Jag har nyss ätit lite rostade smörgåsar med the och fick springa och göra nr2..=S...då kan det väl inte vara ok att gå imorgon eller? Frågade min sambo och han sa att jag får göra vilket som? Verkar som att han är trött på mig och som att jag känner efter lite extra men så är det ju inte.
Vad är det för regel på era skolor och förskolor? Jag menar på vissa är det 24h efter man blivit smittad, på en del 24h efter sista k......../diarrén och på en del 48h. Ifrågasatte detta på ett ställe och de menade att är det vinter....sjukan så är det 48h som gäller men annars 24h...men hur 17 kan man veta vilken variant man har, magsjuka som magsjuka resonerar jag...!
Sedan menade de att man kan vara risig i magen flera dagar efterråt och då kan man gå ändå...Hur tänker ni om allt detta?
Är det ok att försöka äta lite havregrynsgröt med lingonsylt ikväll eller tror ni att det inte är ok för magen nu när den är känslig och jag är magsjuk? Åt nyss fisk och mos och magen blev jätteorolig så jag måste nog stanna hemma imorgon. Hur länge kan en magsjuka hålla i sig?
Jag tror att det kan ha lugnat ner sig till på måndag! Men det går ju inte att blunda för att det trots allt finns en liten risk att någon annan i famljen blir sjuk och det blir återsmitta under helgen . Men vi går mot ljusare tider och nu är det mars, vilket är den sista värsta månaden på ett tag med magsjuka=)!!!
Här har ni en till med en enorm ångest för att bli magsjuk.
Som tonåring var jag extremt rädd, i vuxen ålder blev det bättre.
Nu med små barn hemma och 2 omgångar redan detta året är nu rädslan tillbaka.
Att jag skriver här just nu är att barnen idag utsattes för smitta på förskolan. ( Ett barn spydde)
Hade sett fram emot helgen, nu känns det bara jobbigt.
Hur ska jag klara av ångesten?
Hör til saken att jag jobbar i kök, därav min rädsla att bli sjuk på jobbet och smitta andra.
Hade gärna varit hemma från jobbet men förstår ju samtidigt att jag inte kan vara hemma om jag inte är sjuk.
Önskar det fanns en regel att jag inte får jobba när barnen är dåliga.....
Visste inte att det här blivit en reklamtråd för andra trådar :P
Hej!
Nu står vi inför en jobbig helg igen. Vände i dörren till förskolan idag eftersom det stod magsjuka i huset 6/4!
Idag är det 8/4......VARFÖR kunde de inte klämt ur sig det redan i onsdags så jag hade sluppit ha dem där igår.
Nu vet jag ju inte om de är smittade, men jag orkar inte mera, har redan åkt på det 2 ggr i år!
Det är psykisk terror det här att inte veta om vi kommer få det.
Snälla ge mig några uppmuntrande ord!
Dessutom är dottern bjuden på kalas till helgen med en massa barn från förskolan. Är jag hemsk om jag inte låter henne gå dit?
Jag hade kräkfobi när jag var ung och trodde jag var ensam i världen om det. Vilken tur ni har ändå som kan diskutera det här och kunna söka hjälp. Och fobin försvinner mer och mer med åren (i alla fall för mej). Försvann totalt när jag väntade mitt första barn.
Hej allihop...tänkte höra om det är nån av er som gjort hemmatestet man kan köpa fr Apoteket(test vks)...jag har nämligen ett liggande i skåpet.men jag vet inte vart man ska skicka det!!??Står så dåligt om hur man ska skicka,paketera och vart....Nån som vet??
Mår INTE bra nu, har ångest och ett typ tryck i magen. Ja, då blir man rädd att man ska kräkas eller så. Börjar nog bli förkyld oxå, så jag tror egentligen att det är det som spökar. Jävla ångest!
Min emetofobi debuterade 1966 (ungefär). Jag trodde jag var ensam i världen och ingen i min familj begrep vad det var för fel utan jag blev liksom familjens svarta får som var liksom "lite eljest"! (nervsjuk blev jag kallad) Även om det är lika plågsamt att ha fobin idag så är det ju ändå fantastiskt att det finns ett forum där man kan resonera med folk som lider av samma fobi. Jag är 56 år idag och visste inte att det fanns något som hette emetofobi förrän kanske tre fyra år sedan!! Min fobi gick över när jag fick barn (tyvärr så fick jag mitt första barn rätt sent 32 år) men då vände allt och min unge kunde vakna på natten och kräkas rakt ut och jag bara torkade upp och tröstade. Jag hade nämligen en mamma som blev hysterisk så fort någon av oss fyra barn kräktes och började vråla och skälla över att vi dragit hem "magsjuka" (nu heter det väl vinterkräksjuka?). Och jag bestämde mig för att ALDRIG ALDRIG göra ett drama över kräkningar från barnet!!!Jag lider med er alla emetofober och jag hoppas ni får hjälp. Idag är det ju en vedertagen diagnos!