Vi som plussat efter IVF i mars/april 2009

Megamuppen: Japp, Brändströmsgatan var det och SOS-kiosken. Barnkliniken sa du, är du också syrra? Själv jobbade jag på lite olika medicinavdelningar  och mest på 105:an som var hjärtavdelningen. Var ju superbra att bo där när man jobbade på sjukhuset. Så otroligt nära och ändå kom jag alltid sist... Väldigt märkligt det där

Försöker febrilt minnas var H & M låg, vad jag minns låg det inne i Galleria Nian... Beskrivningen av syrran känner jag inte igen men jag skulle kunna ana att det är en butik som låg brevid mitt Thaiboxningsställe. Otorligt vad världen är liten ibland...

Mina bebbar har blivit lite rädda för främlingar några gånger men ofta har det då hängt ihop med att de varit allmänt missnöjda, typ hungriga och då har allt bara blivit tokfel! Som väl är har det lugnat sig när de ätit och är nöjda igen. Känns rätt jobbigt om de skulle börja bli blyga eftersom min tillvaro bygger på att jag kan få lite hållhjälp ibland.

Många fd Gävlebor i tråden tror jag Vi bodde efter Parkvägen, i höjd med Fjärran Höjder badet mellan 2000-2003 =)

T har börjat bli lite blyg, vill gärna kura in sig hos mig när det kommer fram någon hon inte känner och pratar med oss. Men det släpper rätt snabbt och är nog mest en grejj.

haha kul att ni bott på samma ställe så många
Ni har säkert träffats också förut

Hoppas att alla har det så bra de kan!!

Här är det sommarvärme för tillfället - piuh - varmt i huset o svårt att sova.
Men dagarna är ju underbara

Kram på er

Agnes har också börjat bli blyg. Märkte det första gången när vi var till jobbet i måndags och hon gnuggade in ansiktet mot mig så fort någon pratade med henne, fast snart vågade hon se tillbaks och kanske rent utav le. Hon återbesök hos sjukgymnast i torsdag började hon till och med gråta, och sedan fick sjukgymnasten sitta bakom ryggen på henne och se henne i spegeln - vi var helt överraskade speciellt som Agnes alla tidigare gånger tyckt hon varit jätteroligt och med jättebra hand med barn. Hon hade i och för sig en dålig dag. Hon som aldrig brukar vara rädd för någonting.

Pust, här har vi två mammor hemma på heltid på en bebis sedan fem dagar och vi är så trötta så trötta... Agnes har vart (förlåt lilla älsklingen) så jobbig, kanske handlar det om att hon är sjuk och att det känns jobbigt i henne för hon vaknade snorig i går. Misstänkte det för hon luktade illa i munnen som hon gjorde förra gången hon var förkyld.

Hon har gnällt och varit intresserad av någonting i typ två minuter och har sedan gnällt och ylat och haft ett hest brölande för sig som gör oss galna så att vi slagit knut på oss själva för att sysselsätta henne så att hon är tyst och någorlunda nöjd. Hon har haft svårt för att sova, vi  har burit och vyschat  (jag) och ammat  (S, men så svårt att komma till ro att amma) och gett upp och burit  inomhus och burit utomhus och åkt vagn och ammat och dammsugit, ändå har hon bara sovit två lurar flera dagar på högst en timme och när hon äntligen somnat så tassar vi på tå för att inte väcka henne.  Idag höll jag mig ståendes medan hon sov i 2 timmar (åh, så skönt att hon fick sova ordentligt) för att inte väcka henne...

Lillstackarn. Och på allt detta oro, för att något är fel på henne, för att hon av någon anledning är en olycklig bebis, vad vi gör för fel som har en bebis som inte är glad, lugn och nöjd. Men snart kryar hon på sig och blir förhoppningsvis sitt mer glada jag.

S har dessutom tagit sommarlov. Jobbade så mycket veckorna innan jag slutade och hon var rätt utmattad av alla långa dagar med Agnes så hon står mest för amningen. Igår gick jag och lade mig med Agnes halv åtta... skönt!

Ammiz: Oj, det låter som om A har det jobbigt just nu med förkylningen och allt och såklart blir det då lika jobbigt för er som mammor Bra att ni tar tillfällen i akt och sover tidigt. Säkerligen kommer hon att bli sitt gamla jag igen om ett tag när hon tillfrisknat. Och tankarna på att ni skulle göra något fel tror jag du kan lämna helt och hållet för vem kan ta bättre hand om henne än två mammor som älskar henne över allt annat?

Turbo: Hi hi, då har vi ju varit granne fast i olika tid Taiboxningen vet jag inte var den är med syrrans affär ligger nog mitt emot Petter och Lottas, secondhandbutiken, på tvärgatan som går ner mot ån.

ÖnskanS: Fjärran höjder har jag varit på  och kan tänka mig ungefär var ni bodde, om det var på andra sidan vägen från badet sett. I det mysiga området med fina hus?

Nu håller vi på att grilla, tar en sen middag nu när K är nattad. Hon åt bara ett bröst sen stensov hon så nu kommer jag att ha riktigt ont i det andra hela natten. Märker ni det också, att ni hela tiden ligger ett bröst efter nu när de börjat äta lite mer vanlig mat? Tycker det känns lite sorgligt att inte amma lika ofta som tidigare och att det kommer att upphöra helt så småningom även om jag hoppas hon vill fortsätta hela första året.

Kram

...jag har ju inte ens börjat med smakisar men om Lava får bestämma så äter hon max tre minuter på ett bröst vid en måltid,sen kan det gå upp till fyra timmar innan hon äter... så det gäller att ha koll vilket hon åt från sist... (ibland äter hon oftare och ibland längre än 3 min men ändå)
det roliga är att hon gjort så ett tag men ändå gått upp stadigt i vikt så jag är faktiskt ganska förskonad från ömmande sprängfulla bröst nuförtiden. 

men usch, just nu känns det inte alls kul att man en dag ska sluta amma... fast kroppen kommer nog att bli glad! 

Kram till alla på vår nationaldag
 

megamuppen: Ja jag tycker alltid att något av brösten ömmar och att en mjölkstockning är nära, men det löser sig alltid som tur är.

Tycker det känns sorgligt att behöva sluta amma. Trodde aldrig att jag skulle tycka om det så mycket.

Angående bebisar som är rädda för folk så är Alva fortfarande livrädd för sin farmor. Helt utan logik. Jättesynd om farmorn som så gärna vill hålla henne... Hon älskar alla andra, till och med sotaren.

Hur var det nu, jag har ett minne av att några av er hittade blodfläckar i bajsblöjan för länge sen? Jag minns inte hur det gick sen. Gick det över? Har hittat slemmiga blodstrimmor i blöjan ett par gånger nu. Hoppas det inte är något farligt.

Monamona: det  var bland annat vi, vid ett par tillfällen. Andra gången ringde jag sjukvårdsupplysningen som sade att det inte var något att oroa sig för men att för säkerhets skull skulle vi ringa barnmottagningen vilket de brukade rekommendera, när den öppnade igen på måndagen. Det gjorde jag och enligt dem var det verkligen ingen fara och om det hände igen kunde vi komma in för vår oros skull lät det mest som, inte för att det var något fel. Bebisar kan tydligen lätt få små sår där strax innanför analöppningen. Speciellt om de är förkylda.

Tack Ammiz! Ska höra med bvc i morgon bara för att dubbelkolla...

Monamona: ja gör det, det är lika bra.

Jag funderar idag över hur glad jag är att jag inte är ensamstående. Är trött nog ändå och tänk att aldrig få lämna ifrån sig sin griniga förkylda bebis och få andas lugnt en en stund. Är också förkyld nu. Blä. S mår inget vidare nu, ännu tröttare och deppar över att hon inte är lycklig som hon föreställt sig i åratal, har inget tålamod med Agnes och vill helst vila från henne och jag kan inte låta bli att vara arg på henne, efter alla år av tjat tills jag gick med på att försöka få barn, och därefter med några år med livet liksom på paus av längtan där ingenting annat egentligen var viktigt. Hon längtade sig igenom en utbildning och läste böcker och i forum och längtade mer än pluggade. Och nu när hon äntligen är mamma så är hon inte nöjd! Nu när hon har den mest underbara fantasiska lilla bebisen. Eller så är det väl just därför hon inte är nöjd, det är väl inte så enkelt. Men jag har svårt att känna mig förstående.