Emetofobernas tråd 5

Var längesen jag skrev här inne nu. Är sjukskriven för depression och lite till så jag har inte orkat öppna sidor som gör det hela värre. Det var härligt att se lite peppinlägg. Speciellt den där planen månad för månad. Det är lite så jag försöker se det.
Julen är jättemysig och jag ska fan inte låta något jäkla virus paja det för mig. Jag måste fokusera på det mysiga och roliga.
Och när det är januari så vänder man blad på något sätt. Då tittar man framåt mot ljuset, våren och värmen.
Vi har många födelsedagar från januari till april så det är alltid något på gång.

Med sonen har det liksom känts lättare efter varje år som går. Han är äldre och kan säga till och klara sig bättre själv ( han är lite över 8 år). Men vi har nu också en 20 månaders tjej som går på dagis.
Där är jag riktigt nervös just nu :( Vill bara vara hemma till sommaren.

När sonen haft magsjuka .. från dagistiden och fram till nu så har han alltid haft det väldigt lindrigt. Han har kräkts en gång och så har det varit över. På sin höjd 2 ggr men det har varit ovanligt. Vi har varit extremt förskonade.. och därför känns det som det kommer bli tvärtom med dottern nu. Vill inte vill inte vill inte!!
Är det vanligast att dom blir jättedåliga?

En till som mår riktigt dåligt just nu. FAAAAN vad jag hatar höst/vinter. Ska det vara så här år efter år efter år? Ska jag aldrig få njuta 100% av höstlöv, snö och jul?
Dottern har varit väldigt sjuk hela hösten. Förkylning på förkylning hela tiden. 2 öroninflammationer på 3 veckor. Sen åkte hon på en magsjuka också. Var så jäkla rädd att vi skulle bli smittade.
Nu har jag läst på facebook och hört om vänner som blivit dåliga. 3 familjer bara sen julafton. Hela tiden maler det i huvudet .. vad är oddsen att vi klarar oss?? Eller är frågan.. när kommer vi drabbas?
VILL INTE VILL INTE VILL INTE!!!
Funderat många gånger på att göra DNA testet för att se om jag eller mannen är immuna. Men tänk om vi inte är det? Då kommer min ångest öka ÄNNU MER!
Har det sista funderat mycket på om vi i framtiden kanske ska ta o flytta.. någonstans där det är varmare och inte finns magsjukesäsong på samma sätt. Har haft denna fobi sen jag var 7 år och även om jag gått i KBT osv så kommer denna fobi aldrig släppa greppet om mig helt.

Magsjukan är inte luftburen. Om barnet hade kräkts precis framför dig eller på dig så hade nog risken varit stor.

Och vad det gäller vitpepparkorn .. jag skulle inte hoppas för mycket på det. Magsjukan är ett virus och kryddor hjälper inte mot virus. Då hade det funnits hjälpmedel för längesen.

Jag lusläser allt vad det gäller dom olika virusstammarna och vad man kan göra föra att undvika smitta

Vad jag vet så smittar det inte innan man blivit sjuk. Man ska bli utsatt för direkt smitta eller att det ligger viruspartiklar på ytor, tex dörrhantag, toaringen osv.

Vanligast brukar man säga 1-3 dagar. När dag 4 passerat så tror jag du kan börja känna dig safe

Visst är det en skön känsla? Gick ut på balkongen förrut för att skaka en matta. Såg att solen sken in på balkongen och det nästan så jag kunde blunda och föreställa mig krokusar och annat som tittade upp ur jorden. Snart så .. 
Nu är vi på rätt sida om året och vi blickar framåt. Snart är sköna maj här och vi kan börja njuta av vår och sommarsäsongen. Hämta nya krafter, njuta och leva!!

Enligt info om matförgiftning så tar det ca 1-6 timmar innan man börjar må dåligt. Om du är matförgiftad så vet du att du iaf inte smittar någon annan.
Det kan jag tycka är väldigt skönt.. typ som när jag var gravid och spydde var o varannan dag. Den enda tröst jag hade var att jag inte behövde sprita och dränka hela badrummet i klorin varje gång jag var färdig.

Det är helt hysteriskt läbbigt och jobbigt när man blir sjuk. Men försök ha målbilder i huvudet. ATT DET GÅR ÖVER. Försök anamma känslan när man mår bra igen. Att kunna ta en kopp te och få sova och njuta av livet igen. För det är verkligen som man blir pånyttfödd efter man varit sjuk.

Tänker på dig och hoppas du har det ganska okej iaf :) 

Middiz - Det är väldigt invecklat vad som är vad. Jag har grubblat mig grå genom åren vad som gjort mig så här. Det som känns allra värst är andra som kräks så jag hör eller ser det. Det är ren skär dödsångest. Så summan av att jag blir magsjuk är att jag kan sprida det vidare = jag blir utsatt för det genom barnen eller gubben min.
Jag har aldrig kräkts utomhus, på golv eller i en säng. Redan som liten var jag väldigt noga och från typ 6-7 års ålder fick ingen följa med mig på toaletten. Om jag haft migrän, varit bakfull, varit gravid osv .. så jag har behövt att kräkas .. så får ingen höra. Jag drar på badkarskranen och toakranen samtidigt. Tanken på att någon hör mig är skitjobbigt. Vill inte skrämma någon eller att någon annan ska kännas sig äcklad. Så som svaret på själva graviditeten ..  nej fobin blev inte bättre. Skitäckligt var det.. och jobbigt var det .. men jag visste att jag inte kunde smitta någon. Jag kunde duscha av mig och krypa upp hos min man och känna mig trygg.. inte behöva isolera sig
Oj va långt detta blev haha.

Har för mig att någon skrev längre upp om barnen. Hur man gör när dom blir sjuka.
Jag har aldrig stött bort barnen. När det väl sker så blir man som en robot. Man tänker inte utan bara handlar. Det som måste göras ... det gör man. Sen när man duschat barn, bytt pyamas och torkat golv osv .. då kan svetten börja lacka. Men jag får alltid stöd från min man. Han brukar ha barnen under den natten så jag kan få sova.

Min dotter blev magsjuk för typ 2  veckor sedan. På en lördag morgon. Och på söndag eftermiddag började jag känna mig konstig. Frös som sjutton och var allmänt hängig. Var HELT säker på att jag skulle bli sjuk. Sån jälla ångest jag hade!! Men jag lyckades somna på natten och när jag vaknade på morgonen var jag så lycklig!! Jag hade klarat mig. Det är den grymmaste känslan .. när man är säker på att man ska bli sjuk och så kommer man undan :)

Och ang att inte få svar på sina inlägg. Vissa saker är mer akuta än andra som någon skrev. Vissa gånger har jag för mycket ångest själv för att orka svara, vissa gånger är det bara något inlägg som verkligen talar till mig och jag känner att jag har något att tillföra. Oftast räknar jag inte med att få svar själv. Är bara skönt att skriva av sig ibland. Men är det akut som för Zazata (hoppas du känner dig bättre!!) så försöker jag att skriva nåt

Man vet ju aldrig helt säkert med barn. Dom kan ju aldrig beskriva och berätta själva hur exakt dom mår och vad som orsakat ett visst mående.

Min son kräktes på julaftons kväll (han e 8 år) . Men i detta fall så är jag 99.9% säker på att det var migrän. Han hade spänt sig hela dagen .. mycket förväntningar osv. När vi kom till min syster så hade hon massa tända lampor och ljus och det fotograferades en del. Han klagade på att hans ögon gjorde ont och att vi skulle sluta fota och släcka alla ljus. Men vi liksom.. jaja men du får sitta åt andra hållet och titta inte in i ljusen osv. Puckat jag vet...
Hon hade inga alvedon kvar och när hon väl lyckades hitta en ipren som vi kunde dela .. så mådde han jättedåligt. Han var blek och tog sig för huvudet hela tiden. Men han kämpade på för att få öppna alla sina julklappar.
Vi gick ner i bottenvåningen och när han tagit tabletten med lite saft så tog det bara 1 min så springar han in i badrummet och kräks ner hela badrumsmattan .. resten prickar han i toan iaf.
Jag fick ta av mig och ställa mig och städa .. hade en del ångest där ifall det innehöll något som smittade. Men jag hade ju inget val så det var bara o köra på.
Men när jag summerade dagens händelser så var jag säker på att det var migrän.
Men min syster var helt säker på att det var vks. Vi åkte hem med en gång för allas skull. Redan när vi kom innanför dörren hemma så sa sonen att han kände sig bättre. Sen sov han hela natten och huvudvärken försvann.

Bizzie - Så försök (även om det är JÄTTEsvårt) att intala dig själv att det var godiset. Det verkar ju som det har hänt innan så det är ju inte helt omöjligt att det faktiskt var så.

När jag tror att jag är på väg att bli sjuk eller när barnen blir sjuka så försöker jag tänka andra tankar. Jag följer en blogg på nätet där mamman har cancer. Det är så jäkla hemskt och tragiskt.
Så när jag mår riktigt dåligt så tänker jag på henne. Jag är iaf frisk. Jag får se mina barn växa upp, jag slipper cellgifter, sprutor och annan smärta hela tiden. Om jag blir sjuk så är det över på 24 timmar.
Det brukar hjälpa en stund iaf.

Nu ska snart hela familjen åka till IKEA .. ångest värre. Ska försöka att undvika toaletterna. Vi får hålla oss tills vi kommer hem. Massa desisoft och sprit får följa med. Tar ett djupt andetag när vi går in och andas ut när vi kommer ut igen.

Zazata  -  var du inne på toan efter hon kräktes?
Jag tror inte du blivit smittad för att du varit nära henne eller ätit lunch med henne.
Ska du tillbaka till jobbet imorgon?
Var noga med att inte ha några händer i ansiktet och tvätta o använd desisoft så tror jag allt ordnar sig.
Lider så med dig för jag förstår hur jobbigt det är.
Tycker du det var jobbigt att höra henne kräkas också? Eller är det mest smittan du är rädd för?