30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Suck, min ändlösa debattartikel betydde alltså ingenting??! Envisa människa!

Ett seriöst tips för att få igång förlossningen är att trycka på akupunkturpunkterna på insidan av vaden, två fingerbredder ovanför fotknölen. Där sitter en öm punkt på var sida, massera, massera, massera!

Herregud, jag har också missat Likör 43! Dock inte Passoa (tyvärr ... )  Fast första gångerna (obs plural, galet!) var det Aurora, huuuuuu. Klarar fortfarande inte av nånting alls med svartvinbärssmak!

Hahahaha, banandiskussionen måste jag också lägga mig i. Läste nämligen recept på den där bananglassen för ett tag sen (http://www.thekitchn.com/thekitchn/stay-cool/how-to-make-creamy-ice-cream-with-just-one-ingredient-093414) och la glad i hågen några svartnade bananer i vår trånga frys där de sedan i X antal veckor har varit ett irritationsmoment för samtliga vuxna i hushållet, just pga att frysen är så liten. Igår blev jag så genom Oyra påmind om deras existens och tänkte Jaaaa, glass! Ivrigt tog jag fram matberedare och bananerna ... bara för att inse att jag hade frusit in dem hela med skalen kvar!!!!   Hur tänkte jag där?! Försökte skala dem frysta men neeeeej. Tinade dem i plastpåse ... som jag nu inte ens vågar öppna! Buäh! Nu är de verkligen kolsvarta, och det är kondens i påsen ... Inte jättelockande. De lär åka ut, och så får jag göra nytt försök med skalade bananer! Detta skulle kunna bli ännu ett kapitel i boken "Att misslyckas i köket. Knases bästa tips."

F ö var jag busig och var ute och åkte en hel del bil ensam igår, på rymmen från bebis! Tre byar gjorde jag ärenden i, kändes extremt konstigt men lite kul. Först hämtade jag ut nytt körkort eftersom det gamla gick ut nu mitt i allt (med de nya fotoreglerna ser man verkligen ut som en brottsling!! ), och sen åkte jag till ett par olika Blocketsäljare som hade barnvagnar. Köpte en nästan helt ny vagn (Branford: http://www.harald-nyborg.se/merinfo.asp?varenr=7354&n=10) för 500 pix, gött! Det var min mamma som krävde av oss att vi skulle köpa nån billig inomhusvagn för Mini-A:s säkerhets skull (så ingen galen 2-åring lägger sig över honom), och detta råkade visserligen vara en sulky, men i fullt liggläge är den så stor och lång att man kan lägga i hela UJ-liggdelen inuti, voilà!

Jag är så otroligt full av energi och helt speedad, underbart efter alla dessa månader av värk, illamående och instängdhet ... Så nu kom jag just hem efter en halvtimmes rask stavgångspromenad, underbart! Tänkte hålla mig frisk och bli stark i höst! Blir stavgång förhoppningsvis varje dag, med bebis i bärsjal sen, tänkte jag. Är sååå lycklig över au-pairen också, allt klaffar, och jag vet att jag hade mått så dåligt nu annars redan nu över att darling ska börja jobba igen 5 september. Allt bara flyter just nu och jag är ödmjuk och tacksam och hoppas att jag inte råkar ut för några värre bakslag.

hormonstinn: Jag måste ändå säga att du kan äta beundransvärt mycket!   Jag höll mig till kolhydrater de första månaderna, vilket inte direkt gjorde förstoppningen bättre, vilket inte direkt gjorde illamåendet bättre .. etc ... :-P  Makaroner och mackor var det som gällde, nästan uteslutande. Och torra kex, helst salta. Hoppas du blir bättre snart. Annars rekommenderar jag varmt Ondansetron, som gav mig livet tillbaka.

Tack förresten för alla tips ang att hålla storbarnen ifrån Mini-A. Förhoppningsvis lägger sig intresset något till nästa helg -- på vardagarna är det ju faktiskt inte många timmar att hålla koll på dem eftersom de går så mycket på dagis. Att stänga dem ute från sovrummet när Mini-A ligger där är dock ingen bra idé -- då hänger de sig bara i handtaget alt kastar sig på golvet utanför och VRÅLAR. Istället låter vi 2-åringen under sträng (men diskret) övervakning "utforska" lillebror, och uppmuntrar honom till det istället för att neja allt han gör. Det känns viktigt att han får gosa och inspektera lilleman tills han känner sig klar med det istället för att han ska bli bortburen sprattlande och skrikande och sen vid första bästa tillfälle återkomma och vara mer hårdhänt. Men shit, det är skitsvårt!! Jag fattar inte hur man skulle klara det ensam, och samtidigt göra allt annat man vill. Storasyrran är däremot extremt försiktig, och säger så gulliga saker hela tiden: "Mamma, jag vill ligga här bredvid honom och vakta så det inte kommer några tjuvar!" Sova och äta, vad är det när man kan gosa med lillebror, tycker hon. Tyvärr är hon ju dock fortfarande förkyld och kan bara inte låta bli att pussa honom i ansiktet och hålla på med hans händer (som han ofta vill ha i munnen), svår balansgång!

  Eller huuuur! "Varm saft!" tyckte fjortis-Knase ... Hallå ja.

Härligt Fiji, jättebra att du släppte loss och grät. Det kan minsann behövas ibland för att man ska bli lyssnad på ...

Hormonstinn, Ondansetron är en illamåendemedicin som jag blev tipsad om i HG-tråden här på FL: (www.familjeliv.se/Forum-11-353/m50678710.html). Den är inte gjord för gravida och ev inte testad på gravida heller utan till för dem som behandlas med cellgifter, men den ges till gravida i andra länder utan betänkligheter så man kan tjata sig till den även här i Sverige. Jag hade aldrig orkat annars, blev deprimerad av mitt illamående och kunde inte ta hand om mina barn så jag var desperat. Men min mvc-bm hade aldrig hört talas om den, sen hade hon problem att hitta en läkare som ville skriva ut den, och slutligen var jag tvungen att stå och motivera mitt köp på apoteket ...! Men den räddade mig, som sagt, inga andra mediciner hjälpte det minsta.

Nål i hjässan = lugnande. Och att "alla akupunktörer borde ha liknande utbildning" stämmer inte, det finns olika inriktningar inom akupunkturen och de jobbar på helt olika sätt, västerländskt eller kinesiskt. Men visst kan det finnas akupunktörer även i Sverige som kan hjälpa till att påskynda förlossning!

  

 

Grattis!!!

Kul med lyckat vul också, hormonstinn!!

Vad bra att du får ett TUL Fiji.

Sara, grattis till storasyrran idag!   Kalastips: sätta knorren på grisen, skattjakt (godispåsar) alt fiskdamm, dans-stopp eller vad den heter (där man dansar tills musiken stannar, ingen behöver ju åka ut dock), kurragömma.

Stor-A ska på kalas på lördag, det blir i en gympahall i närheten. Alla på hennes nya avdelning bjuder tydligen alltid allihopa från sin avdelning och så hyrs denna gympasal. Alla redskap åker fram och så kör de lite hinderbana innan det är dags för lekar och tårta (som serveras på de där låga, långa bänkarna, kalasdekorerade, och så sitter barnen på golvet).

Snabbt bara:

      450 kr??! Det är inte möjligt! Kommer inte ihåg vad jag betalade för mina, men absolut inte i närheten! Dessutom klarade jag mig på en eller två om dagen, vem påstår något annat? Man får väl prova sig fram? Jag tog en på morgonen och sen en till så sent som möjligt på dagen, ibland funkade det att lägga sig tidigt istället när illamåendet satte in ordentligt tidigt på kvällen. Vad fick du för andra tabletter? Zofran är en billigare variant tror jag, testade ni inte med dem? Det finns många tillverkare av Ondansetron, kanske kollade läkaren inte upp de billigaste?! Verkar ju helt galet ...Vilken medicin fick du?

Eeeeeeeeeeeey!

Hört att jag varit saknad.   Jag är lite upptagen, som ni kanske förstår! ;-p  Härdsmälta i min hjärna, läser snabbt om er planering och ser att jag, som ändå bara har mig själv och en del av barnens åtaganden att hålla reda på, ligger i lä men ändå misslyckas. Det har nämligen varit lite många läkarbesök för alla barnen i olika konstellationer hela november, så jag blandade ihop tider och missade stor-A:s ögonläkartid (bara koll) som vi väntat på sen i maj. Hurra ... Sen kollapsade jag typ. Och rymde lite! Så nu engagerar sig darling också -- han som bara har typ 200 procents tjänst på jobbet och ändå också håller reda på en massa ang barnen ... Gaaaaaaaaaah.

Och vi har också en familjekalender men jag lever ändå mitt liv med lösa lappar och ett minne med en massa hål i, dubbelbokningar vareviga vecka.

Och vi har opererat vår bebis, gräsligt men det gick bra, hittills iaf ...

Den som vill veta mer kan läsa lite i min FL-blogg som jag faktiskt har uppdaterat ett par ggr på sistone.

Nu susar jag vidare, Lisebergs julmarknad imorgon, mamman måste packa!!

Livstecken ... Nu har nedräkningen börjat, redan på lördag sticker vår au-pair, vår fantatiska klippa, hem, pga akut hemlängtan. Hon har typ blivit sjuk, deprimerad, av att hon saknar allt där hemma så tyvärr måste hon ju. Det känns för jävligt och jag vågar inte tänka på hur jag ska klara mig nu, men ni ska slippa vidare klagovisor här. Jodå, vi ska försöka skaffa en ny, men det är ju inte lätt.

Vinkar bara och önskar alla lycka till i sina graviditeter och med sina små, så ses vi väl i nästa liv typ ... ;-p

Snabbtitt igen ...

hormonstinn, vilket drama!! Själv fick jag jätteonda sammandragningar i maj och skulle inte föda förrän i slutet av augusti, så jag blev sjukskriven -- hur man nu sjukskriver sig från de två barn man är hemma med på heltid???? Det var ju därför vi skaffade au-pairen, bl a.

Ja, hon var jättebra och det är extremt konstigt och overkligt och sorgligt att hon drar nu, hon är ju en familjemedlem. Hon är från Tyskland. Vi ska leta upp en ny såklart ... för hur klarar man i stort sett ensam tre barn som kommit på fyra år, när man måste punktmarkera 2-åringen och så har de andra ungarna också plus allt annat som måste göras?????

Sara, tack. Ja, darling jobbar galet mycket, men det är inget att göra nåt åt för vi måste ha det så, eftersom vi har hamnat i en ekonomisk rävsax iom adoption + flytt till nytt hus samtidigt för snart två år sen, det rekommenderas icke! Vi har verkligen inte råd med att han ens vabbar eller blir sjuk ... Livsfarligt att leva så på gränsen, men det måste vara så nu. Med au-pairen går vi back varje månad men klarar det tack vare en bonus darling fick förra året (och aldrig kommer att få igen), det är liksom henne vi lägger pengar på nu och snålar på allt, allt annat. Går i trasiga kläder själva t ex.   Dock får man ju bara fickpengar (+ mat, husrum etc) som au-pair, så hon får lagstadgade minimibetalningen 3 500 kr i månaden för 25 timmars arbete i veckan, och det är ju verkligen inte mycket, ingen anständig timpenning. Det är därför vi inte kan ha barnflicka etc, hela månadskostnaden ryker ju då på bara några få dagar.

Och jodå, jag har barnen rätt mycket på dagis, för allas skull, för jag försöker plugga samtidigt så det har jag ju rätt till. Annars är kommunen inte generös alls, 15 timmar är det bara. Vår situation är speciell också iom 2-åringen som man som sagt måste punktmarkera, oavbrutet. Barnen leker inet alls bra ihop hemma, slår halvt ihjäl varann och gör varann riktigt illa, det är så jobbigt.

Det är ju alla måltider utan darling som blir kaos, men en strategi jag ska ha nu framöver är att själv slänga i mig mat vid spisen (uppvärmning bara, maten måste ju lagas när barnen är på dagis, annars funkar det aldrig) för att sen kunna serva alla tre vid bordet. T ex. Jag måste börja göra lika strukturerade scheman för mig själv nu som vi har haft för au-pairen, men det lär ju bli en massa ad hoc-lösningar också.

Au-pairen har jobbat morgon och eftermiddag: hjälpt till vid frukost och morgonbestyr, ofta lämnat, och sen hämtat och hjälpt till fram till middagen (ofta lagat mat medan jag varit med barnen) samt över måltiden, vid bordet. Hon har ju varit ledig för studier mitt på dagen när barnen varit på dagis, 15 timmars studier i veckan har de rätt till.

Nu ska jag åka och köpa mig en massa tröstvin till min födelsedag. Det lär jag behöva.

Sorry klagovisor men jag är lite chockad och uppgiven över att det har blivit så här. Och vet inte hur jag ska få tid nu mitt i allt till att hitta nån ny, men jag jobbar hårt på det. Nu vininköp, som sagt. :-P

Ey. Idag fyller min bebis ett år och jag ett år som trebarnsmor!   Var bara tvungen att visa min nuna här helt ego pga att kunna hitta min förlossningsberättelse (eller snarare fragment av!), hur hittar man en sida där man skrev för ett år sen annars, liksom?! :-P

Hoppas allt är bra med alla, hinner inte läsa ikapp och är mest förvirrad över era ändrade nick ............ Kram till alla som behöver.   

Tack Pysslig, hur mår ni??

Tack för grattis -- gratulerar även Chiqita!

Gladhannapanna, dig känner jag ju igen såklart!  Och skönt för mig att du behållit din bild, asap, så att jag ser att det är du med!  Vi har det förträffligt faktiskt, tack, australisk au-pair sen i början av juni som håller på att komma in i rutiner (blir ju helt nya nu i september dock) och som faktiskt har ett relativt socialt liv här, dessutom är hon 25 år och det är stor skillnad på att ha en _vuxen_ människa här!

Pytte-A håller på att skolas in hos en fantastisk dagmamma som har höns, tupp, kycklingar, kaniner, fiskar och undulat, och det går helt otroligt bra. Och jag ska börja jobba nu i september!!!!! Bara min 50-procentstjänst dock, plus heltidsstudier, tänkte ha ett "storbarn" hemma med 1-åring + mig en dag i veckan -- gött att ha lite timmar att spela med. Även om jag säkert kommer att nolla min SGI pga att jag fortfarande inte greppat regerna, eheheee ...

Men -- jobb liksom! Känns som första gången sen valborg -07, även om jag faktiskt jobbade ett år mellan dottern och äldsta sonen. Nu har jag ju dock inte jobbat sen sista mars -10, om man inte räknar de tre veckor jag hoppade in som semestervikarie nu i sommar. Det ska bli kul!

Fyyyyyyyy, stackars Ida.    Hoppas att smärtorna lägger sig fort och att det inet blir några permanenta skador.