma etc. Det var ju inte länge sedan sist men det känns ändå väldigt avlägset.

Hanya - Gaaahh, vad frustrerande med seg kommun! Håller mina tummar för att de får sina tummar ur SNARAST!

 

Cissi - Hur har det gått med hunden (tänker på sladdgnagandet)? 

Cissi - Skönt att hunden mår bra! Gillade hon sparrisen?

Milla - Mjo, tiden går snabbt men så outade jag ju mig förhållandevis sent också.

FK strular med mig med. Jag la in en ändring angående min FP eftersom jag skulle börja jobba en vecka tidigare än jag ursprungligen tänkt. Ändringen lades uppenbarligen in försent för jag upptäckte sedan att jag fått en utbetalning innefattande den veckan jag jobbat. Ringde för flera veckor sedan och skulle få ett inbetalningskort för att betala tillbaka men har ännu inte sett till något. Får väl ringa igen så att jag inte blir anklagad för att försöka roffa åt mig dubbel ersättning...

Men guuuu vad gravid jag är!!!

Kollade finalen på Masterchef Australia och grät som ett barn (en vacker omskrivning för en hulkandes höggravid kvinna ) när vinnarens man och barn kom för att gratulera.

Klart vi gör! *antecknar flitigt* Får du reda på resultatet av glukosbelastningen idag?

Ingen bajsrapport härifrån men sablar vad det trycker på neråt (och då är det alltså inte p g a att jag behöver göra nummer 2 ) sen igår. Det riktigt strålar ner i benen. Undrar om det är fixering på g. I så fall är det lite senare än med de andra två men BM har inte velat bråka för mycket med mina fogar och känna efter så jag har lite dålig koll.

Lena och juni - Japp, superduper gravid är jag. Jag tror inte att jag någonsin har varit så här gravid faktiskt. Måste vara så att man blir gravid upphöjt till tre tredje gången...

Jag ska försöka att inte vara alltför detaljerad på den fronten. Och ja, det vore trevligt om den här bebisen faktiskt tog sig ner en bit - de båda andra har ju fastnat alldeles för långt upp...

Boomie - Åh, vad härligt med ett lyckat RUL! Det är ju fantastiskt att få se det lilla livet.

Ellie - Skönt med pickande hjärta!

Idag har jag fått en blödning IGEN. Större än den förra men lite mindre än den första. Suck. Min hjärna är helt med på att det inte är någon fara men min kropp reagerar med stress. Ännu mer smärta och svårare än vanligt att äta. Idag har jag hittills fått i mig en halv paprika. Yey... Böjar kännas väldigt jobbigt det här.

Lena och juni - Grejen är att jag inte är orolig. Faktiskt inte. Jag frågade läkaren som gjorde UL:et angående ytterligare eventuella småblödningar och hon tyckte inte att jag skulle oroa mig om det inte var några större mängder eller kändes oroande av någon annan anledning. Och jag känner mig trygg med det. Men hela min kropp skriker INTE BLOD. Den vill liksom inte ha det där och jag kan inte låta bli att påverkas av det. Skumt och svårt att förklara... Mest är det kanske - nej, inte det också!

Mini - Precis. Det är psykiskt påfrestande. Förutom blödningarna har jag den senaste tiden mentalt känt att jag köper läget. Att jag klarar de sista veckorna trots värken etc. Men jag balanserar väl väldigt nära gränsen gissar jag och därför blir varje liten extra påfrestning för mycket. Grejen med (eller mot) igångsättning är att jag är så nöjd med hur min kropp fungerade under min förra förlossning medan jag känner att kroppen kanske motarbetades under min första med EDA och värkstimulerande dropp. Helst skulle jag nog vilja att min kropp fick sköta det hela själv (och även om jag hakat upp mig lite vid tanken att det kan gå fort är det ändå inget jag direkt är rädd för). Men om jag skulle passera BF vette sjutton. Igångssättning är inget som ens har slagit mig tidigare så tack för tanken - jag ska fundera på om det skulle kunna vara ett alternativ om jag går över tiden.

Marge - Tack för kram. Verkligen!

och som vanligt känns det alltid lite bättre efter att ha fått gråta ut lite i tråden. Ni är guld! Och min man också måste jag säga.

Tack igen för support! Skönt att höra lite positivt om igångsättning ifall det nu skulle bli aktuellt. Det är väl egentligen främst EDA:n jag känner att jag vill undvika men med tanke på att förra förlossningens avsaknad av smärtlindring verkligen inte berodde på att jag är någon slags supersmärttålig hjältinna utan helt enkelt hade sin förklaring i att jag inte hade särskilt ont hoppas jag givetvis på att det blir så även denna gång. Allt lär väl vara hyfsat uttänjt där inne fortfarande.

En hel del brunt blod fortfarande men inget färskt så det känns rätt bra. Väldigt påpassligt har jag tid hos BM imorgon också vilket ju är lite bra. Lyckade äta lite igår (vad skulle jag göra utan Keso? ) och idag fick jag i mig lite frukost och en helt ok portion till middag så nu börjar jag känna mig på banan igen. Dagen har annars varit mysig. Barnen som inte gillar att sitta still (vilket är en trist kombo med denna mamma just nu) var sugna på att sitta med sångpåsen en lång stund på förmiddagen och sedan bakade T och jag pepparkakor när R sov. Julmusik på också förstås. Planen är att få Spiken att tro att julen verkligen står för dörren så att h*n kommer ut.