30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Ela, sån där var ju Lillknasan med ... famnbebis, konstant asförbannad. Gick aldrig att lägga ner ens för en sekund. Jag kunde inte kissa förrän P kom hem på kvällen, att duscha, tvätta, laga mat eller nåt annat var inte att tänka på. Och det är just därför, och att min man har helt sjuka pedantkrav, som vi letar efter au-pair till hösten. Jag kommer helt enkelt att gå under annars, om nya bebisen är det minsta sådan. Så jag förstår verkligen att det är svinjobbigt för dig och att du har panik.

Just nu har jag en tvååring som är vansinnigt klängig men är för tung för att bäras mer än någon minut åt gången, pust. Just nu ILLVRÅLAR han för att jag hjälpte honom upp på lekvinden för att få plocka i diskmaskinen ensam, hans syrra är ju med däruppe men han har fått för sig att trappan är farlig och att jag alltid måste vara med där uppe. Inte lätt att bära upp och ner med mina fogar. GAH.

Skriver sanslöst osammanhängande men det är rätt svårt att koncentrera sig i hans panikillvrål. Måste få gjort det jag måste här i köket och sen ta ner honom igen. Det här var väl ingen tröst dessvärre, sorry. Jag hade iaf intentionen att skriva nåt vettigt och tröstande men det blev inte så lätt ...

Hej und hå!

Nån som har länk till fikalistan? Knase med ungar befinner sig i Stockholm medan darling springer maraton, nu på lördag den 28 maj, nån som vill träffa oss? Vi bor på Drottninggatan och hittar typ ingenstans och vet inte var det kommer att vara avspärrat ... Vore så kul att hitta på nåt!

Kollar snabbt tbax lite och ser att Fios svärmor har råkat ut för nåt läskigt.   Hoppas att hon snart blir bra!

Lycklig: Tja, det är sådär här. Fick akut åka in på förlossningen för 1 1/2 vecka sen med kraftiga, smärtsamma sammandragningar och lite mensvärk, blev sjukskriven i två veckor och beordrad vila -- väldigt lätt att sjukskriva sig från barnen ... :-P  Men vi har ett fantastiskt nätverk, och med dessutom lite inhyrd hjälp + att stor-A fick vara heltid på dagis gick första veckan OK även om det var skitjobbigt för oss alla. Jag blev rätt nere av att vara så handikappad och försöka coola ner mitt livstempo, darling brände nästan ut sig av att försöka vara överallt samtidigt (nej, han kan inte vara hemma från jobbet även om han har rätt till det), och barnen mådde inte bra av att se mig dålig eller att tas om hand av olika människor, där de inte ens kände alla.

Sen klumpar inte mindre än fyra släktfödelsedagar ihop sig här under några dagar (20, 21 och 23 maj), varav mina två barn fyllde 2 år resp 4 år den 21 och 23 (idag) -- igår hade vi 30 vuxna och 20 barn här på garden party. Jag är lätt sliten. :-P

Nu är iaf min pappa här (som var och varannan dag) och tar hand om de små -- mitt stackars födelsedagsbarn har blivit sjukt, hade feber igår kväll och fick falsk krupp inatt som inte gick bort ens i duschen så vi fick ta en lång kvällspromenad i regnet sent igår kväll, då gick det faktiskt över men hon har rosslat en del inatt (fick sova hos oss förstås).

Nu ska jag passa på att sova!

Hur är det själv?

Glömde skriva att jag har GBS igen (liksom förra grav), så sammandragningarna beror nog på det. Går på Amimox och hoppas bli bättre snart.

Vill be alla kolla till fikalistan och kanske komma med något klokt föratt upplysa en som jag, totalt utan lokalsinne och mycket sällan i Stockholm, som ska försöka planera något inför lördag!

Hjäälp, aigee, vem har bergtagit dig?! Mammis och pussis??!!     Kul å se dig iaf, jag är heller aldrig här längre ...

Ela, lugnt, fick hjälp, tack!

TACK här också för i lördags, Milla, Fio och Ela!!!! Fatta vad ni räddade min dag!!! Jag är så tacksam!

Fio, har missat varför du frågar om GBS, men här är en bra tråd om du vill veta mer: www.familjeliv.se/Forum-11-353/m51268085.html

I min förra grav lämnade jag ett urinprov som såg ut som veteöl typ, alldeles grumligt (ursäkta detaljerna), och då skickade min bm in det på odling även för GBS, vilket jag aldrig hört talas om. När jag frågade henne vad det var såg hon bara besvärad och konstig ut och vägrade svara, sa bara att "i Sverige behandlar man det ändå inte, det är inget att bry sig om". När jag kom hem googlade jag såklart ... men det borde jag inte ha gjort. Flera av träffarna var minnessajter som föräldrar hade gjort över sina förlorade barn.

Jag läste mig till att man testar kvinnor rutinmässigt i Europa och USA, men inte i Sverige, och det verkar vara en kostnadsfråga. Jag blev så jädra förbannad, det tog ju ett antal IVF för att få till dottern liksom, och jag gillade inte tanken att "lite svinn får man räkna med", som jag upplevde att sjukvården eller iaf min bm verkade stå för.

Jag gick ändå i samtal för förlossningsskräck hos specialistmödravården, och en överläkare där som jag fick prata med blev heligt förbannad när han hörde om min bm och röt och skrek att han hade skrivit tydligt på intranätet vad som gällde (antibiotikainjektion under förlossningen för alla som testat positivt för GBS), "men somliga gamla tanter *mutter mutter* ska man behöva skicka ut papper till varenda mottaging?!" undrade han. (Fniss, fniss.)

Ja, min gamla bm gick i pension strax därpå och verkade ju måttligt intresserad av sina sista patienter och att ta reda på det senaste ang t ex GBS. Jag var lite lugnad men krävde resten av graviditeten ny antibiotikakur vid minsta tecken på uvi även om inte proverna visade på GBS igen. Jag är verkligen ingen förespråkare av antibiotika i onödan, men här tyckte jag att det var lite väl mycket att förlora liksom.

Jag såg också till att det stod med STORA bokstäver i journalen att jag skulle få antibiotikadropp vid förlossningen, och det funkade så bra så.

Fick senare reda på att min moster som födde min kusin på 90-talet hade haft en dold GBS, och min kusin var svårt medtagen av lunginflammation när han föddes -- har för mig att mostern också var dålig men kommer inte ihåg.

Det läskiga är att GBS:en tydligen kan gå upp i livmodern under gravbiditeten obemärkt, men det påstås att det bara är under förlossningen som barnet kan sväva i fara -- så är dock inte fallet, man kan få missfall innan, och det var det jag läste rmig till på minnessidorna. Så det är lurigt och läskigt, GBS.    En gång bärare, alltid bärare, har jag också fått reda på, så man ska se till att få kolla upp det under nästa grav om man haft det en gång.

Mina sammandragningar nu de senaste veckorna kan delvis ha berott på GBS, som jag testade positivt för i mitten av maj.

Oj, vad långt det blev, sorry.

Fio, härligt att din svärmor verkar vara på bättringsvägen, hoppas att hon kan bli helt återställd snart.

Lycka till, Pysslig!!

Ego: Hmmmmmmm. Jag är så förvirrad. Mest är jag förvirrad över att jag är förvirrad! :-P  Vi var 100 på att det var en dotter i magen. Allt kändes så, och på det förra UL-et för några veckor sen visade de oss de tre karaktäristiska strecken. Så idag var jag på nytt UL (för att kolla mina myom, som inte har vuxit, ett har tvärtom försvunnit, skönt), och vad ser vi där?! Pung och snopp!

Ja, och vad gör det för skillnad då? All skillnad i världen känns det som nu. Och jag är så överraskad över min reaktion! Nej nej, jag är inte besviken, det blir säkert ashäftigt med en son. Men jättekonstigt är det ändå! Frågan är varför jag tycker det ...

Sara: Förstår så väl att det känns kluvet med fsk!!

Här har stor-A bara EN dag kvar på fsk-avd där jag har hamnat i så många schismer med personalen, och lill-A har istället fått plats på fsk bredvid, där en i personalen (som verkar uuurgullig) dessutpom själv är adoptivmor, gissa om jag är glad. Och så fick ju stor-A efter en massa tjafs plats på den storbarnsavd som vi ville. Y E S.

... Fast jag är inte odelat lycklig över att ensam och höggravid med en massa krämpor ta hand om två galna ungar dag och kväll i en hel månad innan vår au-pair kommer .............. :-P

Har fortfarande en del sammandragningar och har svårt att gå, dessutom har jag fått foglossningen from hell i blygdbenet så jag kan knappt röra mig alls, vilket såklart är ett omöjligt läge egentligen. Och illamåendet har återkommit denna vecka (v 29), very kul, men iaf inte så kraftigt så att jag måste medicinera. Men halsbrännan är inte att leka med, den håller mig vaken om nätterna.

 ... Ja, eftersom du frågade, Sara!

Assar, antar att du iaf har informerat din bm som håller koll på dig så att det inte är havandeskapsförgiftning på g.