30+ som väntar/har fått syskon, del 8

Galia - Jobbigt med liten, är hon bättre nu?

Galia - Har för mig att johlinns E också kräktes flera veckor förut. Magsjukan var egentligen över, men magen klarade inte att börja äta. Minns inte hur de gjorde, men snäll mat låter rimligt.

Barnfamiljer utan konflikter? Tillåt mig säga HAHAHA, dra den om Rödluvan också! Jag tror de där perfekta små bråkfria barnen bara är uppdiktade. De bor iaf inte hos mig.

Men jag måste säga att fyraåringen är en västanfläkt jfrt med sexåringen!

Jag har tänkt lite mer på det här med konflikter, och att vi inte har det så illa ställt med Gustav, men däremot med Ida som vi blir osams med flera gånger varje dag.
Jag undrar om det till viss del har att göra med deras plats i syskonskaran? Jag är en sådan som inte har bråkat speciellt mycket hemma, men jag har känslan av jag hade nytta av att många konflikter hade tagits med storasyrran tre år tidigare, så att det inte var nytt för föräldrarna när det blev min tur.
Jag tycker ofta det är så nu som förälder, när jag kommer in i ett läge med småsyskonen kan jag tänka, "aha, nu har vi kommit till den fasen, då har vi det här och det här att vänta.." och i o m det blir jag lugnare och måste inte själv ägna så mycket möda och tankekraft åt hur situationen bäst löses. Sedan är de givetvis olika alla tre och det finns ingen universallösning som passar på dem alla, men man har ju ändå någon grundtanke att starta från, vad som fungerat förut och vad som absolut inte fungerat förut.

Det vi bråkar mest om med bara Gustav är städning och undanplockning av leksaker ("jag oooooorkar inte..") och att han ska ge lite utrymme åt Elsa. Tex vid matbordet har han fått byta plats till att sitta långt ifrån E, för han klarar inte av att låta bli henne. Det är inget illvilligt någonsin, han är bara så förtjust i henne att han vill ta på henne hela tiden, eller spexa för henne. Han glömmer bort att äta och gör så att hon inte äter heller, och detta tjatas och tjatas och tjatas det om konstant från vår sida. Så tröttsamt.
Annars är det solklart vad som är den största boven i vår familj, vad 95% av bråk och konflikter handlar om: att Ida och Gustav bråkar med varandra. De skriker och slåss med varandra, och gör så att vi föräldrar också börjar skrika på dem. Det här gör mig så ledsen, självklart kan man (och ska!) inte alltid vara sams, men jag tycker inte man ska behöva skrika och slåss för den skull. Syrran och jag har också varit osams som små, men vi har aldrig slagits vad jag kan minnas.

Firren - Jo visst går det att resonera på ett annat sätt med ett äldre barn, men de blir ju också vassare på att argumentera för sin sak i takt med att de blir äldre.
Och oftast kommer man inte ens åt att få resonera när hon stormar iväg à la tonåring. Så här kan det låta:
"Men snälla Ida, ät med besticken istället för att trä pennepastan på fingrarna!"
"OKEJ DÅ, MAN FÅR VISST INTE ÄTA!!??!" Klamp klamp klamp iväg från matbordet och ut ur rummet. Trötta suckar från föräldrarna.

Eller som hos kollegan som berättade att hon kommit hem en dag och hittat sexåriga sonen skrikande och sparkande på köksgolvet och pappan sade bara "fråga inte. Han har hållit på en timme nu." Det hade börjat med att sonen inte fick låsa upp bilen, pappan var rädd att nyckeln skulle tappas i de 15 cm nysnö som kommit under dagen. Och på den vägen var det...

Hannapanna - Precis så håller Ida också på, och jämför och tror att vi tycker mer om Elsa och Gustav pga hur och i vilken ordning vi gör olika saker!

Stramalj - Du har helt rätt. Jag tolkade nog "inga konflikter" som barn som bara säger "ja, mamma" och aldrig protesterar eller ifrågasätter. Men det är såklart inte en konflikt bara för man inte helt håller med varandra i allting.
Jag känner igen mig i din känsla av att det låter för bra för att vara sant och man därför kanske inte blir trodd. Så kände jag när Ida var liten, och även med de andra två. När folk ojade över hur stora barnen varit och liksom beklagat de förmodat jättejobbiga förlossningarna iom det, och jag fick säga att nej, det var inga problem. Faktiskt inte. Eller när alla sade "passa på att sova när bebisen sover" och jag bara "varför då, vi sover ju på nätterna? Jag behöver inte sova på dagen också"
När det gäller bråken här hemma så har jag märkt att mycket hänger på våra olika personligheter, och kombinationen av dem. Rent generellt så "bråkar" maken mycket mer med barnen än vad jag gör. Han har inte en gnutta diplomat i sig utan är väldigt principfast i alla lägen. Vilket ofta är bra, men ibland vinner man mer på att inte vara det just då, kan jag tycka. Som tex på väg hem från skridskoisen när alla är trötta och frusna, då behöver man inte göra en stor sak av ett barn som tramsar, prio är att få hem alla så fort som möjligt. Medan maken känner att just den typen av trams har vi diskuterat förut och de VET att det inte är ok, och borde inte göra så och därför måste det påpekas för dem omedelbart....
Ett litet exempel från min familj.
Och för att spinna vidare på personligheter så bråkar jag nästan ingenting med G, men kan bli helt galen på Ida ibland. Maken däremot klarar av att lirka med henne i lägen när jag hade haft rök pysande ut öronen, men han blir ofta arg på G när jag inte hade reagerat nämnvärt i samma situation.
Men vi håller en enad front utåt och utvärderar ibland efteråt när barnen inte hör, så att vi ska förstå varandra.

Milla - Tack. Det hjälper massor bara att höra att det är likadant hos andra. Det gör så att man orkar stå ut med det lite till.

Chiqita - Jag är inte rätt person att svara tror jag. Elsa är 1 år och 7 mån nu, och mina magmuskler är fortfarande delade. Jag har svårt att acceptera att kroppen inte reparerar sig själv den här gången när den gjorde det så bra de första två gångerna. Men men, tre barn på mindre än fem år var väl mer än den klarade av, och jag borde verkligen ta tag i plankandet (och då menar jag inte den slöa varianten där man åker kollektivt utan att betala för sig ).

Gbg - vad är hitlers hund?

Gbg - Det var ju rätt logiskt när jag tänker efter. För kissande hunden vet jag vad det är, det här är ju inte så långt ifrån den.

Cilla - Jag skrattade lite åt scenariot med snowracern, men inte för att vara taskig utan bara för att igenkänningen var så hög!

M73 - De är brutalt ärliga ibland.

Kommunen ringde, ingen fsk-plats för Elsa förrän augusti, eftersom vi inte vill ha någon annan fsk än den de andra syskonen går/har gått på.
Det är vad vi har misstänkt, så på så vis är det ju skönt att veta säkert. Nu är det bara att planera jobb och annat utifrån detta.